» 3 månader senare
•Lina•
"Alltså jag fattar inte ett piss av vad som står här." Stönade jag och slog handen i bordet för att få bort irritationen som fanns i mina tankar.
"Jo du, tjena." Suckade Ogge och bet i sin penna utav ren frustration.
"Har jag någonsin berättat hur mycket jag hatar Arkimedes och Newton och allt vad människorna heter? Har dem något med upptäckter inom fysiken att göra så hatar jag dem." Muttrade jag surt och stirrade återigen på fysikboken. Det var som en stirrtävling mellan oss, dessvärre verkade boken vinna.
"Jag är rätt så säker på att jag har hört dig nämna det X antal gånger bara idag." Skrattade han och jag suckade frustrerat och mumlade ett förlåt.
Ogge log och strök med sin tumme försiktigt över min hand för att lugna ner mig. Jag suckade igen men kände hur mina kinder hettade till och jag tittade blygt upp mot Ogge.
"Tack för att du står ut med mig." Log jag och han flinade mot mig.
"Klart." Utbrast han högt och tydligt och jag skrattade lite åt honom. Hans hand bilade fortfarande ovanpå min, men det hade jag absolut no problemos med.
Jag tittade på honom igen och bara beundrade hans hår, hans alldeles perfekta ansiktsdrag och basically bara honom. Nu när Oscar var borta ur bilden så...
Oscar.
Han hade messat mig tre dagar efter måndagen han inte kom till skolan. Såhär löd det;
Jag är okej. Sluta oroa er, snälla. Mamma och jag har bara tagit en semester. Lärarna borde vetat. Vet inte när jag kommer hem, men ta det lugnt tills jag gör. Försök att inte hamna i trubbel.
Din Oscar.
Jag hade svarat en massa gånger, ställt frågor och försökt att få ett till meddelande från honom. Det gav inget resultat. Det var det enda han hade lämnat mig och Ogge med. En ursäkt om att han var på semester med hans mamma.
"Ska du inte fortsätta läsa om alla de här männen du hatar?" Fråga Ogge skämtsamt när jag suttit och stirrat på honom ett tag.
Jag "vaknade" och skakade på huvudet. En rodnad smög sig till mina kinder igen och jag anade att jag såg ut som en utslående ros.
"Jag tänkte på Oscar..." Muttrade jag och suckade högt. "Tror du han kommer hem snart? Jag saknar att vara oss tre, tillsammans."
Han log lite ledsamt och nickade.
"Hoppas det."
Jag nickade och kände för att gäspa. Jag tittade ut genom fönstret och såg att det hade blivit mörkt.
"Vad är klockan?" Frågade jag med en lätt gäspning.
Ogge flinade mot mig när han sa tjugoett.
"Kan vi inte sluta läsa om gamla döda gubbar då? Vi har läst om dem sedan sju." Skrattade jag och slog igen sidan om Newton och alla lagar om tyngdkraften.
Ogge höll med och lade ner fysik boken i sin väska han hade haft med sig från skolan. Jag lät min ligga på bordet, så som jag brukar göra med alla mina böcker.
"Tur att det är fredag imorn." Log jag och reste mig upp från köksstolen jag satt på.
"Skönt som fan." Svor han med ett flin.
Jag skrattade och skuttade upp för trapporna som en nio-åring med Ogge efter mig.
"Ska vi gå och lägga oss? Jag är superdupertrött." Flög ur munnen på mig och Ogge skrattade men nickade.
"Om du säger det så."
Jag drog in till mitt avskilda badrum och gjorde mig i ordning för att sova. På en krok bredvid duschen hängde mitt nattlinne. Det var ett rosa också stod det ett får på och sa "bääääbe".
"Klar." Skrattade jag när jag gick ut från badrummet. Ogge flina mot mig.
"Jag med!" Sa han och jag fnittrade lite. Gud vad trött jag var.
Min säng var hyfsat stor, inte som en dubbelsäng men ändå. Om jag hade någon kompis hemma under natten brukade vi dela säng för vi var alltid för lata för att bära fram en extra säng.
"Godnatt." Sa jag till Ogge som låg bredvid mig.
"Godnatt." Viskade han halvt sovande redan.
» Nästa dag
"Bär mig." Stönade jag trött medan jag och Ogge vandrade till skolan.
"Nä, varför då?"
"Därför att jag är trött." Klagade jag och Ogge skrattade högt åt mig.
Resten av vägen, som inte var så lång, gick vi tysta. Det var ingen pinsam tystad dock.
När vi väl anlände till skolan och gick in genom entrén såg jag något som fick min uppmärksamhet.
"Oscar?" Viskade jag till mig själv, så tyst så att ingen kunde höra.
Ändå vände han sig om precis när jag sa det, som om han hört.
a/n
Oscar is back bääääbes!
Undra om han hörde Lina eller om det bara var ett sammanträffande? Hmm...
Rösta, kommentera och dela gärna om ni gillar den här boken! Alltid trevligt med feedback!
-linnea
