Hellboy - Gruller

4

En tidig september morgon, just när löven har blivit gyllene och solen precis har börjat ta sig upp över himlen, precis sådana mornar som den unge pojken Leopold Wahlbeck älskar, det är något med tystnaden, ljuset och friden som har en särskilt mäktig makt över honom. Det är inte bara tidiga mornar, speciellt under sommaren och början av hösten, som fascinerar honom. Han har alltid älskat sena nätter, om han hade fått bestämma hade han aldrig sovit, för under det andra kallar för harmonisk och magisk sömn kallar han för tortyr. Under de korta stunderna han sover under varje natt, som absolut max tre och en halv timme, får honom ofta att vakna upp kallsvettig och darrandes av inget mindre än mardrömmar, som man inte ens kan föreställa sig, oftast är det någon Leo står nära som han finner att han, och hans hemska fantasi, har tagit livet av.

Det var just en sån morgon som Leo bestämde sig för att ta fram ritblocket, det med vackra mönster inkarvade i det mörkt bruna lädret, blocket eller boken, är inte speciellt välanvänd, han sparade det till speciella tillfällen, som den här morgonen. Han bläddrar sig fram till ett tomt uppslag, vässar tyst den orange pennan, som är en typisk skolpenna, och för spetsen mot mitten av uppslaget, låter spetsen möta det tjocka ritpappret. Han blickar ut genom fönstret, fastnar med blicken på den intensivt gröna gräsmattan, finner en ensam, men praktfull rödklöver, den ger ett intryck av att vara så ensam, som den står, endast omgiven av gräs, och stark. Leo beslutar sig för att försöka fånga rödklöverns elegans på papper, pennan svävar lätt över pappret, som om det vore menat att han skulle rita av just den blomman. Han ler nöjt när han ser den vackra skissen, betraktar varenda blyertsstreck och låter pennan återigen dansa över det nästintill hårda ritpappret.

Han var nästintill klar med blyertsteckningen av rödklövern när han insåg att klockan redan var strax över nio, han drabbades smått av en aningens panik, fram tills han insåg att han inte började förens vid elva. Leo suckade, fokuset på rödklövern var borta. Men han var inte klar utan beslutade sig för att ta de vita hörlurarna och sätta på något som gav honom inspirationen tillbaka, han bläddrar genom spellistor och finner låten Bouoleward of broken dreams, han tvekar lite, ska han verkligen lyssna på hårdrock just nu? Nja, istället beslutar han sig för spellistan med jazz och trycker igång "Hit the road jack". Inspirationen börjar snart flöda och pennan flyger återigen över  det tjocka pappret, rödklövern börjar likna en rödklöver, den klassiska Sakta gå hem genom stan's första toner börjar spelas.

Tjugotvå sekunder och trettio minuter senare är den tecknade rödklövern klar, och Leo granskar den nöjt, den blev riktigt bra, de små treklövrarna och den ensamma fyrklövern ser nästan vackrare ut än i verkligheten. De små mörkt grå blommorna antar en vacker osymmetrisk men rund form. Han blickar mot den lilla digitala väckarklockan, inser att han måste gå och göra sig iordning. Han drar, väldigt försiktigt, av sig de gråa mjukisbyxorna och väljer som ersättare ett par löst sittande svarta, och väldigt slitna, jeans. En grå t-shirt byts ut mot en vit långärmad t-shirt och en simpel jeansjacka dras över t-shirten med långa ärmar. Han beger sig mot badrummet, drar snabbt en borste genom håret, delar upp det i den vardagliga mittbenan, och plockar fram tandborsten som tidigare befunnit sig bakom spegeln på badrumsskåpet, kletar på lite tandkräm, sköljer tandborsten i vatten och börjar sedan borsta tänderna.

När han spottat ut resterna av tandkrämen och druckit några droppar vatten beger han sig för att hämta den svarta väskan, Leo packar ner den vackra boken han tidigare ritat i, nyckeln till det tröga, guldfärgade låset och fysikboken som han knappt ägnat mer än ett ögonkast i. Men han behövde inte mer än ett ögonkast för att skriva ett B eller ett A på sina prov, en förmåga som han faktiskt gillade hos sig själv var hur han tycks komma ihåg saker han inte ens minns att han har hört. Leopold slängde väskan över axeln och begav sig ner för den knarrande trappan för att snöra på sig de svarta Vansen med vita sömmar och ett stycke vitt läder längsmed snörningen, skorna är på plats och han öppnar ytterdörren i trä, tar nyckeln som ligger under en randig blomkruka som står vid sidan om dörren och låser.