Något är fel [BoyXBoy]

|1.5|

"Babe?" Jag nickar svagt och möter Oscars blick, som söker min i vårt någorlunda mörka rum. Han står upp, av någon anledning, och jag sitter här, på sängen med korsade ben.

"Vad?" Mumlar jag tyst och skänker honom en orolig blick, för nog har han betett sig smått underligt sedan vi fick beskedet.

"Min mamma kommer hit imorgon, och snälla, inte för att jag skäms, men säg inget om barnet, hon skulle bara bli orolig och kalla på hjälp" han ser bedjandes ut, något han alltid gör när hans mamma ska hit, jag har aldrig förstått varför. Försiktigt nickar jag, för Oscars mamma är faktiskt obehaglig, speciellt när hon ska leka doktor och ta hand om en... Jag har nog aldrig tyckt om henne speciellt mycket, men hon är ändå bättre än min.

"Är det lugnt finaste?" Frågar han lågt och går fram till sängen och sätter sig på knä framför mig. Jag nickar igen, för helt ärligt orkar jag inte göra annat. Barnet tar all min energi och att sedan aldrig vara hungrig gör inte saken bättre, snarare värre. Han lämnar en lös kyss på mina läppar och jag suckar nöjt, för efter denna dag var detta behövligt. Mina armar lägger jag försiktigt om hans nacke och han låter sina händer lägga sig om min midja. Kyssen blir allt hetare, och tillslut hamnar mina ben om hans midja och försiktigt ställer sig Oscar upp med mig i sin famn och jag ler svagt för mig själv. Han, världens vackraste skapelse, är min pojkvän, och den enda jag någonsin kommer vilja ha i mitt liv på detta vis. Han är min enda och sanna kärlek.

--------------------------------

Hej igen! Länge sedan nu, haha. Och förlåt för mina sämsta kapitel! Ska gottgöra er genom att säga att jag håller på att skriva en ny fanfic, som är den jag personligen är mest nöjd med och som fan är grym! *host* ego. haha, nej men är så taggad på att skriva klart den och sedan visa er resultatet av min BÄSTA IDÉ någonsin!

Skrev som sagt att jag ska erkänna en sak för er, något som är viktigt för mig... Det är något jag har funderat över ett tag och som jag kommit fram till är det enda sanna. Det är få personer som känner mig som vet om detta, enbart min mamma och äldre syster, kanske någon IRL kompis men är inte helt säker beroende på när jag lägger upp detta...

Men jag är alltså inte STRAIGHT! Haha, men jag är inte heller homosexuell eller bisexuell...

Jag är Pansexuell (googla om du inte vet vad det innebär) och det är så skönt att äntligen erkänna det för folk! Och ja, jag vet att detta är rätt eftersom jag vart kär i en tjej... Eller ja, ÄR... Just nu... I min bästa vän... Men jaja, det var inte det jag skulle berätta, utan bara att jag är Pansexuell! Alltså ni fattar inte hur skönt det är att erkänna! Att efter 15 år komma fram till vem man är och att man äntligen vet varför man känt som man har känt.
Tack för mig, för denna gång;) skriver nog ett kapitel till medan du läser detta, men vem vet, jag kanske sover. Haha. Nej men tack igen, för allt ni gör och för allt ni infört till mitt liv<3 kan inte säga hur mycket jag verkligen vill krama er hårt och länge som tack<3.