A/N
Ja, nu är min lilla pratdel här uppe, surprise surprise! Nä, men jag ville bara be om ursäkt för att det tog mig vad, 6 månader (?), (Jag vet faktiskt inte när jag uppdaterade senast haha, ni vet nog det bättre än mig.) att uppdatera. Men nu är jag nöjd med kapitlet! Okej, nej, det är jag inte men jag tror inte jag kan skriva det bättre ändå.
+Jag vill också varna om att det finns vad man kan kalla vuxet material i detta kapitlet.+ Dock kan jag erkänna att det inte är alltför vuxet och väldigt dåligt skrivet (jag kan inte skriva dirty haha), så ni klarar er nog. Eller så dör ni för att det är så hemskt skrivet, men snälla, överlev!!!
-linnea
•Lina•
•1 timme senare•
Med armarna i kors och en känsla som bara växte och växte inom mig gick jag fram och tillbaka framför Oscar och Matilda. Jag visste inte hur jag skulle ha reagerat, eller om jag ens reagerade när jag förstod vad som hänt. Matilda såg likadan ut som förut, förutom den osäkra blicken och en ring med en blå sten på. Inte ett ord hade sagts sedan de kommit hem. Ingen ville säga något heller.
Jag drog en hand stressat igenom håret, stängde ögonen hårt och andades in djupt.
"Har du... druckit än?" Den första meningen på evigheter sades av mig, om man ens kan räkna det som en sagd mening, det lät mer som ett par ord som kraxades fram mot deras vilja.
Matilda nickade osäkert, förmodligen inte så uppdaterad på alla fakta än. Jag tackade tyst för mig själv för att Oscar hade låtit mig fråga vad jag än ville om honom en eftermiddag. Nyheten om att hon druckit visste jag inte om jag skulle vara glad eller ledsen över. Jag ville inte att detta öde skulle vila på min systers axlar. Eller på Oscars.
Hela situationen gjorde mig frustrerad och jag ville bara stampa och skrika som en treåring. FAN ville jag skrika, riva ner en lampa så den gick i kras och sedan göra om allt igen. Jag kanske var en typisk amerikansk lättirriterad tonåring med aggressionsproblem iallafall. Varför i hela friden finns det något så dumt som vampyrer? Dumt. Bara att säga ordet känns dumt.
Jag satte mig ner bredvid Oscar och kände hur jag kröp ihop som en igelkott. Jag ville bara ha hans armar runt om mig, som ett skydd. Jag lade huvudet mot Oscars axel och tog hans hand försiktig.
"Om du låter Oscar hjälpa dig är jag helt okej med att du är vad du är, så länge du stannar som den Matilda jag alltid känt." Mumlade jag och tryckte mig närmare Oscar i ett försök att känna mig nära någon.
"Absolut, såklart!" Matilda gick upp och satte sig bredvid mig en sekund senare och höll min andra hand. "Jag kommer alltid vara densamma, smarto." Jag nickade långsamt och vände mig om så jag kunde krama henne. Var hon bara samma person, fast med andra matvanor, var jag helt okej med det. Så okej som man kunde vara iallafall.
»
Oscar stängde dörren ljudligt efter sig själv och tittade på mig, som om han insåg att jag kunde ha sovit.
"Förlåt." Log han och jag skrattade tyst för mig själv. Han slängde av sig sina kläder fort och lade sig i sängen i enbart underkläder. "Är du okej?"
"Ja." Svarade jag, kanske onödigt kort, men jag visste inte vad jag annars skulle säga. Jag rullade över i sängen så jag låg med ansiktet mot honom. Han log sympatiskt och lade armarna runt mig. Jag tittade upp på honom och blev genast säkrare av hans blick.
"Är du fortfarande okej?" Flinade han retsamt och fick mig att skratta. "Jag tar det som ett ja." Log han och tittade djupt in i mina ögon.
De nästa sekunderna var så klyschiga att man skulle kunna skrika, men det hände ändå. Jag försökte desperat att nå upp till Oscars läppar med mina egna, men olyckligtvis nådde jag inte. På egen hand. Han flinade ytterligare och böjde sitt huvud också så våra läppar möttes. Det var en minst lika bra kyss som förut, om inte bättre. Hans ena hand trasslade nästan in sig i mitt hår medan han höll den andra hårt runt om mig. Jag försökte desperat få uppleva närheten av honom så jag använde mina händer för att trycka honom närmare.
Han rullade runt oss så han var ovanpå mig, och därmed hade kontroll. Han böjde sig ner och kysste min hals och hela min kropp blev varm. Jag kände hans flin mot min hals och jag nöp honom i ryggen försiktigt.
"Är det så du vill ha det?" Oscar lyfte på sitt huvud lite och log ett retsamt leende. Han böjde sig ner och pressade sina läppar mot mina och bet mig hårt i läppen. Jag rös till och tryckte mina naglar in i hans rygg hårdare. Hans högerhand försökte knäppa upp min bh, vilket han lyckades med så småningom. Han satte sig med sina ben på vardera sida av mig och tog av den röda bh-n försiktigt. Det kändes som den låg på golvet innan han ens fått av den helt.
Han bet mig i läppen igen medan hans händer kände sig runt på min kropp. "Oscar..." Han flinade och förde hans händer längs med den röda troskanten på mina trosor.
"Alltså jag hör er!" Hörde jag Matilda skrika förtvivlat från någonstans utanför mitt rum. Hela min kropp frös till is och jag kunde inte röra mig. Oscar tittade nervöst på mig och jag bet mig i läppen och kände hur röda mina kinder blev. Jag satte mig upp och viskade i hans öra, det tystaste jag kunde för att Matilda inte skulle kunna höra.
"Ska vi ta en dusch istället?"
Mitt förslag fick honom att skratta, men en sekund senare var vi i mitt badrum med dörren låst bakom oss.
