Dark beauty

T W E N T Y T H R E E || challenge

" I know that it is Peterus. He is challenging me. First the nightmares, he wants to see how long I can stand being around Louis when I dream this things about him. And now Lukes feelings. He is trying my patience, I know it" Mumlar jag och gräver ner mitt huvud i mina händer.

Vi sitter i matsalen. Jag sitter på hörnet av bordet medans Louis, Harry och Ashton sitter runt bordet. Vi har precis berättat om händelsen hos Luke.

"It's just a though time, you'll get through it" Säger Ashton.

"No Ashton. He wants to have me like a vampire. He won't give up" Säger jag och sätter mig rakt i stolen.

"She is right" Mumlar Harry och nickar kort.

"But we need to prove him wrong. We need to get Lukes feelings back" Säger Louis och tittar allvarligt på oss alla.

"But how?"

"The only feeling he really has is for you Kylie. His love for you. I saw it in his eyes when he tried to kill you, when you said those words about love. A little part of him soften up" Säger Ashton med blicken fast borrad i mig.

"Maybe he can move in here or something like that" Säger Harry och rycker lätt på axlarna.

"Oh no. No way" Säger Louis och reser sig upp. "She can get hurt" Säger Louis och pekar med handen mot mig samtidigt som han svävar med blicken mellan Harry och Ashton.

"It's her choice" Säger Harry kort.

"Before you decide something, I need to tell you a thing" Säger Ashton och reser sig upp. Jag tar tag om Louis hand. Han tittar på mig innan han glider ner i stolen, fortfarande håller han min hand i ett stadigt grepp.

"This apartment is very small. And if we are supposed to keep her safe we all need to be around her. That's why I have bought this house in Montclair. It's big enough for us. It has been ready to move in for a while now but I've just been waiting to tell you. Now it seems the right time." Säger Ashton och ju längre han pratar desto större leende får jag på mina läppar. Jag älskar verkligen att spendera ensam tid med Louis. Men jag älskar också att spendera tid med mina två bästa vänner.

***

"Wow this house is big. This house is to big for us Ashton" Skrattar jag fram när jag kliver in i huset. Louis och Harry är tätt efter oss. 

Huset är stort, öppen planlösning och väldigt modernt. Jag börjar nästan tro det är nybyggt. 

Louis kommer upp vid min sida och flätar ihop min hand men hans.

"Finally you are here!" Sandra, Michael och Calum kommer nerhoppandes för trappan.

"NO WAY!" Brister jag ut. Min hand glider ur Louis hand samtidigt som jag omfamnar dom alla i en stor grupp kram. Louis får ett stort leende på läpparna när han ser min glada min.

"This is actually Louis idea" Viskar Sandra innan hon drar ifrån kramen. Jag vänder mig om mot Louis.

"I love you so so much Louis" Säger jag och hoppar upp i Louis famn. Jag kopplar fast mina ben över hans höfter.

"I love you more babygirl" Viskar han och ger mig en omsorgsfull kyss.

Ett högt skratt ekar från trappen. Han som numera är känslolös och kall. Luke. Han som jag kommer spendera det mesta av min tid med fram tills att han får tillbaka dom. För jag ska visa Pete att han inte kan dra ner mig. För jag är stark.

"Hello my friends! And Kylie" Säger han ner han är nere på golvet. Han går över till mig och lägger en arm om mina axlar. "I actually don't get it, I'm here in this house with all of you. I'm funny" Skrattar han fram.

Louis håller hela tiden fastborrad på honom.

"Can you show me the house?" Frågar jag. Luke tittar upp på mig och möter min blick. Det mörka i hans ögon tycks för en sekund sköljas bort men det är snabbt tillbaka igen.

"Why not" Säger han kort bara och flyttar armen från mina axlar. Jag kopplar ihop min hand med hans. Luke verkar en aning förvånad över min handling först men låter det vara så. Louis däremot gillar det inte. Han har ett sammanbitet ansiktsuttryck och följer oss kallt med blicken när vi börjar gå genom huset. Vi går genom det stora huset. Det är väldigt mycket fönster med mysig inredning. Ashton måste ha lagt väldigt mycket pengar på det här huset. Jag älskar det faktum att jag nu kommer leva med dom jag älskar allra mest på denna planet. Den enda som saknas är Gabriella.

"This is my room" Säger Luke efter att ha varit tyst hela tiden och stannar framför en dörr. Han öppnar dörren och kliver in, jag är snabbt efter.

"It's nice" Säger jag och sätter mig ner på sängen. Luke likaså.

"Isn't it wonderful that we all live togheter again?" Säger jag och lutar mig mot dom alla kuddarna som är placerade på sängen. Luke ler till.

"Just like the old times" Säger Luke drömmandes och hoppet inom mig att han kommer få tillbaka känslorna lätt tänds.

Kvällen går och på något sätt snackar jag och Luke som att något aldrig hänt mellan oss. Vi snackar om allt som hänt den senaste perioden, och vi skrattar, högt.

Men i takt med att mörkret faller kommer även månen högre och högre upp på himlen. När den är på högsta punkten är det som att det mörka i hans ögon tar över helt.

Sakta reser jag mig upp och går med försiktiga steg ut från rummet. Han följer mig kallt med blicken. Men innan jag hunnit ändå ut ur rummet ler han snett mot mig.

"Wasn't I about to kill you yesterday?" Säger han och ler. När han sagt det stänger jag snabbt dörren. Jag tar ett djupt andetag. En dörr längre bort i korridoren öppnas och ut kommer Louis. Han tittar oroligt på mig.

"Are you okay?" Frågar han och tar mina händer i sina.

"Yes I'm okay. For one second I thought he was back, but then the moon came back" Louis pussar mina händer lätt samtidigt som vi går mot hans rum.

"Since I am supposed to tell you everything." Börjar Louis och sätter sig ner på hans stora säng. "He is emotionless in the moonlight because Peterus sending his powers that way. So you were right. Peterus is challenging you" Säger Louis och kryper ner i sängen. Jag gör likadant.

"I'm always right" Skrattar jag lågt. Louis skrattar till. Han tittar på mig.

"This is our house now. We all are living here. It's wonderful" Säger jag tyst. Louis ger mig en kyss på pannan bara.

Precis när jag trodde han var på väg att somna drar han mig närmare honom och mumlar lågt;

"You are my girl and I love you over all my heart. You are everything I want and everything I need. And I crave you. Not like an addiction. But an obsession. I guess that's the best way to describe it. I'm not obsessed. But I love you, everything about you" Mumlar han trött och jag kryper ännu längre in i hans famn. Precis där jag hör hemma.

*****

UTFYLLNAD. I nästan kapitel hörrni, där händer det grejer ;)