Utöver det faktum att Leopold Wahlbeck alltid led av sömnbrist (därav hans något ointresserade och vilande beteende under skoltiden) var den här tisdagen något utöver den vanliga vardagarna, Leo hade för ett ögonblick, under sitt stirrande genom fönstret, tyckts sig se solen vandra bakom månen, blixtsnabbt, men han kanske inbillade sig, nu för tiden hände det ofta att han tyckte sig se saker, som en solförmörkelse eller hur han tyckte sig ramla, bara för att inse att han höll hårt i närmaste bordskiva för att han trott att han föll mot en hård mark. Klockan tickar till strax innan nio, exakt kvart i, och Leo började bli riktigt otålig, han ville sova, han var trött på att ständigt vara utmattad, därav sänder han iväg ett sms till Ivar för att komma på andra tankar, och möjligtvis, eller ganska otroligt, skulle Ivar kunna få honom på bättre humör.
Miss Le med det trasiga leendet 09.46
"Godmorgon"
Ivar 09.49
"Shut up"
Hans svar kommer snabbt, och är grinigt, och Leo suckar åt hans irriterade sms, småler åt tanken på att Ivar skulle få honom på bättre humör, knappast. Fast när han var irriterad var ganska roande att läsa och snabbt knappar Leo in ett svar, något som han aldrig hade sagt i verkligheten, men han låtsas att han är nonchalant och erfaren, världsvan är ordet han letat efter. Och samtidigt kan han inte låta bli att sucka åt sitt alternativa ego, Le, fast om han skulle vara ärlig hade han gjort vad som helst för att få vara Le och vara ute med kompisar eller sitta och smutta på en cola med en tjej som stulit hans hjärta, men inombords visste han att han aldrig skulle befinna sig i en sådan situation, med största sannolikhet skulle han vara ensam och isolerad från omvärlden, resten av sitt liv.
Miss Le med det trasiga leendet 09.50"Sovit gott eller?"
Ivar 09.51
"Nej din lilla jävel"
"Tur för dig att jag inte vet vart du bor"
Leo misstänker att Ivar syftar på deras konversation som utspelat sig tidigare under den grådaskiga morgonen som endast livades upp utav de gyllene, röda och de få bruna löven som nu klädde trädkronorna, han älskade det mesta med hösten, de vackra färgerna, de mysiga regnen och stämningen som vilar över hela årstiden som för det mesta är kvav och het men som sedan svalnar och blir kall. Det enda han inte gillar med hösten är mörkret, som tycks krypa sig närmare inpå för varenda dag, vilket gav honom olustkänslor. Mörker överlag var inte hans favorit.
Miss Le med det trasiga leendet 09.53
"Gaska upp dig"
Han knappar snabbt in svaret, men tvekar för att sända iväg det. Är han för nonchalant? Eller kanske för dryg? Han kan inte låta bli att sucka åt sig själv och den paranoida Leo, som i och för sig hade en ganska förståelig anledning till att gripas av denna paranoidhet, men han ville inte vara paranoid, han ville kunna sitta en ljuv sommarkväll, käka en "88:an" glass med armen om en person man älskar, men trots de vilda fantasierna, som han så gärna önskade att de vore verklighet, måste han gå iväg till den sjaskiga skolan, där han knappt har hälsat på någon, av rädsla för att binda sig till någon, någon som antagligen skulle bli skadad, och han ville inte skada någon, så därför vågade han knappt heja på någon i korridorerna.
I en villa flera kilometer därifrån sitter en lång kille och suckar åt den mystiska Le, som gång på gång verkade frånvara, men han trodde sig digga Le.
Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen här, har haft otroligt svårt för att skriva på denna.
Men är det bara jag som under hela våren tyckte att det har varit, typ kallt mellan Buller och Gray? Såg Dj Bowlares senaste video och då var den borta, vilket jag tycker är skönt. Måste bara veta om det är någon mer som märkt det?
Nästa vecka är jag på skrivarläger måndag-onsdag så ska försöka uppdatera alla böcker minst en gång innan jag åker.
Kram <3
VOUS LISEZ
Hellboy - Gruller
FanfictionTill synes är Leopold Wahlbeck en helt vanlig 16-årig pojke, en homosexuell kille som råkar få ett skåp med ett nummer i och med en livlig fantasi. En tillbakadragen tonåring som gärna håller sig ensam. Men om man verkligen anstränger sig och iaktar...