Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL NIO.

Jag hade en mysig jul, men fick inte chansen att fira så mycket med pappa. Han var upptagen med en massa grejer men på julaftons kväll låg det ett litet paket vid min kudde. Det var fint inslaget och på julklappen stod det till och med:

"God jul, Eualia,

önskar pappa"

Det var ett halsband, ett väldigt vackert sådant. En silverkedja och en litet, blått hjärta på. Sen dess har jag haft på mig det varje dag. 

...

Idag är första dagen på det nya året. Jag spenderade natten i Vid behov-rummet med Draco och vi hade en egen nyårsfest.

Jag är i gravidvecka 14 nu och både Draco och jag vill ta reda på könet av bebisen. 

"Du vet att vi måste berätta för Madam Pomfrey då, och hon kommer förmodligen-" börjar Draco när vi sitter och äter frukost i Stora salen som är väldigt tom på folk. Vi är bara sju personer härinne just nu, jag är den enda från Gryffindor.

"-Hon kommer berätta för pappa." suckar jag och tar en tugga av min smörgås. "Jag måste, för snart kommer man kunna se min mage även genom klädnaden och dina tröjor." säger jag sen och tar ner mina händer till min mage, om jag hade haft en tajt t-shirt på mig hade folk nog sett att jag är gravid och påpekat det.

"Men vi vet inte om Madam Pomfrey faktiskt kommer att berätta för Snape." säger Draco och tittar upp på honom med en frågande min. "Jamen, hon kanske tror att du redan har berättat."

Jag funderar lite. "Vi får se." säger jag och ler mot min nya pojkvän. Jag saknar Seamus, men mest som vän. Jag vet ju såklart inte hur det kommer bli när de kommer tillbaka, men jag hoppas vi fortfarande kan vara vänner.

...

"Hur många veckor?" frågar Madam Pomfrey efter Draco och jag berättat att vi ska ha barn och vill ta reda på könet.

"Jag har inte haft mens på tre månader så ungefär så länge." säger jag och den gamla kvinnan visar mig till en av sängarna i den stora salen. 

"Vi kan ta reda på könet om du är i vecka 14 eller senare så vi kollar det först." säger Madam Pomfrey. "Ta av dig din klädnad och lägg dig ner, fröken Snape." 

Jag tar av mig min klädnad och lägger mig på den kalla britsen i t-shirt och byxor. Draco ställer sig på andra sidan sängen och tittar på mig med oroliga ögon. Jag tar hans hand för att försäkra honom om att det är okej.

"Vet du hur det här går till?" frågar skolsköterskan mig. Jag skakar på huvudet. "Då ska jag förklara; i mugglarvärlden använder de en massa maskiner för att kolla på bebisen men det jag kommer göra är att hålla en magisk platta över din mage. Sen kommer jag kasta en förtrollning över plattan med min trollstav och så kommer vi kunna se in i din mage genom plattan." förklarar hon och tar samtidigt fram något som liknar en plåt som jag brukar baka bullar på hemma, fast den här är gjord av något plastigt material istället. Hon håller den några centimeter ovanför min mage och höjer min säng litegrann så jag ska kunna se plattan. Sen tar hon fram sin trollstav och säger en formel och plötsligt tänds plattan. 

Draco lutar sig lite framåt och tittar. Jag tittar neråt och ser hur bilden visar en svartvit, otydlig bild av min mage. Jag ser hur en liten bebisliknande form visas och börjar le.

"Där har ni er bebis, fröken Snape och unge herr Malfoy, lika stor som en citron ungefär." säger Madam Pomfrey och jag försöker tyda hennes ansiktsuttryck, antingen är hon besviken, arg eller glad. 

"Vet du om det är en pojke eller flicka?" frågar jag. Madam Pomfrey flyttar lite på plattan och tittar från sidan.

"Det är en flicka." svarar hon. "Ni ska få en dotter." 

Draco ger mig en puss på huvudet och kramar min hand igen. Jag känner hur det börjar rinna tårar för mina kinder, glädjetårar. 

"Vi ska få en dotter." säger Draco och ger mig en kram när Madam Pomfrey tagit bort plattan och jag har satt mig upp igen.

"Jag hoppas att ni förstår allvaret i det här och att det är ett väldigt ansvar att ta hand om ett barn." säger hon och vi nickar snabbt. Vi kanske inte är så förbereda, men det kommer gå bra för vi älskar varandra, det vet jag. "Och ni förstår att om ni inte redan har berättat för era föräldrar så måste jag göra det, för nu är det en större risk att göra abort."

Jag fryser till. 

"Vi vill behålla barnet." säger jag först. "Men, jag skulle gärna vilja berätta för pappa själv." säger jag sen och tittar på Draco som nickar.

"Om ni gör det inom den närmsta veckan så går det bra." 

"Absolut, Madam Pomfrey, tack så mycket." säger jag och tar min pojkvän i handen efter jag tagit på mig klädnaden också.

"Lycka till." säger Madam Pomfrey menande innan vi skyndar ut.

...

Det går ett par dagar och slottet är fortfarande lika tomt som förut. Jag är den enda i min sovsal som stannade hemma över lovet så jag har kunnat ha övernattning med Draco nästan varje kväll. Jag har inte tänkt någonting på hur jag ska berätta för pappa och det visar sig att jag inte kommer få chansen att tänka ut något heller.

"Eualia!" ryter pappa från korridoren och flyger nästan fram till mig där jag står utanför biblioteket och kollar i boken jag nyss lånade. Pappa kommer fram och tar mig i armen. 

"Aj, pappa! Vad är det?" 

"Följ med mig till mitt kontor." ber han med bestämd röst och vi går.

"Vad är det?" frågar jag igen när han stängt dörren om oss. Han går runt och sätter sig vid sitt skrivbord.

"Madam Pomfrey pratade med mig idag." börjar pappa och jag sätter mig ner på stolen framför skrivbordet. "Är det sant det hon sa? Är du gravid?"

Jag suckar.

"Ja." svarar jag och vågar inte möta min fars blick, men jag hör en djup suck. Sen blir det tyst. Jag tittar upp igen och ser att pappa skakar på huvudet.

"Jag vet inte vad jag ska säga, Eualia." säger han allvarligt.

"Jag vet, men du behöver inte oroa dig." säger jag och han öppnar munnen men jag fortsätter. "Det är för sent för abort och jag vill behålla barnet, jag vet att jag klarar det . Jag hoppas bara att du kommer stötta mig också." 

Pappa kollar på mig som att något har brustit i honom.

"Du är min dotter, Eualia." säger han bara, men jag vet att det betyder så mycket mer så jag går fram och kramar honom. Han blir chockad först men lägger sina armar om mig. Det blir en kort kram, men den är helt perfekt. 

"Tack." säger jag och ler. Pappa bara nickar och jag börjar gå. Men innan jag hinner öppna dörren frågar han;

"Är det Finnigan som är pappan?" 

Jag stannar till och vänder mig om. 

"Jag hörde att ni gjorde slut nämligen" fortsätter pappa. "Var det för att du blev gravid? Isåfall kommer jag att-"

Jag avbryter honom. "Nej, det är inte han." 

Pappa tittar frågande på mig men sen verkar det som att han förstår och hans min går från förvirrad till arg. Jag blir nästan rädd för honom.

"Är... Det... Malfoy?" frågar han och drar ut varje ord. Jag vågar inte öppna munnen så jag nickar snabbt. Sen springer jag ut ur kontoret. 

Fan då! tänker jag när jag slänger mig i sängen och gråter