Dark beauty

F O U R T Y O N E || asshole

Vi satt nu runt bordet och tuggade på den smaklösa och torra efterrätten. Kvällen hade varit stel, med några frågor hit och dit. Men en sak var säker; Louis mamma var inte här för att lära känna mig. Hon visste redan allt om mig.

Då och då skickar Louis oroliga blickar mot mig. Som att bekräfta att jag är okej med hans mamma sällskap. Han hoppar närmare mig och lägger en arm om min midja. Jag ler tacksamt mot honom.

Dörren öppnas ute i hallen. Kort därefter syns en blond kalufs gå genom hallen och upp för trappen. Jag tar tillfället i akt att få smita undan denna jobbiga middag och få prata med Luke.

Jag lyfter på den vikta servetten i mitt knä och placerar den på bordet framför mig.

"Excuse me. I just need to talk to Luke." Säger jag och ler vänligt mot både Louis och hans mamma.

Louis nickar villigt. Men hans mamma har andra planer.

"Are you going to let her talk with the boy who made her pregnant, and is her ex?" Säger hon och skickar en skarp blick mot Louis. Hon låter nästan lite förolämpad.

"Yes mother I am. She has her own life. I trust her, I love her, she love me" Säger Louis och jag vänder ryggen mot dom för att följa efter Luke. Hela tiden har jag ett stolt leende på läpparna. Louis stod upp mot sin mamma för mig.

Snabbt hoppar jag upp för trappan. När Luke märker att jag är efter honom ökar han på stegen men jag börjar springa. Jag behöver verkligen prata med honom. Precis innan han hinner öppna dörren till sitt rum har jag hunnit ikapp honom. Jag placerar min hand på hans överarm och han vänder sig hastigt om.

"What?" Fräser han och fäster sin skarpa blick i mig. Av ren reflex backar jag ett steg av hans dåliga humör.

"I need to talk to you" Säger jag bestämt och går fram det steget som jag tidigare backat.

Luke kliar sig nervöst i nacken och verkar lyssna på samtalet som pågår nere mellan Louis och hans mamma.

"I can't talk to you. Louis don't want me too" Muttrar Luke och sänker ner blicken i golvet.

"I have his permission."

Luke verkar fortfarande tveksam när han öppnar dörren och kliver in i sitt rum. Jag är så säker att han tänker stänga dörren framför min näsa när han ler svagt mot mig och kliver åt sidan i dörröppningen.

"Welcome home" Säger han och ler svagt mot mig. Jag kliver in i hans rum.

"Welcome In" Rättar jag Luke och han skrockar bara lågt när han stänger dörren bakom mig.

Persiennerna i fönstret är nerdragna och rummet ligger i mörker. Luke muttrar något ohörbart när han snubblar fram till fönsterna där han drar upp persiennerna och solen fyller rummet.

Det är stökigt i rummet. Väldigt stökigt. Kläder ligger på golvet. Sängen är obäddad. Dörrarna till garderoberna är öppna och det hänger även där kläder utifrån dom alla hyllorna.

Jag går över till sängen där jag är på väg att sätta mig ner när Luke avbryter mig.

"I wouldn't sit there if I was you. I haven't had the time change duvets since my last fuck" Säger han och pekar mot mig där jag halvstår över sängen.

Jag blir först chockad över hans ord men utan att säga något går jag över till fåtöljen i hörnet. Jag är inte här för att bråka med honom.

"So talk" Säger Luke och drar av sig sina byxor där han står framför garderoben.

"Whoa what are you doing?" Utbrister jag och gömmer ansiktet i mina händer.

"I'm changing clothes. It's not like you haven't seen me naked before." Säger Luke med ett brett leende och jag suckar högt.

"Ugh" Är det enda som lämnar min mun och min blick hamnar på mina fötter medans Luke byter om.

"The question is doe what you are doing?" Säger Luke och sätter sig i skräddare framför mig på golvet, denna gång fullt påklädd.

"What do you mean?" frågar jag oförståendes och flätar ihop mina händer som jag sedan placerar i mitt knä.

"Do you really think Louis mom is here because she wants to meet you?" Jag nickar svagt och Luke får återigen ett svagt flin på sina läppar. "She is not. She is here because Louis wants her approval. He still wants to marry you" Hastigt tittar jag upp. Luke tar tillfället i akt och låser sina blåa ögon i mina.

"No Luke. You are stupid. Why am I here still talking to you anyways?" Frågasätter jag mig själv och börjar gå mot dörren i hans rum.

"Kathyline." Säger Luke och jag vänder mig om. "Can we just stop act like we hate each other. We both know that's not the case." Han tar sakta upp min hand som vilar längs med min sida och kramar den lätt. Med hans lediga hand flyttar han undan en hårslinga och placerar den bakom mitt öra. Jag nickar kort men biter mig hårt i läppen för att inte säga något dumt som 'jag älskar dig'.

Utan att låta mina tankar, eller samvete stoppa mig raderar jag det lilla utrymmet mellan oss och hans armar omfamnar mig i en varm kram.

"I have missed your hugs" Mumlar jag lågt och Luke pussar mig mjukt på hjässan.

"We need to hug more often" Viskar Luke och drar en hand längs med min arm.

Han placerar sina händer på mina axlar och drar mig ifrån honom så han ser mig. Fortfarande har han händerna på mina axlar när han börjar prata.

"Do we have a deal? We stop act like we hate each other and act like friends insted?" Säger Luke med sina blåa, alldeles vackra ögon spända i mina. Jag nickar.

"We have a deal"

"Now I have a party to antend. And you, you are going to tell Louis you love him. And If he purpose, say yes. Because I believe you love him. You never fought for me the way you fought for him" Säger han. Jag tror först han skämtar men hans ansiktsuttryck säger något helt annat.

Jag vänder mig om och är precis på väg att lämna rummet när Lukes röst stoppar mig.

"You are an asshole but I love you" Säger han. Klart och tydligt. Inget tveksamt i rösten.

"Then we are two assholes. I can't unlove you fucking asshole. I have to be honest to you. I think about you a lot. All the time actually. In the morning, at night, in the middle of my day. You are always there, reminding me of how much happiness, remorse and dark you have bringed into my life. But most it was love you bringed into my life. But again you are the biggest asshole I have met." Jag står fortfarande med ryggen mot honom när jag säger dom ärliga meningarna. Men inget ljud kommer från honom. Jag hör honom inte ens andas.

"Before you leave for the party maybe you should change your duvets. Just a reminder from an friend who is an asshole" säger jag och lämnar rummet. Jag kan däremot inte undgå det lilla leendet på mina läppar. Jag har fått tillbaka min vän. Min vän som jag saknat i ett år som jag kan skämta och driva med om allt.
***********************************
Har fastnat! Vet inte vad jag ska skriva om längre... Några tips?