Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL FYRA.

Ända sen Seamus fick sitt körkort i våras har vi åkt i hans bil hur mycket som helst. Nästan hela sommaren spenderade vi uppe i luften. Nu är vi på väg till King's Cross station där vi ska möta Harry, Ron, Hermione och Dean. Jag har varit med Oliver och Seamus hela sommaren. Men vi har haft det mysigt, även om det har hänt en hel del dåliga grejer. Harry mår definitivt inte så bra efter att ha sett sin gudfar dö. 

Jag var inte med då. Det var Harry, Hermione, Ron, Luna, Neville och Ginny som åkte till Trolldomsministeriet i slutet av femte året och sen dess har inget varit sig likt. Det är nu bevisat att Mörkrets herre är tillbaka. Men Seamus och jag har det ändå ganska bra, skulle jag säga. Det har börjat bli lite tråkigt dock, vi gör alltid samma sak på kvällarna (kolla på film) och testar aldrig nåt nytt. 

"Eualia? Sötnos?" säger Seamus och väcker mig. Han har landat vid stationen. Jag gnuggar mig i ögonen och gäspar. 

"Hur länge sov jag?" frågar jag och knäpper upp bältet.

"Typ en timme." svarar Seamus och vi går ut ur bilen. Jag stänger dörren och suckar.

"Förlåt, Seamus, jag sov inte så bra inatt." förklarar jag. Jag nämner inte att det beror på att jag tänkte på Draco.

"Det är lugnt, hjärtat, men vi måste skynda oss lite. Tåget går om tio minuter." säger Seamus och ger mig en snabb puss på kinden innan han hämtar våra koffertar och lägger dem på en vagn. 

Vi börjar springa över stationen och når fram till plattform "9 3/4" fem minuter innan tåget ska gå. Jag springer igenom först och strax efter kommer Seamus. 

Väl på tåget tar det inte lång tid att hitta våra vänners kupé. Dean är inte här än, men han är förmodligen bara med Ginny. De har varit tillsammans i nästan ett halvår nu, till Rons stora missnöje. Jag tycker de är gulliga, men de bråkar en hel del.

"Hej!" säger jag glatt när vi stiger in i kupén. Hermione kramar mig först.

"Tack för att du räddar mig, Harry och Ron har kastat godis på varandra i tio minuter." säger hon. Jag skrattar och kramar om mina andra kompisar också. 

Tåget börjar strax åka. Efter en timme eller så börjar jag känna de två kopparna med kaffe jag drack till frukost. Jag ursäktar mig och går till toaletten i slutet av vagnen. När jag kommer ut igen får jag syn på Draco. Han har på sig en svart kostym och har blivit mycket lång. Våra blickar möts och jag ser smärta. Han ler inte mot mig men han nickar snabbt, nästan omärkbart. 

Jag försöker att strunta i det och gå tillbaka till min kupé, men det såg ut som att han var nära att börja gråta. Jag kan inte låta det vara, han behöver min hjälp.

Jag vänder mig om och börjar gå mot vagnen längst bak. Jag tittar in genom fönstret och får syn på Draco, Blaise och Pansy vid ett bord. Pansy ser mig och pekar direkt mot mig. Jag hinner möta Dracos blick igen innan jag snabbt vänder mig om. Jag börjar snabbt ta mig bort till min vagn igen, men känner snart att en stark hand tar tag i min axel och tvingar mig att stanna.

"Eualia?" säger en välbekant röst.