flickvän » d.l

23

Med en svart topp i spets, nästan lite för lik lingerie, som Noel hade övertalat mig att passade mig jättebra, och ett par jeans så stod jag i hallen hos en av Noels femhundratusen kompisar. Vi var på fest hos samma kille som hade fest den dagen jag talade med Dante första gången. Jag steg ut ur mina skor och försökte placera dem lite på sidan om så jag skulle hitta dem bättre sedan, och kollade runt mig lite. Dante såg jag inte ännu någonstans men kanske det var lika bra så. "Hallå där", någon random kille sträckte fram handen för att hälsa och jag hälsade tillbaka. "Anton" presenterade han sig som. "Nomi" svarade jag och han nickade. "Vi ses säkert under kvällen, jag ska gå på toa" sa han sen och jag mumlade något aa, vi ses, innan jag trängde mig igenom folkmassan i hallen för att faktiskt komma in i själva vardagsrummet där festen var på full rulle. Jag skymtade Dante på andra sidan rummet och kände hur kinderna brände till lite när jag upptäckte att han redan hade sett mig. Han stod med några killar och snackade, varav jag kände igen en, som var Axel, så jag gick fram till dem.

"Nämen, partypinglan har anlänt" sa Dante som mitt välkomnande och jag gjorde en liten piruett på skoj innan jag skrattade lite och hälsade på dem som stod där. "Tyvärr är Ludde inte här än" sa Axel efter en stund och jag såg hur Dante spände sina käkar en aning men försökte att hålla det osynligt. "Jag sökte inte efter Ludde heller, faktiskt" svarade jag och Axel skrattade. "Hur är det med dig då?" frågade han sedan och jag log lite åt hur otroligt snälla alla Noels kompisar var. "Det är bra, thanks for asking. Hur är det med lilla Axel?", och så småpratade vi en stund.

Jag stod och dansade med Axel och några andra, mitt i vardagsrummet, och slängde alltid med jämna mellanrum blickar bakåt där jag visste att Dante stod. Tills han inte stod där längre. Jag såg lite förvirrat omkring mig men fortsatte bara dansa med de jag var med en stund, innan jag ville gå på cigg. Jag kollade ut mot terassen som fanns men fann ingen större lust att sätta mig där bland en massa folk jag inte kände, så jag gick upp för trappan till övre våningen. Till höger direkt ovanför trappan satt det några tjejer och viskade men de lade inte ens märke till mig som gick förbi. Jag gick ut på balkongen, samma balkong där jag hade talat med Dante första gången.

En cigg placerades mellan mina läppar och snabbt tände jag på den och andades in ett djupt bloss samtidigt som jag kände ett lugn sprida sig i kroppen. Mitt nikotinberoende hade förvärrats lite på sistone, eftersom cigg var typ mitt botemedel mot ångest.

"Hej", jag hoppade till lite när jag hörde någon stå en bit bakom mig och svängde mig direkt om för att mötas av världens finaste blonda kille stå i dörröppningen till balkongen. "Hej, du skrämde mig" svarade jag Dante och han skrattade lite. "Precis som förra gången vi var här då" konstaterade han och jag funderade lite men insåg att han hade rätt, det var ju så vårt första möte gick till. "Vad konstigt ändå att det var så vi lärde känna varandra", Dante nickade lite för att visa att han höll med mig och kom sedan framåt emot mig, stängde balkongdörren efter sig. Jag svängde blicken tillbaka ut över utsikten från balkongen och lutade mig med armbågarna mot räcket. "Nu har det gått ganska länge sen dess, när fan var det egentligen?" frågade jag och försökte själv fundera. Ett par månader hade gått sen vi träffades första gången. Här var vi nu, jag upp över öronen förälskad i honom och han otrogen mot sin flickvän. Hm.

Jag kände Dantes andetag mot min nacke och blev alldeles varm inombords, han var så nära. "Jag hade rätt ändå" sa han plötsligt och jag tittade lite oförstående på honom. "Va?", "Du är den vackraste tjejen här" förklarade han och jag skrattade töntigt, blev överdrivet glad av den kommentaren. "Du kan inte säga sådär" svarade jag tyst och kände sedan en arm kring min midja, och på grund av den tunna spetsgrejen jag bar så kände jag hans beröring mot min hud. "Jag vet" svarade Dante sedan med en liten suck innan han kysste mig på min axel. "Inte här Dante, vem som helst kan se" väste jag och han skrattade lite innan han diskret förde sin hand för att greppa tag om min. Han förde händerna så de hängde lite över balkongräcket - så att det inte skulle synas om någon kom ut. "Du vet att det här inte är okej, va?" frågade jag sedan men kunde inte få mig själv att släppa hans hand. "Jag vet. Jag måste..." började han och mötte min blick. "Jag måste göra slut med henne" fortsatte han och jag såg att det var tungt för honom att inse det men jag nickade lite. Inte bara för min egen skull men också för att det var så orättvist mot henne. "Kan jag få sova med dig inatt?" frågade Dante sedan och fastän jag precis hade betonat att det vi höll på med inte var okej så hörde jag ändå mig själv svara ja, såklart. Dumma jag.

Dante tittade bakåt och svepte blicken inåt mot rummet innanför balkongen, säkert för att kolla att där inte var någon, innan han la sin hand vid min nacke och lät sina läppar möta mina. Hans andra hand la han vid min midja och jag kände min rygg ta emot väggen bakom mig. Jag släppte ut ett chockerat stön mellan mina läppar men snabbt besvarade jag hans kyss och la mina händer vid hans nacke. Dante kysste mig passionerat, intensivt, och på ett sätt jag aldrig hade blivit kysst av någon annan förut. Hans kyss fick mig att känna mig önskad, det kändes som någon drogrusch genom kroppen fastän det bara var han. Det var en sån skillnad på att kyssa någon bara för en temporär njutning, bara för att ha ett engångsligg, jämfört med att kyssa någon som som får dig att känna dig omtyckt, behövd och älskad. Det var känslor här. "Fan alltså" viskade han tyst mot mina läppar och jag fnissade lite.

Först kysste jag ju honom tillbaka, men snabbt fattade till och med dumma förälskade jag att vi inte kunde hålla på såhär, speciellt inte på en fest. "Dante" mumlade jag tyst och han suckade men nickade. "Jag vet. Jag går ner nu, men vi ses senare" sa Dante snabbt innan han igen tittade bakåt före han placerade en snabb kyss på min panna. Jag blev lämnad alldeles matt där på balkongen och jag stod kvar en stund för att samla andan. Shit. Han gjorde mig verkligen knäsvag.