En vanlig tonåring (pausad på obestämd tid)

~Kapitel 16: Andra Världskriget på nytt~

~Novalies Pers~

När Engelskan hade slutat så var det lunch. Det skulle bli lasange. Vilket jag tyckte om. Jag följde min klass mot allas skåp, vilket var även mitt. Jag öppnade skåpet, smällde igen den och begav mig mot lunchen. Dagen hade gått otroligt långtsamt eftersom det var många blickar på mig under hela dagen. Även min mobil hade vibrerat as mycket eftersom all hat jag får och allt. Fast jag orkade inte bry mig. Är man så dum i huvudet att man skickar hat mot en bara för att man var med deras "Cruch" ? Åh herregud säger jag bara...

"Nova!" Skrek en bakom mig. Jag vände hastigt på mig så att mitt ljus blonda hår slängde sig över min axel. Jag möte dom blåa ögonen som tillhörde Felix. Han såg rikigt bra ut idag. Han hade en vit t-shirt och ett bar mörk blåa jeans som var trasiga i knäna. Och på det så hade han sin skinnjacka. Rykande het. Jag själv hade bara tagit en huvtröja och ett par svarta jeans. Inget märkvärdigt alls.

"Heej" Sa jag när han hade ställt sig vid mig. Jag kunde även känna lukten av hans parfym. Och den lukten är gudomlig.

"Heej Novis" Sa Felix glatt.

"Får jag lov att få hänga med denna dam till matsalen ?" Sa Felix med en konst gjord röst och han bugade även. Jag kunde inte hålla mig så jag fnissade så där som tjejer brukar göra.

"Visst varför inte Herrn" Sa jag och nigade så där som man gjorde på typ 60-talet och uppåt. Han armkrokade med min hand och så var vi på väg mot matsalen. När vi gick sådär så kändes det inte alls märkvärdigt och jag skämdes inte. Jag trivdes helt enkelt med att va i hans sällskap.

När vi kom in i värmen så luktade det mat. Jag hade inte lagt märke till att jag var vrålhungrig. Vi gick och ställde oss i kö:n och väntade på att det skulle bli våran tur. Vi sa inget och det var ingen sån där spänd tystnad utan mer behaglig. När det väl var våran tur så tog vi en var sin tallrik och öste på lasange. Jag tog lagom med maten medans Felix tog typ över hela tallriken. Vilket var lite små skoj, fråga mig inte vad som var så skojigt. Eftersom att han tog mat först och var klar så väntade han på mig när jag var klar. Vilken gentelman. När båda var klara så lät vi våran blick gå över hela matsalen. Det var rikigt fullt eftersom alla klasser åt mat samtidigt idag.

"Vi kan sätta oss vid Ogge och Oscar, sär borta" Sa Felix och nickade svagt med huvudet åt hållet där Ogge och Oscar satt. Jag följde blicken och då fick jag syn på dom. Dom satt längst bak i hela matsalen vid ett runt bord. Vi bestämde oss för att gå och sätta sig med dom. När vi kom vid bordet och satt oss ner så var både Ogge och Oscar mitt uppe i en diskution.

"Har du spelat Far Cry 4 ?" Frågade Ogge.

"Det spelet är ju as tråkigt." Svarade Oscar på Ogge.

"Är det ju inte!"

"Joo!"

"Naae!"

Och så satt dom i säkert 5 minuter fast helt ärligt så orkade jag inte bry mig. Spel hit och spel dit. Jag har aldrig varit den tjejen som sitter och spelar dataspel eller tvspel. Det är inte jag. Jag snedlade mot matkön och jag möte nån jag inte ville se just nu. Molly... Jag vände mig hastigt och möte killarnas blickar som skar rakt igenom. Jag kände även hur paniken växte i bröstkorgen.

"Vad är det ?" Frågade Oscar med en vänlig röst.

Jag vände huvudet bakåt och såg hur Molly och hennes gäng skulle välja nånstans att sitta och äta. Jag vände tillbacka huvudet och då möte jag verkligen 3 par oroliga ögon.