Något är fel [BoyXBoy]

|1.8|

"Hej, kan inte du komma hit?" Inte många minuter efter jag efterfrågat min vän står Erica i hallen framför mig och ler glatt. Att jag känner mig ensam förstår hon nog, eftersom Oscar har jobb hela denna vecka, samt att han ska på en mässa i Stockholm och blir borta två nätter.

"Vad ska vi hitta på för kul då?" Frågar hon glatt efter hon klivit ur sina skor och hängt upp sin jacka på en galge.

"Filmkväll bara? Det var ett tag sedan" frågar jag och ler snett mot henne för att visa att jag faktist vill detta, och inte bara säger det för att hon älskar det. Som förväntat nickar hon exalterat och klappar glatt sina händer för att visa sin entuasiasm. Snabbt går hon vidare in till köket för att, som jag misstänker helt rätt, kolla efter godis i vårt skafferi.

"Tyvärr, allt är slut" säger jag halvt skadeglatt och halvt nedstämt, för helt ärligt vill också jag ha godis till filmen.

"Men ska vi dra till Ica kanske då? Det ligger ju inte så långt bort" frågar hon glatt och utan mitt svar eller godkännande är hon i hallen och halvvägs på med skorna när jag väl hunnit registrera vad hon föreslagit.

"Sure, ska bara hämta en tröja" suckar jag och springer in till vårt rum för att hämta en stor luvtröja som jag drar över min t-shirt. Snabbt traskar jag tillbaka ut i hallen för att se Erica ståendes på tå för att nå mina mössor och kepsar jag har överst i hyllan.

"Letar du efter något eller?" Frågar jag med ett skratt bubblandes i halsen och hon hoppar skrämt till när hon hör min röst.

"Jag tänkte bara låna din svarta mössa" mumlar hon oskyldigt fram och jag skrattar tyst innan jag tar fram mössan från en låda lite längre ned i hyllan. Den hamnade av någon anledning där och sedan orkade jag inte lägga upp den igen.

"Är Felix hemma med Arvid?" Frågar jag när vi tagit några steg längst vägen mot affären, och hon nickar tyst. Hennes humör sjunker märkbart och jag lägger en arm över hennes axlar.

"Har det hänt något?" Frågar jag lugnt och lutar mitt huvud mot hennes, för att visa att jag inte tänker ge mig om hon inte säger sanningen.

"Nej, inget allvarligt" mumlar hon tyst och suckar lågt, men jag tänker inte ge mig för att veta att hon inte mår bra, det går jag inte med på.

"Men något har ju hänt då Erica" säger jag menande och hon ger mig en trött blick.

"Men alltså, vi bråkade lite och det är väl inte riktigt löst ännu, men det är inget speciellt" säger hon och visar tydligt med en blick att hon inte tänker svara på mer, och jag suckar besegrat. För även om jag vill hjälpa, så kan jag inte alltid och denna gång kanske de måste fixa det själva.

---------------------

Stackarna, bråk är aldrig bra.