Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL FEMTON.

Vi börjar närma oss slutet av terminen och jag är väldigt gravid. Jag orkar inte göra så mycket alls längre, så ibland skippar jag lektioner för att jag inte orkar ta mig ner till klassrummet. Draco har varit väldigt disträ det sista, så jag har fått ta kvällspromenader ensam i några dagar. Madame Pomfrey säger att det är bra för mig om jag är ute och går minst en gång om dagen för att få i mig lite mer energi. Just idag ligger det en kall känsla över hela Hogwarts. Jag gick ut och satte mig under ett träd direkt efter middagen för att läsa och har nästan suttit här i en timme när jag får syn på molnet.

Det är inte ett vanligt moln jag ser ovanför min skola, det är Mörkrets märke - Dödsätarna är här!

Jag reser på mig och ska precis gå in när jag ser några mörka figurer komma utspringandes från slottet. Jag skyndar mig att gömma mig bakom trädet jag suttit vid och tittar försiktigt fram när jag hör röster komma närmare. Jag ser tre silhuetter som springer mot grindarna, om de kommer ut så kan de transferera sig iväg. Det är en stor blond man jag aldrig har sett förut och med honom är pappa och Draco. Jag snubblar bakåt och ramlar nästan in i buskarna bakom mig, men jag återfår balansen och kikar fram igen. Nu ser jag Harry springa efter dem och han är har trollstaven redo, men han är inte tillräckligt nära för att träffa med en förbannelse.

Jag ser att Dödsätaren, pappa och Draco springer mot Hagrids stuga och vill springa och stoppa dem - men jag vet att jag inte kommer kunna springa snabbt nog. Plötsligt ser jag hur Harry blir träffad av något i ryggen och ramlar framåt. Han vänder sig om och skjutet mot de två Dödsätarna som har kommit fram bakom honom och lyckas träffa en av dem som snubblar och lyckas sätta krokben för den andra som också faller. Harry fortsätter springa och jag vågar inte göra annat än att kolla på. 

Harry kommer snabbt fram till min pappa och försöker träffa honom med en förbannelse. Den missar och pappa vänder sig om för att skrika något till Harry. Jag kan inte höra vad det är så jag försöker ta mig närmare. När jag kommit så nära jag vågar utan att bli upptäckt står jag bakom ett lite smalare träd och ser på när Harry plötsligt skriker till av smärta och faller ner i gräset för att fortsätta skrika. Någon använder Crucio-förbannelsen på honom.

"Nej!" vrålar pappa och Harry slappnar av när förbannelsen släpper. "Har du glömt vår order? Potter tillhör Mörkrets herre... vi får inte röra honom. Spring nu! Spring!" fortsätter han och de tre Dödsätarna jag inte känner igen springer mot grinden. "Du med, Draco, spring!" 

Min pojkvän springer ut från skolans område och försvinner på en sekund. 

Harry ställer sig upp och jag ser att han har ont överallt, men han höjer sin trollstav. 

"Sectum..." börjar han och förbannelsen pareras av min far som bara står någon meter framför Harry nu. 

"Nej!" skriker pappa igen och nu flyger Harry bakåt. Hans trollstav flyger ur hans hand. Pappa går fram till honom och jag står som förstenad. Jag skulle kunna ta upp min egna trollstav och kasta en förhäxning på pappa, men jag kan inte röra mig. Jag är livrädd. Pappa går närmare Harry och står nu och tittar ner på min vän. Pappa säger något till Harry som jag inte hör och backar sen undan. 

"Döda mig då." flämtar Harry högre. "Döda mig som du dödade honom, din fega..." 

"TYST!" skriker pappa och han ser nästan omänsklig ut, som ett monster. "KALLA MIG INTE FEG!" 

Jag springer fram från mitt gömställe och riktar min trollstav mot min egen pappa som backar undan från min väns nästan medvetslösa kropp. 

"Eualia." säger pappa och fortsätter backa.

"Vad har du gjort?" frågar jag argt och tittar på honom med allt annat än kärlek i blicken.

"Han dödade Dumbledore, Ellie, bara sådär." ropar Harry bakom mig och jag vänder mig inte ens om. 

"Lamslå!" skriker jag men pappa parerar. Jag fortsätter gå emot honom med stadiga steg och pappa står still. 

"Eualia, du förstår inte." säger pappa till mig men han håller fortfarande sin trollstav riktad mot mig. 

"Jag förstår nog tillräckligt." säger jag. "Du är ond, pappa." 

"Följ med mig, Eualia." viskar han, bara så högt att jag hör och jag stannar mitt i ett steg. 

"Va?" frågar jag förvirrat. Tror han verkligen?

"Följ med mig och Draco, så kan vi skydda dig." försöker pappa och jag skakar på huvudet. 

"Aldrig!" ryter jag. "Du äcklar mig!"

Jag tänker precis skjuta en förbannelse på honom när Harry hoppar framför mig och skjuter mot pappa istället. 

"Hälsa Draco, ditt svin!" skriker jag innan pappa försvinner ut genom grindarna och transfererar sig iväg. 

"Ellie?" säger Harry och tar min hand. 

"Är han verkligen död?" frågar jag och får en långsam nickning till svar. 

...

Vi står i Sjukhusflygeln, mina vänner är oskadda som tur är, men Rons storebror Bill har blivit svårt skadad. Ron försöker frenetiskt komma på hur de kan fixa hans bror och föreslår Dumbeldore. 

"Ron... Dumbledore är död." säger jag och avbryter min vän. 

"Nej..." 

"Hur dog han?" frågar Tonks som också är där. Lupin är här med och han sitter vid Bills säng med ansiktet i händerna.

"Snape dödade honom." säger Harry och alla tittar på mig. "Jag var där, jag såg det. Vi kom tillbaka till Astronomitornet därför att det var där som Mörkrets märke fanns. Dumbledore var sjuk, han var svar, men jag tror han förstod att det var en fälla när vi hörde nån komma springande uppför trappan. Han bad mig att gömma mig och jag såg hur Malfoy kom in genom dörren och avväpnade honom... Jag tror det var meningen att Malfoy skulle döda Dumbledore." 

Jag slår händerna för munnen och ser hur Lupin går närmare mig. Han lägger en arm om mig som tröst och jag tar in hans värme och slappnar av. 

"De kom fler Dödsätare, och sen kom Snape... och dödade honom. Avada Kedavra." 

Harry kan inte fortsätta och jag börjar gråta. Jag rycker mig ur Lupins famn och springer ut ur sjukhusflygeln. Jag hör rop bakom för som ber mig att komma tillbaka men jag fortsätter springa till Gyffindortornet där jag lägger mig i min säng och gråter mer och mer. 

Pappa dödade Dumbledore... men det var Draco som skulle göra det egentligen.

Pappa förrådde mig.

Draco förrådde mig.

De var Dödsätare hela den här tiden. 

Pappa var inte ledsen när min bror blivit mördad, han visste säkert redan om det.

Och alla de gånger Draco försvunnit var för att planera... planera mordet på vår rektor.

Jag bär på en Dödsätares dotter.

Jag är en Dödsätares dotter...