Att växa upp

Del fyra - "Inteensbråket"

Del fyra - "Inteensbråket"

Historieuppgiften lämnades in för två veckor sedan, samma dag som jag knuffade till killen, och nu idag får vi reda på resultatet.

Jag sitter spänd vid bänken. Historia är inte mitt starkaste ämne men jag är fast besluten att få bra betyg i allt. Pluggo-Ava på gång, för visst var det snygg och smart? Allt jag ber om, Ola, är ett C. Ett C som kan höja mitt sämsta betyg till ett enligt mig normalt betyg.

Ola ber oss att på sidan 210 till 215 läsa om Sverige under Mellankrigstiden medan han går utanför salen för att ta ut en och en för att diskutera betyget.

Jag är spänd och andas oroligt. Normalt sätt brukar jag inte bry mig ett skit om saker, men skolarbetet är viktigt för mig så det är knappt jag får fram någon spydig kommentar, om något alls.

Jag biter mig i läppen och drar mig i örsnibben, vilker jag gör när jag är nervös. Varför är jag så långt ner på listan? Ava Karlsson borde inte ta sådan lång tid att komma till. Förutom det faktum att man han två Aaron Karlsson i klassen, en Alva Karlsson och en Astrid Karlsson. Jäkla Karlsson namn alltså.

Jag sitter bredvid Amanda och hon verkar inte det minsta orolig. Hon har öppnat boken och läser om Mellankrigstiden flitigt. Såklart. Som vanligt. Det borde inte vara Pluggo-Ava utan Pluggo-Amanda. Men som vanligt slipper hon undan öknamnen på grund av hennes gulliga personlighet. De enda namn hon får är Amandis eller AmandaPanda. Jag skulle döda för ett sådant smeknamn.

- Astrid, ropar Alva som precis fått reda på sitt betyg och lämnar dörren öppen bakom sig. Astrid reser på sig och går ut. Jag kan ana Olas pärm med hela årskursens betyg i och hans besvärade ögonbryn och en penna bakom örat. Det klassiska Olauttrycket.

Alva ler lite smått när killarna frågar vad hon fick.

- A, svarar hon enkelt och sätter sig ner vid sin bänk.

Herregud, tänker jag som inte ens är religiös. Jag vänder mig mot Amanda som ger mig en blick som visar att även hon hörde. Vi är båda så häpna att jag inte ens hör när Astrid ropar mitt namn.

- Ava, din tur!

Jag blir stelfrusen, mina ben blir till isstavar och det är knappt jag kan resa mig upp från bänken.

- Du klarar det, Ava, säger Amanda milt och ser på mig. Jag ger henne en sur blick och hon ser fundersamt på mig. Du vet att du kommer att ha bättre än mig, din jävel, vill jag säga men jag är för upptagen med att gå till Ola.

- Hej, Ava, säger han medan han letar upp mitt namn i pärmen.

Det tar en lång tid och han mumlar lite för sig själv med Olauttrycket på. Hur svårt kan det vara? Han läste ju precis upp Avas betyg, liksom. Jag andas snabbt och jag kan inte flytta blicken bort från pärmen.

- Här har vi det. Ska vi se, säger han medan han granskar mina betyg på de olika uppgifterna vi fått det senaste halvåret.

- Du är duktig och jobbar hårt på lektionerna och hemma. Dina arbeten är väldigt fina och jag blev mycket imponerad av din novell om Andra Världskriget. Mina ögon är uppspärrade till max och mitt hjärta slår som en juckande kanin.

Han fortsätter.

- Så denna termin har jag bestämt mig att höja dig från D till B.

Jag tror inte mina öron. Ett B! Jag fick ett B i Historia! Jag lyser upp i ett stort leende, tackar för mig och är på väg in i salen igen när Ola stoppar mig och ber mig skicka ut Nils. Jag stannar till. Det går ingen Nils i min klass. Den som är efter mig på klasslistan är Rickard Moses, inte någon Nils.