Något är fel [BoyXBoy]

|0.9|

"Hur mår du nu Omar?" trött kollar jag upp på Oscar som oroligt ger mig blick efter blick. Gårdagen var kanske inte den bästa med både oväder och jag som gång på gång sprang och spydde, men det går inte att göra något åt det nu.

"helt okej, bättre än igår i varje fall" med ett litet leende på läpparna nickar han åt mina ord innan han försvinner ut i köket. Stugans rum är kanske inte många eller stora, men fruktansvärt mysiga.

Regnet som låg på hela gårdagen ligger nu bara som ett tunt fuktigt lager i luften och den kyliga oktober luften ger allt en väldigt höstig kännsla. Inne är det som tur varmt och skönt då Oscar tänt en liten brasa i kaminen som finns i vardagsrummet, där jag nu sitter. Att det har gått över tre veckor sedan min mage började krångla skrämmer mig lite, för jag brukar inte vara sjuk i mer än en vecka max.

"vill du ha kyckling eller tacos ikväll?" Oscar kikar fram bakom dörrkarmen och ger mig en frågande blick.

"friteradkyckling" han ger mig en snabb tummen upp innan han återigen är borta och skramlar med saker i köket. Kycklingen är lindrigare för magen och dessutom godare i vissa fall. Med en snabb titt runt i rummet kan jag avgöra att det inte finns så mycket att göra för en sjuk sjuttonårig tonåring. En tv finns, men inga filmer så att se på film kan vi stryka från listan. Ringsignalen från min mobil börjar plötsligt låta och jag tar stressat fram den. Erica. Ett svagt leende lägger sig över mina läppar.

"Omar här" glatt svarar jag, för det var ett tag sedan vi pratade.

"Hej Omiiiis" ett svagt skratt flyr mina läppar över hennes entusiasm.

"Hur är livet då? Fortfarande sjuk?" Fortsätter hon och jag suckar lågt.

"Jupp, tredje jävla veckan nu... Men annars så är väl livet helt perfekt" hon skrattar lågt när hon förstår att jag syftar på Oscar. Utan honom är inget perfekt. Han påstår dock att jag är perfekt, men jag tvivlar, eftersom han är perfekt och jag är långt ifrån honom i både beteende och utseende.

"Vi måste träffas när du är frisk, och om du inte blir det så kommer vi över i alla fall" man kan nästan höra leendet på hennes läppar när hon pratar och jag skakar skrattandes på huvudet. Sedan fortsätter vi bara att prata, i lite över en timme för att vara mer exakt. Vi pratar om allt som vi inte hunnit med under de veckor jag vart hemma och sjuk.

"Älskling, maten är klar" Oscar kikar in i vardagsrummet och ler glatt mot mig. Jag nickar snabbt och säger hejdå till Erica. Mobilen lägger jag på soffan innan jag försiktigt tassar in i köket. På bordet har han dukat fram kyckling och  pommes, något av det bästa jag vet. Som en gentleman drar han ut stolen åt mig och jag ler generat över gesten.

"Jag kan dra in min egna stol Oscar" säger jag med skratt i rösten men han ler bara som svar.

"Kanske du kan, men jag vill hjälpa min sjukling" han ger mig en lös kyss på tinningen innan han slår så ned framför mig och jag ger honom ett stort leende.

"Det är bara att äta" han ler stort när jag tar en bit kyckling och äter. Den är lika god som alltid men ändå känns den mycket bättre än många gånger tidigare. Kanske för att min prins gjorde den, och inte jag..?

------------------

Haha, sorry för så sjukt dålig uppdatering (och dåliga kapitel)... Har vart i en dålig period i livet och så skolans stress på det... Man vill bara begrava sig levande... Nej men seriöst, min skola kör på AS FUCK med prov och läxor... Hade tre prov förra veckan och fyra läxor, och denna har jag tre prov till samt sex läxor och två inlämningsuppgifter... De tror på riktigt att man är en robot som klarar allt... Och detta är bara 9:an...
Tänket i varje fall börja uppdatera igen för det är så tråkigt när jag lägger bort wattpad när det är det enda jag tycker är kul på fritiden i princip... Saknar också min Finis as Fuck så det är väl mest därför jag sitter i skolan och skriver om Ericas och Omars vänskap...