Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL FJORTON.

Det är juni nu och solen har börjat värma, sommaren är äntligen här. Jag kan sitta ute på rasterna och läsa, och gå på promenader med mina vänner eller Draco. Jag älskar sommarn.

Jag börjar även närma mig det beräknade datumet då jag ska föda, bara fyra veckor kvar. Jag har svårt att ha på mig några andra kläder än klänningar och kan inte längre se mina fötter när jag står upp. 

Det är skitjobbigt att vara gravid, när jag går ser jag ut som en pingvin och jag måste på toa hela tiden. Jag går till Madam Pomfrey en gång i veckan sen tre veckor tillbaka och allt ser väldigt bra ut med bebisen. 

Madam Pomfrey varnade mig förra veckan för att jag förmodligen kommer vara väldigt trött och behöva gå på toa ofta, men hon sa också att man kommer kunna se bebisens fötter och händer på min mage ibland.

Men ikväll har Draco bjudit ut mig på dejt i Vid-Behov-Rummet och vi har bestämt oss för att inte prata om något allvarligt, inget om Oliver eller Seamus eller Dödsätare. Inget om vad som har hänt eller vad som kommer att ske i framtiden med bebisen. Vi ska bara låtsas som att allt är vanligt och vi är ett helt vanligt par på dejt.

Jag har klätt upp mig i en lång ljusrosa sommarklänning och satt upp håret i en hög tofs. Jag har inte orkat sminka mig på flera månader men idag har jag lagt på lite mascara och läppglans. När jag kommer in till det hemliga rummet sitter min blonda pojkvän där i svart kostym. Han är så stilig. När han får syn på mig går han fram och hjälper mig till bordet som står mitt i rummet. Han drar ut den ena stolen och hjälper mig att sätta mig ner och sen skjuter han in stolen igen.

"Du är väldigt vacker, Eualia." säger han och sätter sig mittemot mig. Bordet är vackert uppdukat med ljus och blommor.

"Tack, och du är väldigt stilig." säger jag och ler stort. Draco häller upp saft till oss. Sen går han in lite längre i rummet och kommer tillbaka med två tallrikar. Det är spaghetti och köttfärssås, min favorit.

"Varsågod, min vackra dam." säger han och jag fnissar till. Draco flinar stolt och sätter sig återigen ner mittemot mig.  

"Tack så mycket, Draco, det är perfekt det här." säger jag och tar första tuggan av pasta. 

Vi sitter tysta ett tag och bara njuter av den goda maten. 

"Eualia?" säger Draco och bryter tystnaden. Jag tittar upp från min tallrik och Draco skrattar till.

"Vad?" frågar jag och tittar runtomkring mig för att se vad det är han skrattar åt. Draco bara skakar på huvudet och lutar sig framåt över bordet. Han tar fram sin hand och drar med ena fingret över min mungipa. 

"Du hade mat där." säger han och jag rodnar. 

"Efter två år rodnar jag fortfarande när du rör mig." säger jag och min pojkvän skrattar igen.

"Du är så söt, älskling." säger han och sätter sig igen. 

"Vad gjorde du på sommarlovet förresten? Jag tror inte vi har pratat om det." säger jag och dricker lite ur glaset. Draco ser plötsligt rädd ut. "Vad är det? Sa jag något dumt?" frågar jag oroligt.

"Nej, det är ingen fara." försäkrar Draco och tar min hand. Jag tror inte på honom men vågar inte fråga mer. "Mitt lov var okej, jag var mest med min familj." svarar han. 

"Det känns så konstigt. För tre somrar sen bodde jag hos dig under sommarlovet." säger jag och försöker byta ämne. Draco kramar min hand och nickar. De mörka ringarna under hans ögon är så djupa att det nästan ser ut som smink. Jag vill så gärna veta vad som händer i hans hjärna, men om jag frågar kommer jag få samma svar - att han inte kan säga för att han vill skydda mig.

"Kommer du ihåg när pappa kom in till oss när vi hade sovit tillsammans i min säng?" frågar Draco och jag skrattar. Jag blir lättad att han också vill byta ämne. 

"Det var väldigt pinsamt." säger jag och vi skrattar igen. 

Dejten fortsätter och jag har det så roligt. Jag har inte haft det så här bra på hur länge som helst. Så mycket har hänt sen Draco och jag bara satt ner och hade kul sist. 

Jag var i ett annat förhållande i nästan ett år efter Draco och jag gjorde slut första gången. Jag älskar Seamus, men jag tror vi är bättre som vänner.

Jag fick kontakt med min bror igen och hade en underbar sommar med honom.

Sen blev jag gravid! 

Jag har gått i genom en hel del under bara ett par år, men jag vet att jag har mina vänner, jag har min pappa och jag har Draco.

Min underbara, vackra, snälla, roliga, fantastiska pojkvän.

Draco.

"Jag älskar dig, Draco." säger jag när vi står utanför porträtthålet till Gryffindors uppehållsrum efter vår lilla dejt. Draco kramar om mig och borrar in sitt ansikte i vecket mellan min hals och axel. Han kramar mig mjukt och jag tycks nästan höra en snyftning från honom. Jag klappar honom på ryggen. 

"Jag älskar dig." viskar han mot min hals och lutar sig bakåt. Han har röda ögon men jag väljer att inte påpeka det. Istället tar jag hans händer och sätter dem på min mage. 

"Jag älskar dig också, pappa." säger jag i en bebisröst för att härma vår dotter i min mage. Draco fnissar till och klappar min mage. Jag känner hur bebisen rör på sig därinne. Det gör uppenbarligen Draco också för han ger mig en stor kram och en puss på kinden. Han gör sig redo att gå men jag drar honom till mig igen och vi möts i en kyss.

"Godnatt, Draco." säger jag sen och vinkar när han går iväg.