Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL FEM.

"Varför kom du till min vagn?" frågar Draco när vi gått undan lite så att ingen ska se oss. Vi står i slutet av min vagn där många har lagt sina väskor och koffertar. Det är trångt så vi blir tvungna att stå nära varandra. Jag känner hans värme och hade jag stått lite närmare hade jag förmodligen hört hans hjärta pumpa. Draco verkar inte arg, mer förvånad.

"Jag såg dig när jag kom ut från toaletten och du såg ledsen ut." förklarar jag utan att våga möta hans blick. "Förlåt, jag vet att det var dumt. Jag ska gå nu." säger jag sen och börjar krångla mig ut från den lilla förrådsliknande kupén vi står i. Draco tar min handled och jag fryser till.

"Stanna, Eualia." ber han och jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare när han säger mitt namn. Jag sväljer och vänder mig om. Vi kollar på varandra. Jag ser in i hans  gråa ögon. De är inte alls kalla, som mina vänner säger, för jag känner bara värme från dem. Men även smärta.

"Hur mår du, Draco?" viskar jag efter en stund tystnad. Först svarar han inte, han blir inte arg men han ser ledsen ut.

"Jag vill berätta, Eualia. Du är den enda jag vill prata med, men du vet att det inte går." svarar han och kollar ner på sina skor. Jag vet att jag inte borde göra det jag tänker göra, jag borde gå tillbaka till min pojkvän och mina vänner. Jag borde inte vara här med mitt ex. 

Men jag tar ett steg närmare så vi knappt har en decimeter mellan oss. Jag tar Dracos händer i mina och han kollar upp igen. Han är väldig mycket längre än mig så jag ställer mig på tå och när han fattar vad jag vill böjer han sig ner litegrann och möter mina läppar i en efterlängtad kyss.

Kyssen utvecklas och han lyfter upp mig på en koffert medan han tar av mig mina kläder. Vad som händer sen behöver jag inte förklara här, men efteråt ligger jag i hans famn på golvet i förrådet. Vi har bara underkläder på oss och jag ligger på hans bara bröst medan han pillar i mitt hår.

"Det kändes skönt va?" frågar Draco och skrattar till.  Jag säger ingenting. Jag är på gränsen till panik just nu.

"Jag var otrogen mot Seamus precis, Draco! Jag måste gå, det här var ett misstag." säger jag snabbt och ställer mig upp. Jag drar på mig mina byxor och min luvtröja och skyndar mot dörren. Draco sätter sig upp bakom mig.

"Jag tyckte inte det var ett misstag." säger Draco och jag vänder mig om återigen. Han är så snygg där han sitter på golvet i bara sina svarta kalsonger och rufsigt hår. Jag ger honom en menande blick som får honom att flina.

"Snälla, berätta inte för någon."

"Vem ska jag berätta för?" säger Draco och ställer sig upp. Han går fram till mig och ger mig en sista kyss innan jag faktiskt går ut ur förrådet.

...

När jag kommer ut försöker jag kamma mitt hår med mina fingrar och tar på mig skorna när jag går mot min kupé. Jag har ingen aning om vad jag ska säga till mina vänner som har väntat på mig i nästan en timme. Men när jag tittar in i kupén ser jag att både Harry, Ron och Seamus sover. Ron har sitt huvud lutat mot Hermiones axel. Hermione tittar upp på mig och rodnar lite.

"Var har du varit?" viskar hon när jag satt mig ner bredvid Harry på det andra sätet.

"Pratade med  några kompisar från Hufflepuff bara, tog lite längre tid än vad jag trodde." ljuger jag. 

"Okej."

En stel tystnad sprider sig över den redan tysta kupén. Hon vet att jag ljuger.  Jag  vet att hon vet. Men hon vet inte om vad, och det tänker jag inte berätta.