•Lina•
Jag vaknade med Oscars varma kropp bredvid mig. Jag var rädd, pågrund av händelserna dagen innan, men kände mig ändå trygg på något vänster. Jag vände mig mot honom och möttes av hans normalt sätt livliga blick, men som nu var väldigt trött.
"Hur länge har du varit vaken?" Frågade jag och kämpade för att inte gäspa honom rakt i ansiktet.
"Jag har inte sovit." Muttrade han och flinade försiktigt.
Jag kollade på honom med en blick som antydde att han var dum.
"Är du inte trött?" Frågade jag tyst och tog hans hand försiktigt i min. Mina läppar snuddade just knappt vid hans hand och han log försiktigt. Han släppte min hand och lät den hålla på med mitt hår istället.
"Jag klarar mig." Sa han med ett busigt leende och klev sedan upp ur sängen. Han sträckte på sig och ruffsade till håret snabbt.
"Känner du dig snyggare eller något när du ruffsar frissan?" Flinade jag retsamt och han skrattade och blinkade med ena ögat.
Efter ett tag kollade han mot mig, som för övrigt fortfarande låg i sängen under täcket, med en orolig blick.
"Mår du bra?" Frågade han och satte sig på kanten av sängen.
"Jadå." Svarade jag med ett blygt, svagt leende. Om sanningen skulle fram emellertid, visste jag inte om jag var hundra procent okej. Jag suckade tyst och klev upp ur sängen och tassade över till garderoben där jag tog på mig ett par gråa mjukisbyxor och en vit, tunn T-shirt. Jag tittade mig snabbt i spegeln och noterade att mitt hår såg ut som ett fågelbo.
"Kommer Isabel göra något?" Frågade jag och bet mig i läppen, medan jag styrde stegen in till badrummet. Jag hörde hur Oscar följde efter mig försiktigt.
Jag stänkte kallvatten i ansiktet så jag skulle vakna ytterligare och eftersom min kroppstemperatur hade en tendens att vara väldigt hög på morgnarna. Sedan torkade jag mig försiktigt och tittade på Oscar genom spegeln.
"Jag vet inte riktigt, men vi måste vara försiktiga med det här. Inte prata med någon om det, inte ens Ogge eller Matilda, okej?" Hans röst var klar och tydlig men också oroande på ett sätt.
Tanken på att Isabel skulle kunna göra någonting hade gnagt i huvudet på mig hela natten och jag kunde knappt släppa det. Han noterade min osäkerhet och lade armarna om mig försiktigt.
"Jag kommer inte låta henne skada dig, okej?" Han log försiktigt mot mig i ett försök att lugna mina tankar.
Jag var rädd, även om Oscar hade gjord ett löfte. Isabel kanske skadar honom för att komma åt mig? Eller så skadar hon bara Oscar för att han berättade hur allt var för mig.
Vad skulle egentligen hända om jag berättade för någon om den här vampyrgrejen? Skulle hon döda mig?
"Vad tänker du på?" Frågade Oscar med ett höjt ögonbryn.
"Vet inte." Svarade jag med en suck.
»
"Screw skolan, tack." Suckade jag och lutade huvudet mot handflatan medan jag stirrade fram mot de oändliga ekvationer läraren skrev upp på tavlan. Ogge satt bredvid mig och var tyst som en mus, och försökte koncentrera sig.
Jag fattade ingenting. X och Y, motsatta räknesätt beroende på stående tal... Matte, fysik och jag hatade varandra, så det kanske inte var så konstigt att jag var okoncentrerad. Jag rev av en bit papper i mitt noteringsblock och skrev en liten lapp till Ogge.
'Matte suger :)'
Han flinade mot mig, försiktigt, så att inte läraren skulle märka.
'I agree.'
Jag log och skickade en lapp tillbaka.
'Vi måste hänga nån dag, det va ju flera dagar sen :( saknar dig pluggis'
"Några frågor?" Frågade plötsligt läraren och jag kände för att skratta.
'Ja, kan jag dra här ifrån? Och slippa alla kommande mattelektioner?'
Innan jag hann dö av uttråkning (Ogge gav mig lite extra liv dock, utan honom hade jag avlidit) meddelade läraren oss att vi fick sluta tidigare eftersom vi hade skött oss under lektionen.
»
När jag kom hem den eftermiddagen var det mörkt i huset. Ingen av lamporna var tända. Det enda ljudet som hördes var tvättmaskinens dova mullrande genom väggarna. Jag tände lampan i hallen och vandrade iväg mot köket med stora, långsamma steg.
"Matilda?" Ropade jag med stark röst. "Ho-ho? Anybody home?"
Ingen svarade. Jag ryckte på axlarna och öppnade kylskåps dörren för att se om det fanns något att äta. Det stod en rosa, sliten matlåda på hyllan i mitten och den hade en röd post-it lapp fastklistrad på sig. Jag tog ur matlådan och tittade på lappen. 'Lina' stod det med snirklig skrift.
"Hoppas det är pannkakor..." Muttrade jag till mig själv och sände en snabb bön till himlen precis innan jag öppnade locket.
När jag öppnade locket fanns det varken pannkakor eller sylt i, utan endast en till post-it lapp med både text på fram- och baksidan.
Great.
'Gillar syrran din. Hon har en riktig eld inom sig. Undra om jag skulle vara så elak- så elak så jag släckte den elden? Hm? Vet vad du gjorde idag med din andra kompis Oscar. Dumb move. Underskatta inte mig. -Isabel'
A/N
hej guysss
hemskt ledsen för den suveränt dåliga uppdateringen :( jag har inga ursäkter mer än att jag är lat. Sorry #procrastinating4life
TACK SÅ JÄTTEMYCKET @/FoooBabes för hjälpen, sjukt snällt av dig :*
Ja, jag vet att slutet på kapitlet sög, men whateva babyyyyyy
OCH om ni vill mig något kan ni bara kommentera, eller så kan ni skicka ett meddelande :)
-linnea
PS: DEAN AF
