Snapes Dotter 3 - Ensam

KAPITEL ETT.

En vecka innan skolan ska börja igen

"Jag vill inte lämna dig, Oliver." säger jag och tar min brors hand. Han sitter vid matbordet på Grimmaldiplan 12, vilket är högkvarteret för Fenixorden, och det är också där Oliver har bott under hela sommaren. Han fick flytta dit efter han blev utskriven från sjukhuset. Vi har inte hört ett ord från vår mamma på hela sommaren, så vi har stannat här.

"Du kommer ju tillbaka vid jul igen, Eualia." förklarar Oliver och trycker mjukt på min hand. 

"Eualia! Kommer du nån gång?" ropar Ron från hallen. Jag kramar om Oliver.

"Du får skicka brev. Jag kommer stanna här hela terminen, för att skriva på min bok så du behöver inte oroa dig för mig." säger han, "Hejdå."

"Hejdå!" säger jag och skyndar ut till hallen där Ron, Harry, Hermione och några från Fenixorden väntar. Hermione tar min hand innan vi går ut till mugglarvärlden. När jag vänder mig om ser jag hur huset där min bror numera bor försvinner bakom oss. Han är inte borta, men huset ska inte synas för mugglare. 

"Jaha, nu ska vi dra till Diagongränden. Eualia, skulle du åka dit med Seamus?" frågar mrs Weasley och jag nickar.

"Jag kommer inte till Diagongränden. Jag måste hem lite först, så Seamus och jag kommer direkt till King's Cross sen." förklarar jag och kramar om mrs Weasley.

"Ta hand om dig, hjärtat." säger hon och pussar mig i pannan.  Jag ler och kramar om mina kompisar också innan jag tar tag i Remus Lupins arm. Han transfererar oss till den gatan där min pappa växte upp som barn och det stället där han och jag numera bor av en anledning jag inte vet om.

"Klarar du dig, Eualia?" frågar Remus när det har slutat snurra i mitt huvud efter transfereringen.

"Jadå, tack för skjutsen." säger jag och vi båda skrattar litegrann innan Remus blir allvarlig.          

"Du får följa med mig annars, jag ska vara vid Grimmaldiplan hela tiden så du skulle ju kunna spendera de sista dagarna av sommarlovet med din bror." säger Remus och ger mig den där blicken som så många andra ger mig, blicken av medlidande.      

"Jag klarar mig, Remus. Det är min pappa, vi har börjat komma bättre överens." svarar jag. Min gamla lärare kollar på mig en stund för att se ifall jag ångrar mig. 

"Okej då, vi ses, miss Snape." säger han till slut och kramar mig. 

"Hejdå, professor Lupin." säger jag och fnissar innan han försvinner.

Jag tar ett djupt andetag innan jag knackar på dörren till huset jag fortfarande inte vant mig vid. Dörren öppnas av Peter Pettigrew, en man jag avskyr mer än något annat, men har lovat att hålla hemlig för mina vänner och Fenixorden.

"Miss Snape, välkommen hem. Er far är i biblioteket." säger råttmannen med silverhand och släpper in mig. 

Jag går in till det lilla biblioteket och ser min pappa i en fåtölj med en tidning framför näsan. Jag harklar mig för att han ska lägga märke till mig. Pappa sänker tidningen och gör antydan till ett leende när han ser mig.

"Eualia, välkommen hem igen." säger han och går upp för att skaka hand.