Alvas perspektiv
Det var ett tag sen jag träffade Ogge, kom jag plötsligt på när jag satt och läste Nerikes allehanda. Fast jag bodde i Stockholm men det kunde vara bra att veta vad som händer här runt om i landet. Pappa brukar faktiskt sitta och läsa tidningar från Kina.
Jag övergick till tidningen istället. Den var visst från 1972. Alltså några år sedan. Jag reste mig upp och letade efter hemtelefonen, min hade mobil hade jag tappat i toaletten. Och såklart skyllde jag på Kerstin. Jag hittade hemtelefonen under en ostmacka i kylskåpet, jag slog in Ogges nummer och vi pratade om allt möjligt. Vi bestämde efter cirka ettusenhundratjugotre minuter att jag skulle komma till deras tråkiga studio. Om jag hittar dit.
Jag kanske skulle ringa Kerstin och fråga om hon ville följa med?
~
Jag var påväg hem till kerstin. Hon skulle skjutsa mig till studion. Hon hade sagt att hon ville följa med på ett villkor, om jag fixade en fest och om jag gjorde alla inbjudningskort.
Fast vart skulle jag ha festen? I studion kanske? Jag tog några löv från ett fult äppelträd på någons hus och skrev några rader.
"Fest i studion" stod det.
Jag la i "breven" i några brevlådor och fortsatte gå.
Jag satt bakom Kerstins super moppe och kastade ut inbjudningskort till några som åkte förbi. När vi kom fram till studion så stod det massor av människor utanför? De kanske väntade på mig? Jag kanske hade blivit känd? Wow.
"Hej alla mina fans" roppade jag högt så att även dom som sov skulle vakna.
"Vi är foooers" sa dem i kör och mitt leende försvann direkt.
"Okej men ni kan få gå på min fest om ni vill, den är här i studion" sa jag och kollade på dem, men dem kollade bara chockat på mig och började skrika. Jag kanske var känd iallafall.
"Omg! Är killarna där inne?" Ropade en som hade tårar i ögonen. Men jag gav henne bara en käftsmäll och sa självklart. Jag slängde ut alla inbjudningskort som jag hade skapat av löv. Alla blev ivriga och tog varsitt. Det var ju inte lite folk där, kanske 40 personer. Men det blir bara kul.
Det kom fram en liten tjej som grät som verkade vara i åtta års åldern.
"Finns det något löv kvar? Dom tog slut" sa hon och snyftade.
"Nej tyvärr du får åka hem" sa jag och skrattade. Jag slog in koden i dörren till studion och alla bara rusade in. Jag såg Ogge och jag vinkade till honom. Men alla killarna såg bara förvånade ut och kollade på mig som om jag hade gjort något fel.
"Varför släppte du in alla foooers?" Frågade daff men jag smiskade bara honom och ska yolo.
"Ut ur studion!" Ropade Kat och alla foooers började gå ut, jag gav dom en smäll på baken på vägen ut. Men varför skulle dem gå ut? Festen hade ju inte ens börjat.
"Släpp aldrig in några foooers igen" sa Ogge och kollade mig i ögonen. Attans också. Att kolla folk in i ögonen var lika hemskt som att visa skosulan mot någon, hade jag lärt mig på kyrklägret som var förra veckan. Eller konfirmationsläger kanske de hette? Jag kommer inte ihåg.
Killarna fortsatte dansa och jag lånade Ogges telefon. Oh Gud vad många selfies han hade. Jag var nog tvungen att rensa. Jag gick in på instagram och laddade upp en bild på mig, jag skrev en text om någon öl och fortsatte sedan kolla sociala medier. Det var några foooers som hade frågat privata saker till Ogge, så jag svarade dem så att ogge skulle slippa göra det sen. Ni vet, känsliga ämnen.
