•Lina•
Redan när jag vaknade tidigt den där morgonen visste jag att något var fel, eller mer eller mindre inte som det brukade vara. Det gjorde mig nervös.
Jag tvingade mig upp ur sängen och den varma, trygga känslan från täcket försvann inom en halv sekund och ersattes med den kalla luften i resterande delen av rummet.
De vanligtvis ljusgrå väggarna verkade idag ännu gråare, tråkigare och ledsammare.
En hög vibration surrade från nattduksbordet och jag kände igen den som min väckarklocka.
"Go'morrn. Oscar är där nere och väntar på dig." Sa Matilda och stack in huvudet genom dörren, så som hon alltid gjort.
"Redan? Värst vad han var tidig." Mumlade jag medan jag gick mot garderoben för att klä på mig ett par kläder.
När jag sprang ner för trappan, fullt påklädd och klar, såg jag Ogge stå inne i köket och pratade med Matilda.
"Matilda, det här är Ogge, inte Oscar, bara så du vet." Skattade jag och hon himlade med sina bruna ögon mot mig. Ogge skrattade brevid mig och sa godmorgon. Jag vände mig mot honom och blinkade med ena ögat. "Ska bara ta en macka och borsta tänderna, sedan kan vi dra." Muttrade jag och skyndade mig med att fixa en macka med skinka på.
När jag skyndade genom huset mot badrummet som en galning, medan jag åt på mackan så hörde jag Ogge skratta högt.
"Skratta inte åt mig!" Röt jag skämtaktigt. Då skrattade han ännu högre.
»
När jag och Ogge hade gått hela vägen till skolan och svängt in till första lektionen, som var matte, satte vi oss bredvid varandra som vanligt och väntade på Oscar. Känslan jag hade haft imorse var fortfarande kvar men det kändes bättre när Ogge var med mig. Utan att vi visste ordet var började lektionen.
"Har någon sett Oscar idag?" Frågade plötsligt Camilla, som vår lärare hette. Hela klassen inklusive jag och Ogge sa nej.
"Vet du var Oscar är?" Viskade jag till Ogge väldigt diskret medan jag fortsatte att skriva av vad Camilla sa.
"Ingen aning, har inte du fått nåt mess eller nåt?" Frågade han och tittade lite oroligt mot mig. Jag skakade på huvudet och han suckade och fortsatte skriva ner det väldigt tråkiga algebramaterialet.
Resten av lektionen fortsatte Camilla att förklara hur man använde algebra på bästa sätt, varför man använde det och hur det fungerade. Det enda vi kunde göra var att anteckna och skriva ner viktiga detaljer. (Fast enligt Camilla var allt superviktigt så man fick bestämma vad som var viktigast själv.)
När matten slutade gick jag och Ogge ut tillsammans och drog bort till våra skåp. Turligt nog var det bara två skåp mellan våra så vi skildes aldrig åt, om vi inte hade olika lektioner. Oscars var jämte mitt, men han var fortfarande inte här.
"Jag ska ringa Oscar, eller har du fått något?" Frågade jag och bet mig i läppen medan jag tittade på mobilskärmen där det inte fanns ett enda bevis på att vår bästa vän faktiskt var vid liv.
"Nä, inte något. Han kanske bara ditcha oss för en tjej eller något." Skrattade han och försökte lätta oron. Jag log lite och nickade.
"Hoppas det. Trots ditt fullkomligt trovärdiga förslag tror jag ändå att jag ska ringa honom." Log jag och han skrattade. Sedan vinkade han och gick till sin nästa lektion.
Jag klickade på favoriter bland kontakterna och pressade mitt finger mot Oscars kontakt. Han hette Åskar i min telefon. Get it?
Efter sju toner suckade jag och klickade på den röda knappen. Vart var människan?
a/n
Hände inget, i know, men min hjärna fick andra planer typ så jag kom på en liten annan vändning.
Det är liksom nu bokens titel kommer att komma in, så jag skulle vilja skjutsa in ett litet time skip på någon månad... Bland annat så kommer Ogge och Lina ha kommit varandra närmare. Men som ni ser på bokens framsida så handlar den här om Oscar Enestad :p
Yup, basically! Har en rätt stor idé för iallafall de två nästa kapitlens och sen får jag komma på nytt, haha!
Rösta, kommentera och dela gärna om ni gillar den här boken! Feedback är alltid trevligt att få.
-linnea
