•Lina•
"Allt bra eller?" Frågade Ogge när vi träffades vid skåpen efter bådas lektioner.
"Antar det." Muttrade jag och lutade ryggen mot skåpet bredvid hans.
"Gjorde Oscar något, eller?" Frågade han osäkert och tittade tveksamt på mig.
"Han var typ arg på mig." Mumlade jag och ryckte på axlarna.
Ogge tittade ledsamt på mig och sträckte ut sin hand så jag kunde ta den, vilket jag gjorde.
"Jag hatar verkligen att jag behöver säga det här Lina, men," började Ogge med en väldigt tillgjord ledsen röst. "Suris sa att jag absolut inte fick ta med mig några pannkakor till dig. Förlåt." Viskade han och började låtsas gråta.
Jag skrattade lika mycket som hyenorna i Lejon Kungen.
"Stackars mig." Skrattade jag och Ogge flinade åt mig.
Vi började gå mot vår kommande lektion tillsammans, hand i hand.
"Vet du, du borde prata med Oscar och reda ut vad som än hänt mellan er, okej? Det är inte hälsosamt att bli ledsen över sin bästa vän på det här viset."
Jag klämde hans hand lite hårdare men nickade och höll med hans förslag. Jag skulle prata med Oscar. Försiktigt.
"Han kan hänga med efter skolan." Mumlade jag och tittade upp på Ogge.
"Kan jag? Okej, vad kul. Ses då Lina." Sade Oscar som stod lutad mot fysiksalen och log ett förföriskt leende.
Jag stelnade till lite men fortsatte gå med Ogge mot lektionen.
"Se detta från den ljusa sidan Lina, nu behöver du inte fråga honom personligen." Skrattade han och stannade utanför engelskasalen.
"Vi är-" han tittade på klockan. "fem minuter sena." Flinade han och jag himlade kort med ögonen.
"Ditt fel." Muttrade jag medan vi gick in och blev utskällda av läraren.
»
"Lina? Är det du?" Ropade Matilda från köket.
Jag mumlade till svar innan jag stängde dörren efter mig själv och hängde av mig ytterkläderna bredvid dörren.
Matilda klev ut ur köket och log stort.
"Du kommer aldrig att tro vad jag gjorde idag!" Började Matilda energiskt med en hög röst.
Jag höjde på ena ögonbrynet men hade samtidigt ett leende fäst på mina läppar.
"Lina!" Ropade hon och skrattade högt. "Fatta att jag sade upp mig från min skunkiga jobb och har redan blivit erbjuden ett nytt, som modell för Hollister."
Jag tappade hakan och stirrade chockat på Matilda. Sedan skrek jag och sprang och kramade om henne.
"Fan vad grymt!" Skrattade jag och kramade om henne hårt.
Vi avbröts av en knack på dörren och utan att ens öppna dörren visste jag vem det var.
"Det är Oscar, bara så du vet. Vi går upp på mitt rum." Sade jag till Matilda och öppnade dörren. "Hej." Muttrade jag och började gå upp mot mitt rum direkt.
När Oscar stängde dörren hördes en hög smäll som följdes av ett kort "förlåt, hej Matilda."
Jag öppnade dörren till mitt rum och väntade på att Oscar skulle gå in. När han väl gjorde det var det som om han var en jätte. Han var verkligen jättelång mot mig, fast det har aldrig varit något jag brytt mig om.
"Trevligt att du bjöd hit mig idag." Flinade han och jag höjde på ögonbrynet samtidigt som jag stängde dörren försiktigt.
"Jag bjöd inte hit dig, jag pratade med Ogge och så bjöd du hit dig själv." Viskade jag tyst och tittade ner i marken, rädd för att möta hans blick.
Mitt hjärta slog för fort, det visste jag. Undrar om han hörde sådant?
"Du behöver inte vara rädd Lina." Muttrade han en halv sekund senare och stod max trettio centimeter framför mig.
Han tittade djupt in i mina ögon, höll min haka varsamt och gjorde det omöjligt för mig att slita blicken från honom. Han stängde ögonen försiktigt och tog ett djupt andetag.
"Åh herregud vad du luktar gott." Mumlade han och backade ett steg ifrån mig fort.
Jag fortsatte att vara tyst och bara titta på honom. Han skrämde mig. Jag visste visserligen inte om jag någonsin kunde komma över rädslan, men jag hade bestämt mig för att försöka.
"Eh, du-..." Jag avbröt mig själv när han tittade upp på mig kvickt. "Kan du inte berätta hur det gick till?" Skyndade jag och flyttade blicken upp i taket.
En kort suck hördes innan hans röst ljöd i rummet.
"Jag var påväg hem, hörde någon gråta, såg Isabel sitta lutad mot ett träd-" Förklarade han men jag avbröt honom.
"Vänta, Isabel som i Isabel Isabel?" Frågade jag tveksamt.
Han nickade försiktigt och fortsatte. "-hon satt där och grät så jag gick fram till henne för att fråga om något hänt. Hon tittade upp på mig och muttrade att hon var hungrig. Jag sa att hon kunde hänga med hem så kunde hon få en macka eller något. När vi kom hem bet hon mig, gav mig lite av hennes blod och bröt min nacke." Han suckade högt i slutet.
Jag stirrade storögt på honom och kände tårarna bränna. Jag visste inte vad jag skulle känna. Oscar blev mördad. Av en vampyr, som egentligen inte ska existera. Vampyren var Isabel. En av mina närmsta vänner.
Jag funderade på om Oscar fortfarande var Oscar, han såg iallafall fortfarande ut som sig själv.
"Är du fortfarande Oscar?" Frågade jag tyst och insåg att jag lät som en idiot.
Han skrattade tyst och flinade mot mig.
"Ja." Svarade han och nickade.
Jag pustade ut av lättnad och kände mig dragen till honom igen.
"Vill du då vara så vänlig att bli min bästa vän igen?" Och kanske lite till, lade jag till i mitt huvud och log försiktigt mot honom.
Han tittade lugnt på mig och nickade.
"Det skulle vara mitt nöje." Log han och talade lugnt.
Plötsligt ringde min telefon i bakfickan. Jag fiskade upp den och läste 'Isabel'.
a/n
skrivet 8/10.
omg alltså jag älskar lina och Oscar <3 haha
heja Matilda förresten, grattis till jobbet som jag bara hittade på lite ditt som datt!
jo, jag har inte kunnat publicera något på wattpad (BARA JAG SOM HAFT DETTA PROBLEM???) iaf, men nu testade jag och jag kan! <3 haha, ska skynda mig att skriva nästa kapitel eftersom det tog så "lång" tid med detta!
-linnea
