Att växa upp

Del nio - Palmolja

Del nio - Palmolja

Nu har jag bestämt mig. 

Jag har bestämt att ändra på mig själv. Sluta vara Mes-Ava.

Skit i Amanda, David, Erik och Rickard-Äckel. Jag ska göra precis som jag vill.

~~

Jag står utanför en dörr som borde bli målad lite oftare. Det luktar av halm och det kliar lite i näsan. Astrid öppnar dörren.

- Hej! säger hon glatt och jag ser att hon redan fått på sig ridkläderna. Jag känner mig lite ny med mina joggingbyxor och en nästan för liten sovtröja. Jag hälsar tillbaka och Astrid stänger dörren bakom sig.

- Ska vi gå till stallet då? frågar hon och jag nickar litet. Bara tanken på inte bara en häst utan flera stycken gör mig skräckslagen. Skärp dig, Ava. Ta tag i dina rädslor!

Vi går på en upptrampad stig som går förbi några småhus på hennes tomt. Astrid går framför mig med två ridhjälmar i händerna. Om jag kollar längre fram ser jag en stor ladugård. Det är nog stallet, antar jag. När vi kommer längre fram ser jag flera hagar omkring stallet, med hästar i. Jag känner hur det i magen bildas en liten klump. 

- Har du ridit förut? Frågar Astrid plötsligt.

- Ja.. Nej.. Egentligen inte, svarar jag henne.

- Okej, då kan du få rida min lillebrors häst. Han är jättesnäll! utrbister hon och vänder sig mot mig leende.

- Hästen alltså, inte min lillebror, och så skrattar hon lite till. Hennes glada humör smittar av sig. Jag försöker att ge henne ett leende till svar.

Stallet är rött med vita knutar och lukten av häst sprider sig. Det gör mig påmind om incidenten i sjuan. Men jag tar ett djupt andetag och försöker lugna ner mig.

Astrid öppnar dörren och jag följer efter henne. Jag hör en häst gnägga och hjärtat mitt börjar slå fortare. Sedan ser jag en häst i en spilta, en till och en till. Jag börjar darra något och överväger alternativet att rusa ut härifrån. Vilket inte skulle vara en bra idé. Mamma körde mig hit och isådanafall måste jag gå 2 mil in till staden igen. Fast, det hade kanske inte varit så hemskt, jämfört med det här.

- Här är han, säger Astrid och pekar på en av de tre bruna hästarna i stallet. Det står Melon på skylten vid spiltan. Jag ler lite för mig själv. Det var inget vidare bra namn.

- Klappa honom, ber hon mig och jag går försiktigt fram och vidrör mulen. Hästen är lugn och mulen len. Jag blir faktiskt, lite mindre rädd.

Astrid skrattar lite och hämtar en sadel och börjar sadla "Melon". 

- Varför heter hästen Melon? frågar jag henne. Hon skrattar lite igen.

- Charlie, min lillebror alltså, tyckte att hästen skulle heta det. Jag tycker inte om det namnet så mycket, skrattsäger hon. 

- Hur gammal är din lillebror? frågar jag. Han måste vara ganska liten för att tycka att en häst ska heta "Melon".

- 14, han ska fylla 15, säger hon kort. Jag stelnar till. Har hon en lillebror som är endast är ett år yngre? Undrar hur han ser ut, tänker jag, men kommer på mig själv att spana in en kompis lillebror kanske är lite konstigt. Aja, man kan ju undra.

Astrid leder ut hästen ur stallet och ber mig sätta mig upp på den. Jag tar ett djupt andetag och ber henne först visa hur man ska göra. Jag fick ju aldrig lärt mig det den gången med skolan. Astrid förklarar och jag ser på. Hon hoppar av hästen och leder mig fram till "Melon".