•Lina•
Alla känslor som hade varit undangömda i åratal kom plötsligt sprudlande fram som konfetti flög genom luften. Allt kom samtidigt och man kunde inte stoppa det.
Det var en ny känsla för mig att känna Oscars läppar emot mina på riktigt.
Jag hade inte någon erfarenhet från tidigare situationer, så hela grejen med kyssar var egentligen nytt för mig.
Plötsligt hoppade Oscar tillbaka som om han sett något farligt framför sig. Han vände sig om och flyttade sig lite och gjorde mellanrummet mellan oss större.
"Oscar?" Frågade jag tyst, osäker om det var jag som hade gjort något eller om det var något med honom. "Allt bra?" Följdfråga.
Oscar satt still. Han böjde sig framåt och spände sig som om han hade ont.
"Oscar? Du gör mig orolig." Sa jag nervöst och sträckte mig mot honom och lade handen på hans rygg.
På mindre än en halv sekund stod han i hörnet av rummet med ryggen mot mig. Han hade flyttat sig lika fort som om han teleporterat sig själv.
"Hur fan gjorde du det där?!" Frågade jag halvt panikslaget. Mitt hjärta slog fortare och jag kände hur färgen slank ur mitt ansikte.
"Det gjorde jag inte, du inbillar dig." Muttrade han och vände sig om så han tittade på mig. Han såg mitt skärrade uttryck och ryggade nästan tillbaka från min blick.
Han tittade på mig tveksamt och tog ett steg närmare mig. Jag ryggade tillbaka, jag hade inga som helst planer att komma för nära honom just nu.
"Ta det lugnt." Försökte han och talade med en lågmäld röst. Han försökte ta ett steg närmare men jag hoppade av sängen så den skiljde oss åt.
"Kom inte närmare." Varnade jag och sträckte ut armen som om det skulle vara något stopp.
"Men lägg av, varför får jag inte det?" Muttrade han och tog ett steg till så han stod vid andra sängkanten.
Jag backade igen men snubblade på mitt exemplar av Förr eller senare exploderar jag. Jag tappade balansen och föll bakåt. Jag försökte desperat att hålla mig upp så mina armar flög lite åt alla håll innan jag så småningom ramlade ner på golvet rakt på rumpa.
"Aj som attan." Klagade jag och tittade sedan så jag var hel. "Aj!" Utbrast jag när jag såg ett stort sår på min hand. Jag hade lyckats skära mig på något. Just min tur. Det blödde ganska rejält och jag höll andra handen emot såret i försök att stoppa blodflödet. Det var inte så att jag skulle behöva åka ambulans, men ändå.
Jag märkte att Oscar var tyst så jag tittade upp mot honom.
Han såg helt galen ut. Han tittade på min hand som pressade på såret.
"Oscar?" Gnällde jag och försökte få hans uppmärksamhet.
Han tittade upp mot mig långsamt.
Mitt hjärta slog i hundrasextio och jag var livrädd för honom där han stod framför mig med sylvassa tänder och ådror under ögonen.
"Oscar!" Skrek jag och hoppade till av synen. Jag stod upp fort som en raket och skyndade mig mot dörren.
Dörren slogs igen och ljudet lät lika högt som trummorna på en rockkonsert. Oscar hade ena handen på dörren och höll den stängd nästan krampaktigt.
Jag backade återigen iväg från honom.
"Vad fan gör du?!" Skrek jag och gömde min arm bakom mig. "Öppna dörren!" Skrek jag återigen. Mitt hjärta slog fortfarande som om jag sprungit ett maraton, enda skillnaden var att jag storgrät nu.
Han tittade på mig som om han inte var sig själv, vilket han inte verkade vara heller.
Plötsligt stod han trettio centimeter ifrån mig. Jag skrek det högsta jag kunde från nervositeten. Hans blick var vild. Samma blandning som innan, lust och rädsla.
Hans starka hand grep tag om min handled och jag bokstavligt talat skakade, så mycket grät jag. Det var som en bomb som sprängdes inuti mig, alla känslor på en och samma gång.
Han tittade in i mina ögon och såg ut att reagera på hur rädd jag var. Han såg lite lugnare ut för en sekund, nästan normal. Förutom de synliga ådrorna och tänderna. Men som sagt, bra saker varar inte för evigt.
Hans ögon vandrade mellan min arm och min skrämda blick.
"F-förlåt." Sa han och rösten skakade. Det lät som om han njöt. Sedan ryckte han i min arm och pressade sin mun mot den. Först trodde jag att han skulle kyssa bort smärtan eller något sådant klassiskt, hur läskig han än må ha sett ut.
Jag hade fel.
När han tryckte munnen mot såret kände jag hur hans tänder sakta men säkert sjönk in i huden. Då skrek jag.
För han bet mig.
a/n (viktigt i slutet)
told ya något skulle hända :p
Vad tyckte ni om det här kapitlet? Jag tyckte att det var mindre dialog än vad det brukar vara! ;)
Imorn börjar jag skolan D: så nu ska jag försöka sova. Igen.
Rösta, kommentera och dela gärna den här boken om ni gillar den. Feedback är alltid trevligt!
IMPORTANT
När minst tre stycken har röstat på det här kapitlet publicerar jag nästa. Kan ta mig någon dag att skriva kapitlet bara ;)
-linnea
