Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL TVÅ.

"Okej, nu får du gå upp och packa." säger pappa efter vi delat några stela vänlighetsfraser.

"Har du packat något alls?" frågar jag med en gnutta hopp i rösten.

"Nej, det är dina kläder och dina saker, varför skulle jag röra dem?" svarar pappa och tar upp sin tidning igen. Jag suckar och går upp till mitt rum istället. Min och pappas relation var bra i typ en månad efter att Oliver blivit skadad, men sen hände något som gjorde att jag inte fick vara hemma längre. Pappa sa att jag skulle stanna med Rons familj resten av sommaren för han hade något mycket viktigt att göra. Sen dess har pappa varit mer stel än vanligt, blir arg allt oftare och håller sig inne på kontoret nästan hela tiden.

När jag öppnar dörren till mitt rum ser jag att sängen är obäddad.

"Pappa!" ropar jag, men får såklart inget svar.

Dagen vi flyttade in här bestämde pappa fyra huvudregler i det nya huset:

1. Inget skrikande; om Eualia vill nåt får Eualia komma till det rum där Severus befinner sig i.

2. Kontoret är förbjudet område för Eualia; om Severus befinner sig därinne och Eualia vill något får Eualia vänta.

3. Inget springande.

4. Eualia får aldrig lämna huset efter klockan 19.

Jag vet inte vad den där sista regeln ska vara bra för, det är inte som att jag har någon att vara med när jag är hemma ändå, vi har flyttat ifrån alla mina kompisar som jag bodde granne med förut.

Jag bestämmer mig för att strunta i att fråga pappa om sängen nu och göra det vi middagen istället. Så jag stänger dörren om mig och lägger min ryggsäck bredvid bokhyllan. Jag har fått pappas gamla pojkrum och även hans gamla möbler. Pappa tog bort allt personligt som fanns dock. Jag har knappt några böcker i den stora bokhyllan som täcker en hel vägg, förutom de få böcker jag själv äger. Mittemot bokhyllan står en sliten soffa som jag älskar att ligga och läsa i. Sängen står bredvid det lilla fönstret längst bak i rummet och bredvid sängen står en mycket gammal och liten byrå. Bredvid den står ett pyttelitet skrivbord, på undersidan av bordet har pappa ristat in ett hjärta runt en blomma. han gjorde det som barn och jag vet inte vad det betyder, jag vet inte vad det är för blomma heller. Sen har jag en stor rund matta som täcker en stor del av rummet också, men mitt rum har inte så mycket personlighet. Jag har satt dit några planscher och blommor och sådant, men det är lite tråkigt. Mitt rum i lägenheten var mycket mysigare.

Men i alla fall, nu sätter jag mig på sängen och känner genast hur det doftar av något bekant. Jag undrar vem som har sovit här, det måste vara någon jag känner.

Vänta?

Nej, det kan inte vara...

Jag struntar i pappas regler och springer nerför trappan. Pappa sitter kvar i biblioteket när jag kommer in. Han tittar irriterat på mig.

"Förlåt för att jag bröt regel tre, men jag måste fråga något viktigt." säger jag och sätter mig i fåtöljen mittemot pappas.

"Vad är det, Eualia? Kan det inte vänta?" säger pappa med irriterad blick. Jag skakar på huvudet och pappa suckar.

"Vem har sovit i min säng?" frågar jag och hoppas med hela mitt hjärta att han inte säger det namnet jag tror.

"Draco Malfoy." svarar pappa snabbt, utan att möta min blick. Jag sjunker ner i stolen och suckar djupt.

"Varför har min expojkvän sovit i min säng?!" frågar jag och känner hur ilskan bubblar upp sig inom mig.

"Det spelar ingen roll och det var bara en natt, Eualia." förklarar pappa.

"Förstår du inte hur konstigt det är?! Vi var ett par för bara ett år sen, pappa." säger jag och ställer mig snabbt upp. Pappa gör likadant och får mig att backa ett steg bakåt. Pappas ansiktsuttryck ändras från irriterat till skyldigt. Han tror att jag är rädd för honom.

"Eualia, det finns vissa saker jag bara inte kan berätta, okej? Det är bäst att hålla undan det här, så du inte råkar illa ut på grund av mig." säger pappa lugnt och jag blir lättad över att han inte är arg på mig. Jag tror till och med att han försöker säga att han skyddar mig.

"Okej." säger jag med ett litet leende på läpparna.

"Det är middag snart." säger pappa och vårt fina ögonblick är över.

"Okej, jag ska byta lakan bara." säger jag och springer upp igen.