Något är fel [BoyXBoy]

|0.3|

|Grattis till oss på tre års dagen älskling. Jag var tvungen att åka lite tidigare till jobbet, men lät dig sova. ( Du är så söt när du sover ) Jag är hemma vid Tolv ( middag;) ), och då gör vi vad du än vill göra. Jag älskar dig, och jag saknar dig. Du är den enda för mig Omar, hoppas du vet det<3
Puss. Din Oscar|
Jag ler över texten Oscar skrivit ned på ett papper för mig att läsa. Klockan tickar högt på sin plats och jag kastar en snabb blick på den. Halv elva. Med en blick på disken bestämmer jag mig för att städa, åtminstone lite. Disken hamnar i diskmaskinen och tvätten hamnar i tvättrummet. Jag dammsuger alla öppna rum och bäddar soffan och sängen. När jag känner mig klar, är klockan halv tolv och jag är svettigare än en man fast i öknen en varm dag. Snabbt skuttar jag bort till badrummet och lägger mina smutskläder i tvättkorgen. Jag kliver snabbt in i duschkabinen och slår på det sköna vattnet. Svett och smuts rinner av min kropp och ned i avloppet, där det senare möts av schampoo och tvål. När jag är klar kliver jag ut i det kvava rummet och kollar i spegeln. Snabbt plockar jag fram en vit handduk från handduks skåpet, som jag torkar av mig med. Hårfönen låter jag göra sitt jobb och när jag fått på mig deo är jag redo att klä på mig. Inne i vårt rum öppnar jag vår garderob och letar runt efter en fin outfit. Det slutar med att jag sätter på mig ett par svarta tighta jeans och en ljusblå skjorta med korta ärmar. På huvudet sätter jag en vanlig svart hatt och ler åt resultatet i spegeln.

"Hemma igen älskling" glatt springer jag ut till Oscar som kommit hem.

"Hej snygging" han skrattar lågt åt mitt val av ord, men inspekterar min kropp med nöjda ögon.

"Du är inte så dålig du heller" jag ler generat men kysser Oscar passionerat på läpparna.

"Jag har en överraskning" han skrattar högt när jag lägger mina små händer över hans ögon för att förblinda honom. Sakta leder jag honom in till vårt rum, där jag sett till att hans present ligger på sängen.

"Öppna dina ögon" jag klappar förtjust med händerna när han öppnar ögonen och möter det jag givit honom. Det lilla kuvertet är snabbt i Oscars händer och han är snabb med att få ut brevet. När han kommit halvvägs har han tårar i ögonen och en hand pressad mot sin mun.

"Älskling?" Han säger det nästan prövande, och jag skrattar lyckligt.

"Det är sant" han vänder sig mot mig och drar in mig i sin famn. Tårar träffar min kind när han lutar sin mot min, och jag kan se det tydliga leendet över hans läppar.

"Jag är inte allvarligt sjuk, det är bara en väldigt väldigt väldigt ovanlig sjukdom, som inte är farlig! De vet inte varför mina ögon gör så, men det är inte farligt!" Han skrattar lyckligt och lyfter upp mig i sin famn. Det han önskat sig i treårsdags-present var enbart ett äkta läkarbevis om varför mina ögon byter färg beroende på vilken känsla jag känner. Han hade trott att det var allvarligt, väldigt allvarligt, men det är bara något fel på min iris, ingen vet varför, en helt ofarlig sjukdom.

"Jag älskar dig Omar!" Han ler stort och kysser mig passionerat.

"Och jag äskar dig Oscar!" Ganska snabbt avslutar han vår intensiva kyss och drar med mig ut i köket. Han pressar ner mig på en av våra köksstolar och ger mig ett snabbt ögonkast innan han går ut genom ytterdörren. Jag sitter lydigt kvar på stolen och väntar på att han ska komma in igen.

"Blunda älskling" den lena rösten gav mig rysningar över ryggraden men jag var snabb med att göra som han bad. Försiktiga steg hördes i min riktning och snart kunde jag känna att han stod precis framför mig.

"Öppna ögonen" viskade han fram och jag öppnade försiktigt mina ögon. I handen höll han en nyckel, samt en bild på en Folkvagnsbuss, min favoritbil om man så vill.

"Oscar" säger jag varnande. Han kan inte ha köpt en bil åt mig!

"Omar?" Svarar han med och leendet växer på hans fina läppar. Snabbt pressar jag handen för munnen och känner hur mina ögon tåras. Han tar snabbt tag i min handled och för mig till hallen. Han får mig att hoppa i skor och ta på mig en jacka innan vi går ut i kylan. På uppfarten, står min dröm. En turkos och vit V-linjerad Folkvagnsbuss med ljusblå inredning. I samma sekund som vi tar ett steg mot den börjar tårarna första ned för mina kinder och jag klappar förtjust med mina händer.

"Du är sjuk Oscar! Den är ju i jättebra skick! Den måste ha gått på flera hundra tusen!" På nära håll ser jag hur välgjord lacken är, och hur fint någon har kromat navkapslarna. Insidan är optimal, sätena är ljusblåa, taket är vitt och dörrarna täcks av en blåvit Mexico filt.

"Nejdå, jag köpte ett vrak, sedan har jag och pappa jobbat på den i två år, hoppas du tycker om den älskade" jag kan inte göra annat än att glo på bilen, och Oscar, och bilen igen, och sedan Oscar. Har han skapat detta mästerverk?

"Jag älskar den!" Snabbt kastar jag mig om hans hals och kysser honom glatt.

"Du är helt underbar! Den bästa! Jag älskar dig!" Han skrattar tyst för sig själv mot mina läppar men jag orkar inte bry mig, för han är den bästa.