•Lina•
'Haru tid?',
skickade jag iväg till Ogge i hopp om svar. Jag låg fortfarande på soffan, mina kinder sved fortfarande från tårarna och ögonen ömmade ordentligt. Jag var nästan ovan att gråta, eller egentligen grät jag ganska mycket, men inte i sådan här mängd och absolut aldrig för den här anledningen. Det var som träningsvärk.
'yup, händer?'
fick jag som svar efter en halv minut. Jag suckade lätt av lättnad och knappade med fingrarna över skärmen.
'sugen på kaffe? skulle verkligen behöva en nu... behöver någon att prata med också. :('
när jag klickade på skicka knappen följde jag med iver det lilla laddningssträcket längst upp på skärmen. När det var sänt fick jag ett svar nästan dirket.
'när är jag inte sugen på kaffe? kommer och hämtar dig strax Lina, håll ut. <3'
Om man inte kallar det en av världens snällaste svar, då vet jag inte vad.
Jag rusade upp till mitt badrum och satte på kranen. Vred på den på varmt och sedan tog jag bara vanlig tvål och sköljde av resterna av sminket.
Jag tittade in i spegeln och såg mig själv. Som tur var. Jag log lite och försökte få mig själv att de glad ut, men det gick inget vidare.
"Lina, ho ho?" Hörde jag Ogge ropa från nedervåningen. Jag tittade snabbt in i spegeln igen och bestämde mig för att skippa sminket, det var bara jobbigt ändå.
Jag nästan flög ner för trappan och in i Ogges famn. Armarna flög runt hans nacke och jag höll mig så nära honom som möjligt.
Han sa inget utan bara lade sina armar runt mig. Så stod vi ett tag, med armarna runt varandra, mitt huvud på hans bröst och hans haka vilande på min hjässa. En varm känsla spred sig i kroppen, jag var inte ensam längre, Ogge var här.
"Har det hänt något?" Mumlade han efter en minut. Hans röst var väldigt lugn och försiktig, nästan som om han var rädd att spräcka tystnaden i rummet.
Jag ryckte på axlarna men höll kvar mig tätt intill honom. Han flyttade sin högerarm, satte sin hand försiktigt under min haka och fick mig att titta uppåt.
Jag tittade upp på honom och såg genast oron lysa i hans ögon. Han försökte att läsa av mig, försökte få reda på vad jag tänkte på.
"Snälla berätta?" Bad Ogge tyst och strök mig försiktigt på kinden med tummen. "Är det Oscar?"
"Mm.." Mumlade jag tyst och kände hur tårarna brände bakom ögonen.
Han suckade, inte en trött suck mer en besviken suck.
"Vad gjorde han?"
Jag ryckte på axlarna, försökte undvika frågan.
Ogge strök sin hand över min arm lugnande och försökte få mig att berätta vad som hänt. Jag kunde inte berätta dock. Om jag berättade att Oscar var en vampyr skulle jag definitivt bli skickad till ett mentalsjukhus.
"Ska- ska jag göra kaffe åt dig?" Frågade jag och tog upp anledningen till att han var här.
"Visst, om det går bra?" Log han och jag nickade medan jag travade in till köket.
Jag tog upp kaffekokaren, ett filter och det färdiga kaffepulvret från Karlstad. (Löfbergs Lila)
När jag skulle mäta upp kaffepulvret lades en hand försiktigt på min axel och jag hoppade högt, bokstavligen.
Ett tjut lämnade mig och det utmätta kaffepulvret flög överallt.
"Ey, lugn Lina!" Utbrast Ogge nästan panikartat och höll om mig.
Jag skakade mot hans kropp och jag ville bara stanna i hans famn för alltid. Jag kände mig trygg. Trygg av värmen och trygg för att det var Ogge. Lilla ofarliga Ogge.
"Lina, vad har Oscar gjort egentligen? Han har väl inte gjort dig illa? Om han har det lovar jag att jag ska hemsöka honom och-"
Han avbröt sig själv när han hörde tysta snyftningar komma från mig.
Han tryckte mig närmare sig själv och strök mitt hår långsamt. Mina armar hängde löst runt hans midja och jag ville aldrig släppa taget.
"Åh Lina." Muttrade han för sig själv och pussade mig i pannan försiktigt. Det han sa sedan var nog inte meningen att jag skulle höra. "Vad är det som händer egentligen?"
a/n
hola!
förlåt för typ jätte-super-sen uppdatering :( skyller på gta, biologiprov och förr eller senare exploderar jag (boken). Good reasons, jag vet.
Blev en filler, men än sen? Har la hänt en del i de senaste kapitlen :p
Skriver det här runt halv ett så blir nog väldigt många stavfel haha xD
Rösta, kommentera och dela JÄTTEGÄRNA (på) den här boken! Inget kul att skriva om man inte får någon respons alls :(
Kram alla!
-linnea
