Att växa upp

Del ett - Början

Del ett - Början

Varje morgon gör jag samma sak. Jag vaknar runt sju, klär på mig och går ner för att trycka i mig minst en smörgås. Sedan står jag och skäller på min lillebror som alltid lyckas ockupera toaletten när jag är väldigt nödig. Sedan brukar jag dock ta lite längre tid på mig än nödvändigt där inne. Kanske lite smink idag? Håret uppsatt? Oj fan vilken finne! Vart är mitt täckstift?! Allt för att irritera den lilla skapelsen av manligt kön som står utanför och väntar på sin tur. Det hela slutar oftast i en blåtira.

Sedan går jag till skolan och passerar motvilligt några skitungar som diskuterar vädret. Dock så är skitungarna mina forna klasskamrater, men det är något jag helst förtränger.

Att gå in i skolan är ett prov, man måste gå förbi flera korridorer och sedan kafeterian där de osäkra sitter och bedömer ens gångstil, kläder, hår, kropp innan man slutligen, slutligen (!) kommer till sin korridor där hela osäkerhetsklassen själv står och väntar på första lektionen.

〜〜

- Precis som Ava då!

- Vad pratar du om?

- Hahah, jag frågade honom bara hur mycket han pluggar, och då svarade tönten "lite varje dag, minst en timme typ", och jag bara "Precis som Ava då!".

Jag är nog klassificerad i klassen som den smarta, snygga tjejen. Vilket jag inte hade kunnat hålla med mindre om. Jag är varken supersmart eller snygg. Det är endast de två liter smink jag har i ansiktet som kan göra mitt ansikte uthärdligt att kolla på. Men eftersom mina tankar aldrig kommer utanför min feta skalle, får de ju heller aldrig reda på sanningen.

Jag vill heller inte att två idioter i osäkerhetsklassen ska veta något om mig heller. Det är ju lite av min hemlighet som jag ska hålla hemlig tills den dag jag träffar en kille som är på samma våglängd som jag. Som tänker som jag gör. Som förstår saker som jag. Men detta är väl också bara något som media har präntat in i min skalle. Känslan kärlek.

Det är när man ändrar sin status på fejan från "Singel" till "i ett förhållande" och lägger ut hundra bilder på sig själv och sin "älskling" under en solnedgång. I kommentarfältet står det " Jag älskar dig min älskling!" Då motpartnern motvilligt måste skriva; " Jag älskar dig med!". Bara fejk hela bunten.

- Men Ava! Säg inte så, det är bara för att du inte är kär i någon själv.

Nej, vet du vad Amanda. Det är inte så. Vad vet du om mig innerst inne? Inget alls. Inte en enda bit. Det finns faktiskt någon på denna skitskola som verkar vara på samma våglängd som jag. Så det så, Amanda.