En vanlig tonåring (pausad på obestämd tid)

~Kapitel 11: Röd fläk på vit tröja~

~Novalies Pers~

Slöjden hade precis slutat och det inne bar att det var lunch nu. Jag var faktiskt hungrig. När jag kom till mitt skåp så öppnade jag skåpet och la in slöjd mappen. Sen så stängde jag den med en smäll. När jag vände mig om så stod Molly ooch hennes gäng. Jag bara stirrade på henne. 

"Vad vill du ?" Sa jag stöddigt..

"Ursäkta men fattade du inte vad jag skrev på meddelandet ?" Sa Molly ännu stöddigare.

Jaha så jag hade rätt att det var hon som hade skickat det. När jag tittade lite närmare på hennes ansikte så såg man blåtiran jag hade gett henne men hon hade försökt att dölja det med smink fast det syndes fortfarande.

"Ursäkta men varför skickade du meddelandet ?"

"För att han och Oscar och Ogge är mina killar. Och du som är äklig, ful, vidrig och helt enkelt förnedrande skulle aldrig i hela ditt liv få dom. Dom är motsatsen mot dig! Så detta är andra varningen, rör du så dör du!" Röt hon arg mot mig.

Efter hon hade sagt det så kände jag en enorm smärta i magen. Den gjorde så ont att jag föll på det kalla golvet. Sen kom slag efter slag mot min kropp. Jag försökte att göra mig till en boll men det var omöjligt. Och smärtan var olidligt. Jag kunde inte hålla in mina tårar så jag kände att det blev jätte blöt på mina kinder. Ett slag i ryggen. Ett slag i magen. Ett slag i bakhuvudet. Är det nu jag kommer dö ? Detta höll på ett tag men tillslut så upphörde det. Jag kände en varm andetag mot mitt öra och sen kom meningen jag aldrig kommer glömma.

"Nu blev du betydligt fulare. Jag hoppas att du tar livet för så äklig som du är kan man aldrig bli. Och låt bli mina killar!" Hotade Molly. 

Sen så hörde jag deras klackar mot golvet gå bort från mig. Jag låg där på golvet ett tag och jag kännde att smärtan bara blev värre och värre. Jag tog ett andetag och reste mig sakta upp. Även om smärtan var olidligt så gick jag med sakta steg mott mitt skåp och tog ut Svenska mappen. När jag kollade ner på mina kläder så såg jag en stor blodfläck på min magen men min tröja hade sugit åt sig allt så det fanns inget på golvet. Jag stängde skåpsdörren försiktigt och tittade sedan ner på tröjan och jag såg en stor röd fläk. Toppen! Vad fan ska jag göra nu ? Man får ju inte ha på sig jackan inomhus enligt trygghetsreglerna på skolan. Vad fan gör jag ?!

Jag bestämde mig för att gå till toaletten och se hur illa skaderna va. Jag gick sakta för att det inte skulle för värra mina sår. När jag väl kom fram så smet jag in och låste efter mig. När jag vände mig om så fick jag se en syn jag trodde jag aldrig skulle få se. Flickan som stod i spegeln var aldelles knallröd runt ögonen och ögonen var tårfyllda, håret låg huller om buller och man såg även att det var tovigt. På pannan så droppade det en röd vätska. Blod. Tröjan på flickan satt helt konstig och på den vita tröjan så var det en stor röd fläk på. Jag drog efter andan vilken skada de hade gjort. jag snyftade av smärta men jag tog mig samman. Jag tog toa papper och blötte den med vatten och drog försiktigt under ögonen. Jag gjorde detta för att det inte skulle se ut som att jag hade gråtit. När jag tyckte det såg någerlynda okej ut så drog jag de skakande fingrarna genom håret för att få bort alla tover och la det till rätta. När jag såg hyfsat okej ut så vände jag min blick mot tröjan. Jag visste att jag inte kunde göra nått åt den så jag suckade och gick ut med sakta steg mot Svenska salen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

När jag kom in i salen så vändes allas blickar mot mig, vilket jag tyckte var obekvämt. Även läraren Annika titta på mig.

"Så varför är du försenad Novalie ?" Sa Annika med en sträng blick. Just fan! Jag var ju försenad! Kom på en snabb lögn och det är fort!"Ehmm.. Jag var och pratade med skolsyster om en sak och så glömde vi tiden och aaa.." Mumlade jag till svar. Sämsta lögnen nåååånsin.....

"Okeej men eftersom du är försenad så får du be nån om hjälp och skriva av det vi precis har skrivit" Sa Annika. Så hon gick på mig lögn! Hallelulija! Jag nickade och begav mig längst bak i klassrummet för att slippa nån brevid mig och så kunde jag vara ensam. För tillfälligt så orkar jag inte med nån. Jag suckade av lättnad när jag hade satt mig. Men tydligen så var det inte alla som gick på mig lögn.

"Vad var det som igentligen hände ?" Frågade Felix helt plötsligt. Herregud! När kan nån bara låta mig va ifred ?!"Jag berättade just eller hörde du inte ?" Sa jag kort och enkelt.

"Varför känns det som att du inte berättar sanningen ?" Men sluta med utfrågningen!"Tro vad du vill" Sa jag kort och enkelt och vände mig blick mot tavlan. Felix sneglade på mig ett tag men tills sist så fattade han vinken och vände även sin blick mot tavlan.

Jag måste börja lyssna på vad Molly säger..... Inte va eller snacka med Felix, Ogge eller Oscar...

___________________________________________________

Heej alla!

Wattpad har blivit as konstigt. Jag hade skrivit klart kapitlet och blev as nöjd men sen så hade det inte sparade det jag inte skrev så därför skrev jag HELA denna gång. Kommentera om ni kan läsa hela min innan denna för jag vet helt ärligt inte vad som händer.

Iaf jag blev nöjd med detta kapitel! För första gången typ hahah men jag tycker att jag, Tildeewk, förkännar en Oscar för att jag är sååååå grym och så fabolus hahahah dreeeeev ♥

Hoppas ni gillade detta kapitel såå hörs vi i nästa :)

Kraaaam T♥