Omars stolta ögon möter mina och jag kan inte göra annat än le bredare än någonsin. I famnen håller han en liten bebis, vår bebis, och den söta krabaten ålar ängsligt runt i knytet den är lindad i. Omar räcker ut sin lediga arm och visar att jag ska komma närmre, så att jag kan se vårt barn på närmre håll.
"Han är underbar älskling" Omar gör inget annat än att le över mina ord och låter sedan sin blick söka sig över hans gulliga ansikte. Trots att jag ser och hör bebisen kan min hjärna inte riktigt ta in det hela, att vi är pappor. Att vi faktiskt har ett barn. Trots att Omar bara är 16. Men han blir en bra pappa, det vet jag.
------------------
Orkar inte. Avslutar denna skit-fanfic med ett skit-kapitel. Ledsen för dålig uppdatering med tappade denna totalt när Omar började bete sig som jag vet inte vad på Twitter. Kunde inte skriva om honom som en oskyldig liten hund när han i verkligheten beter sig som en @#%*$&.
ESTÁS LEYENDO
Något är fel [BoyXBoy]
Fanfic0.0 You're just a small bump unborn, in four months you're brought to life. You might be left with my hair, but you'll have your father's eyes. I'll hold your body in my hands, be as gentle as I can. /BoyXBoy | Mpreg | fluff\