En vanlig tonåring (pausad på obestämd tid)

~Kapitel 23: Slagsmålet och försenad~

~Felixs Pers~

Jag kunde inte fatta det. Han gillade henne. En sidan av min kropp var chockad men den andra var arg. Riktigt arg. Hur kunde han gör nått sånt mot mig?!

"Och du ska va min Bästavän!" Fräste jag argt ut.

"Fast hur ska jag kunna veta att du gillar henne ?! Jag kan inte läsa dina tankar!" Fräste han tillbacka.

"Men du kanske ska lägga märke till såna saker !!" Skrek jag ut. Han himlade argt med ögonen. Jag kände hur hela min kropp skakade. Min kropp var som ett fängelse. Jag kunde inte röra på mig. Inte göra nått. Jag var så förbannad. Jag kunde höra hur mitt hjärta slog snabbt och tunga slag. Jag försökte lugna ner mig men jag kunde inte göra det. Det brann bokstavligen inom mig. Jag såg hur Oscar granskade mig och han var också arg. Men som jag såg så verkade han inte va lika arg som mig. Jag ville bara ut ifrån kropp och ge honom en smäll. När nivån var stigen så höjde jag min hand och lät den svepa igenom luften och träffade Oscars kind. Han backade chockat bakåt och tittade på mig med uppspärrade ögon. Hans hand for snabbt upp till kinden och höll om den.

"VAD FAN GÖR DU ?!?!?!" Skrek Oscar argt ut. Jag svarde inte utan tittade bara på honom. Han var argare nu. Han tog ett hastigt steg mot mig ooch sekunden efter så låg vi på golvet och slogs. Jag fick ett slag i magen och Oscar fick ett slag i ryggen. Men slagsmålet avbröts av en röst som var som musik för mina öron. Både jag och Oscar tittade upp och fick se Novalie. Fan...

~Novalies Pers~

Jag satt på spanska lektionen. Läraren stod och snacka om hur man skulle böja verb efter personlighet ex hon, jag, vi osv. Och jag hatar grammatik. Jag älskar att ha spanska men att ha grammatik? Nej tack. En annan anledning för att jag hatar grammatik är för att jag suger på det. Madison sattbrevid och lyssnade flitligt på. Hon älskar verkligen spanska. Hon berättade det iaf. När det hade gått 30 minuter av lektionen så orkade jag inte mer. Jag räckte upp min hand och försökte att få uppmärksamhet ifrån läraren. Till slut så såg läraren.

"Ja Novalie ?"

"Får jag gå på toa ?" Svarade jag uttråkat.

"Bara det går fort." Jag reste mig upp och gick sedan mot dörren, öppnade den och gick ut i korridoren. Jag gick riktningen mot toan när jag hörde nån skrika.

"VAD FAN GÖR DU ?!?!?!" Jag kände igen rösten men kunde inte sätta finger på vem det var. Why not follow the voice ? Jag lyssnade på min tanke och följde efter rösten. Jag gick ett bra tag när jag kom fram där rösten hade kommit ifrån. Det var två killar som låg på golvet och slogs. Verkligen slogs. Den ena fick ett slag i magen och den andra i ryggen. Och sen kom det en smäll i ansiktet. Jag måste stoppa det här...

"SLUTA!!!!!!" Skrek jag förtvivald. Om jag inte stoppar detta så kommer nån av de bli nerslagen. Huvuderna lyfte sig upp och synen gjorde mig förbannad. Det var Oscar och Felix.

"Vad fan håller ni på med?!" Dom kollade skamset ner golvet men reste sig sakta upp. De putsade bort lite smuts som hade hamnat på deras kläder.

"Eller vill ni vet ? Jag bryr mig inte. För att bråka och bokstavligen slå varandra är hur omoget som helst. Men ni får gärna fortsätta om det löser erat problem." Och med det så vände jag mig om och började gå mot spanska salen. Men jag blev stoppad.

"Novalie... förlåt.. det var inte meningen." Sa Felix men ånger i ögonen.

"Spara det till när jag bryr mig." Och med det gick jag ifrån dem.

~

"Vad sa du att de gjorde ?" Frågade Madison.

"De slogs, bokstavligen." Sa jag medan jag lät Coca Colan svalka min hals. Vi hade gått till Ica på lunchrasten för liksom varför inte? Och sen så var de äklig lunch, potatisbullar. Jag har hatat potatisbullar sen jag var liten. Varför ? För jag satt en i halsen. Fråga mig inte hur jag gjorde det.