Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL TRE.

Jag byter inte lakan när jag kommer upp igen. Jag lägger mig i sängen och blundar. Jag kan känna doften av Dracos parfym från kuddarna. Jag borde inte känna något men mitt hjärta börjar slå fortare ändå. Jag tänker på Seamus, hur många bra minnen vi har tillsammans och hur bra allt går just nu. Men ändå så ligger dessa känslor jag trodde jag glömt av kvar...

Mina känslor för en viss Draco Malfoy.

Jag kan inte ignorera det jag känner för honom, för det finns kvar, men jag borde ignorera dem. Han är inte min och jag är inte hans längre, och det är det bästa för oss båda. 

Jag suckar innan jag reser mig ur sängen och långsamt går ner till köket där pappa sitter. Vi äter i tystnad, något jag är tacksam över.

"Hur tar du dig till stationen imorgon?" frågar pappa när jag plockar undan disken. 

"Seamus kommer och hämtar mig här."  svarar jag och försöker läsa av pappas ansikte. 

Han rycker bara på axlarna till svar.

"Okej." säger han sen och går in till sitt kontor. Innan han stänger dörren säger han; "På mitt rum ligger en present till dig, det är en försenad födelsedagspresent." 

Jag ler och går snabbt till pappas sovrum. På byrån står en presentpåse med en liten lapp på. Jag tar upp lappen och läser:

Grattis Eualia

,Pappa

Det är iallafall något, tänker jag och kollar i påsen. Där ligger en fjäder med tillhörande bläck, och en liten, blå dagbok. Jag tar upp den och bläddrar igenom de tomma sidorna. Hur kunde pappa veta att jag ville ha en dagbok? 

Jag tar med mig påsen med presenterna till mitt rum och börjar packa ner det sista i min koffert. Utan att tänka på det packar jag ner Dracos luvtröja som jag fortfarande inte har lämnat tillbaka. Han gav mig den innan vi var tvungna att sluta vara med varandra. 

................................................................................................................................................................

Efter lunch dagen efter står jag utanför huset med min koffert och väntar. Pappa står bredvid mig. 

"Vi ses på måndag igen, pappa." säger jag när jag får syn på Seamus röda, flygande bil. 

"Ja, undvik att göra något dumt tills dess." säger pappa och lägger en hand på min axel. Jag nickar. Jag vill krama honom, men det känns inte riktigt rätt än. Istället vänder jag mig om och kollar på när Seamus landar några meter ifrån mig och pappa. Han kliver ur bilen och går fram till mig. Han ger mig en kram och en snabb puss på kinden innan han hjälper mig att få in kofferten i bilen. 

"Hejdå, pappa." säger jag och sätter mig i passagerarsätet. Seamus sätter sig vid ratten och vinkar lite stelt till min pappa innan vi flyger upp.