Att växa upp

Del elva - Den stora planen

Del elva - Den stora planen

Jag stirrar på A4:at med en liten tjej i hörnet som har dubbla pannor. Jag kan inte komma på varför hon ens ser ut så. Vad har det med saken att göra? Pappret visar de olika programvalen. Allt från konditor till naturkunskap.

- Vad är du intresserad av? frågar mamma. Jag skakar lätt på huvudet och lägger ner pappret på bordet. Nu märker jag även att flickans glasögon finns på olika ställen på pappret. Den som fått lov att designa denna måste rökt på innan, konstaterar jag.

- Jag vet inte, svarar jag och mamma suckar. Men jag vet vad hon vill, något högskoleförberedande med helst den svåraste matten. Men jag vet inte, jag vet verkligen ingenting, precis som alltid. Ava har blivit helt åsiktslös.

- Men gumman, vad tycker du om naturkunskap då? En bred linje med alla möjligheter, säger hon samtidigt som hon skär upp grönsaker till middagen. Jag rycker på axlarna och går upp på mitt rum. Jag orkar inte.

När jag öppnar dörren till sovrummet ser jag Lukas ligga på min säng med min mobil i handen.

- Du har ett meddelande från "Coolingen", säger han lite retsamt. Jag går fram mot honom och gestikulerar att han ska gå ut härifrån. Det är så kliché att ens lillebror går in i ens rum för att antingen prova ens kläder eller ta ens mobil och facerapea en. Bäst att jag kollar facebook först. Lukas räcker ut tungan mot mig men jag sparkar igen dörren efter honom.

Ansiktsboken är rent. Jag drar en lättad suck men ser att jag gillar några av Lukas profilbilder. Jag skrattar dock åt att jag är den andra gillaren på hans bild, efter pappa.

Jag öppnar meddelandet från "Coolingen" och förundras över meddelandet.

- Jag har en plan. Möt mig utanför biblioteket efter invalet imorgon.

Den första tanken som slår mig är att det är lördag idag, och det skulle vara lite jobbigt att ta sig till skolan på en söndag. Mer hinner jag inte tänka förrän mobilen vibrerar till igen.

"Jag menade i överimorgon."

Ett litet skratt lämnar min mun och jag stänger av mobilen. Jag tror jag har en ganska bra tanke på vem det är nu.

För vem annars?

~~~~~~~~

- Vad säger du? frågar Nils tyst. Jag mötte honom efter invalet. Mina spekulationer gällande "Coolingen" är nu nedlagda. Jag måste bara få tid att fråga hur i självaste gardinlandet hans nummer hamnade i min mobil.

- Mhm, ja, ja, jag säger ja, klämmer jag tillslut ur mig och Nils börjar le litet. Hjärtat mitt slår ovanligt rytmlöst.

- Vad bra. Jag har faktiskt redan tänkt ut lite, säger han medan han tar ut flera fullskrivna papper ur sin väska. Han hinner inte säga mer förrän jag börjar skratta.

- Vad sysslar du egentligen med på fritiden? säger jag och pekar på papprena. Han säger inget utan ger mig bara ett leende och ett papper.

"Den stora planen att ta ner de stora mesarna", står det högst upp på pappret. Jag rynkar lite på pannan. För det första, det är en urusel titel. För det andra, det är verkligen en urusel titel.

- Jag vet precis vad vi ska göra, och hur vi ska göra det, säger han stolt och visar mig de olika texterna. Jag hinner inte läsa, men jag hinner urskilja orden cola, skåp och lapp.

Säg farväl till tysta, snälla Ava, säger jag bara.

~~~~~~~

Hej hoppsan, det var ett tag sedan och jag vet att denna del är väldigt kort och verkligen långt ifrån färdig. Ser ni stavfel eller något annat fel i texten får ni gärna säga till!

Gillade ni berättelsen så får ni gärna trycka på "rösta"-knappen :)

- Skogseja