Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL SEX.

Allt känns väldigt konstigt det här året. Innan vi fick hoppa på vagnarna som tar oss till skolan blev vi och våra väskor visiterade av lärare. Dumbledores tal handlade om hur säkerheten har stärkts på på skolan och vi nu har dementorer som vakter. Dementorer! 

Det är de där läskiga varelserna som brukade vakta fängelset Azkaban. De varelserna som suger ur ens själ.

Men efter nån månad av att ha dem där är vi ganska vana. 

Vår första lektion i trolldryckskonst med Horace Snigelhorn var ganska skum. Seamus var inte med, han skulle inte ta den klassen i år, men nån som skulle det var Draco. Snigelhorn hade ställt upp några olika trolldrycker som man skulle gissa vad det var för några, och sen skulle vi göra en av dem. Det fanns en kärleksdryck som doftar som den man är mest attraherad av.

Alla fick gå fram och känna doften från drycken, men man var inte tvungen att säga vad den doftade. Draco gick fram innan mig och frös till när böjde sig ner för att lukta, och när han gick tillbaka kollade han på mig. 

Jag gick fram efter honom och böjde mig ner. Jag blev chockad men försökte att inte göra någon speciell min.

...

Det är nu snart Halloween och vi har gått halva första terminen på vårt sjätte år. Draco och jag har träffats ganska mycket under den här tiden, mest i Vid-behov-rummet och än så länge har ingen upptäckt oss. 

Jag och mina kompisar har precis ätit lunch, men jag märker att Draco knappt åt sin mat och bara satt och kollade ner i den hela tiden. Han har betett sig så konstigt sen skolan började, men jag har inte vågat fråga om det. Jag tänker göra det nu, och så tänker jag berätta en annan grej också.

"Kommer du, Ellie?" frågar Harry som är på väg att gå. 

"Jag måste bara fråga pappa en grej, kommer till uppehållsrummet sen." säger jag och får en puss på kinden av Seamus innan de alla lämnar mig. Draco får syn på mig och suckar. Jag visar med en liten nickning och en menande blick att jag vill att han ska följa mig. 

Draco ställer sig långsamt upp och jag börjar gå till Vid-behov-rummet. Jag märker att Draco går efter mig, men inte för nära eftersom folk tror att vi hatar varandra.  

Jag går in till rummet som är helt tomt, förutom en gammal soffa i mitten.  Jag sätter mig där och väntar. Draco kommer in och sätter sig bredvid mig.

"Hej igen." säger jag och rodnar lite. 

"Hej." säger han tyst.

"Jag märker att det är något som är fel, Draco." säger jag och tar hans hand. Han tittar upp på mig och jag ler förstående. "Du kan berätta för mig."

"Jag vet att jag kan, men jag får inte." säger mitt ex sorgset. Jag nickar långsamt.

"Men, kan jag hjälpa dig på nåt sätt?" frågar jag sen.

Han svarar inte först utan vi kollar bara in i varandras ögon.

"Nej, förlåt, Eualia." svarar han. 

"Det är lugnt Draco, men jag måste berätta något för dig. Jag vet att du inte mår bra och att du förmodligen har mycket att tänka på, men jag måste säga det här." säger jag och flyttar mig lite närmare honom.

"Du skrämmer mig, Eualia." säger han och skrattar lite nervöst.

"Jag..." börjar jag och sväljer. Varför blev jag så nervös? "Jag tror jag är gravid, Draco." säger jag till slut.

Draco bara stirrar på mig.