Alva's perspektiv
"Den där vill ja ha" sa jag och pekade på en Coca Cola i hörnet. Jag hade fått pengar av mamma till att köpa något att dricka.
"Du vet att den där kostar tjugo kronor och inte tio va?" sa killen i kassan och skrattade lite.
Jag suckade bara och gav honom tio kronor, mer hade jag inte.
Jag kanske kunde pruta lite? Då kom jag på, jag kanske kunde tåflurta med honom.
Jag tog av mig skorna och stoppade in tårna i hans näsa.
"Vad gör du?" Sa han och rynkade på näsan. Jag hade inte duschat på några dagar så det kanske luktade lite svett.
"Jag tänkte tåflurta med dig bara" sa jag och skrattade.
"Vad heter du föresten?" Fortsatte jag.
"Eric Saade, vad heter du?" Sa han och log ett märkligt leende.
Han var riktigt snygg. Snyggare än Ogge. Nästan.
"Jag heter Alva" sa jag och tog Colan.
Jag gick snabbt där ifrån så att han inte skulle märka något.
Jag fortsatte min väg till skolan. Jag tog några klunkar av Colan och den tog slut ganska snabbt. Jag kom fram till skolan och öppnade mitt skåp. Jag la in mina saker, inklusive Colan.
När jag öppnade dörren till klassrummet märkte jag att de redan hade börjat lektionen.
Jag satte mig bredvid Mohammed från Afrika och kollade mot tavlan där vår fula, tråkiga lärare stod och pratade.
"Okej, idag ska vi ha matteprov" sa hon och delade ut papper.
Jag hade pluggat jätte mycket så det borde nog gå bra.
Jag skrev mitt namn på provet och kollade på första talet.
3+3 var det, hur skulle jag kunna räkna ut det? Jag böjde mig fram och kollade på Mohammed från Afrikas papper.
Han hade skrivit fem så jag gjorde också det. Nästa tal var 1•1, ännu svårare.
Jag chansade på att det var fyra och fortsatte kludda på pappret. Lite snyggt måste det ju vara.
Det var fem minuter kvar tills tiden var ute och prover måste vara klart. Jag satt och försökte komma på svaret till sista talet. 10+2.
Det var väldigt svårt och nästan alla var klara så jag hade ingen att kika på.
Vår lärare hade sagt att om man var klar så skulle man läsa sin bok. Jag var nästan glad att jag inte var klar. Läsa böcker var det tråkigaste som fanns.
Helt plötsligt börjar det tjuta jätte högt, det var brandlarmet.
Alla sprang ut och vi samlades på baksidan av skolan. När vi står där kom jag på, det viktigaste av allt.
Colan. Jag hade glömt Colan i skåpet. Jag springer så fort jag kan, in i skolan, fast jag ser lite rök. Men vadå? Det är väl elden som är farlig.
"Alva! Kom tillbaka!" Hör jag röster bakom mig. Men jag fortsätter bara springa in i skolan mot mitt skåp. Jag låser upp det lugnt och försiktigt och skrittar sedan ut till de andra igen.
________
Asså jag vet att det här var det kortaste kapitlet ever & de var 100 år sen jag skrev något.
Men om ni vill vara snälla så kan ni gärna hjälpa mig att skriva ett kapitel eller två :)
Tack tack hejdå puss
