Julias perspektiv
Som tur var var Eric vaken igår och jag fick åka till sjukhuset, och nu är jag tvungen att sova där, mamma och pappa kom dit och höll mig sällskap hela natten, dem fick också varsin säng att sova på.
Och nu så är jag på gamla Ullevi och väntar på att matchen ska starta, det är kanske två timmar, jag var tvungen att vara tidig, som resten av laget som just precis började springa för en uppvärmning nu innan match.
"Hej." Jag känner hu två armar slingras runt om mig och jag rycker till lätt. "Hej Felix." Jag vänder mig om och får en puss direkt. "Är Ogge och dem här?" Felix nickar som svar och jag tittar bakom honom där Ogge och dem står och jag vinkar hit den. "Hej jullan, hur går det med foten?" Frågar Ogge mig och ger mig en kram, och sekunden efter får jag en kram av Omar och Oscar också. "Jag har fått smärtstillande för åtta timmar, så jag har inte jätteont just nu." Svarar jag och ler. "Bra." Ler Ogge. "Vad ska du göra här nudå?" Undrar Oscar. "AIK p99 är där, kan varande de, Tim är ju ändå där." Svarar jag. "Vi håller dig sällskap." Säger Felix glatt. Och jag ler. "Bra, men jag ska bara säga en ska till Tim." Säger jag och hoppar iväg på kryckorna mot P99.
"Tim?" Jag pickar på tims axel och han vänder sig om. "Hej Julia." Han ger mig en kram. "Kan du hälsa Eric att jag kommer till omklädningsrummet ungefär 40 minuter innan matchstart." Tim nickar till svar och jag kramar honom hejdå och hoppar tillbaka mot Felix och killarna igen. "Vad sa du till honom?" Frågar Felix mig med en undrande blick och vi börjar gå bort från Ullevi. "Inget viktigt, bara att han skulle säga till Eric att jag var borta en stund." Ler jag och får en kort nick till svar. "Vad ska vi göra?" Frågar jag istället. "Vet vä inte jag." Suckar Felix, är han sur? Jag bara nickar och tittar konstigt på Ogge som rycker på axlarna och jag suckar. "Jag går tillbaka istället, Tim kunde vara med mig, men vi ses efter matchen." Jag vänder mig om och börjar hoppa på kryckorna, och ingen verkar följa efter, skönt, första gången.
Varför blev han så sur, vad hände egentligen?
Han blir sur så jävla lätt för ingenting påriktigt.
Felix perspektiv
"Vad i helvete var det där då Felix?" Ryter Ogge till mig när Julia precis gått iväg. "Snälla tyst." Svarar jag och går iväg. Julia ska alltid göra så jag blir avundsjuk, ibland känns det som om hon gör det med vilja. Och jag blir bara irriterad på det.
Tim är min kusin eller syssling, whatever, men ändå känns det som om han och Julia har något, för dem ska alltid kramas och ibland pussas dem på kinden och håller på, fuck han.
Jag går mot ett gammalt café.
Jag går alltid gill cafén när jag mår dåligt, vet inte varför, men det är en vana bara.
"Hej, vad skulle du vilja beställa?" Jag rycker till, bredvid mig står en gammal tant med ett anteckningsblock och en penna. "En kaffe och en äppelpaj." Svarar jag artigt. "Okej, ska bli." Kvinnan går iväg mot en dörr och även en kassa.
Jag går och sätter mig på en annan plats med blick ut mot gatan och suckar, fan, varför blev jag så sur egentligen.
Efter en stund på caféet har jag hunnit äta upp pajen och druckit upp kaffet. Jag är den enda på detta café, förstår inte varför, det är grymt mysigt och kvinnan var jättetrevlig, dessutom var pajen en av de godaste pajarna jag ätit.
Julias perspektiv
Matchen börjar om ungefär tjugo minuter och laget håller på och värmer upp, det är så frestande att sitta på sidan och vilja spela, men fuck att jag inte får.
Fyfan vad jag hatar den spelaren som tacklade mig.
Och jag undrar fortfarande vad som hände Felix? Han blev bara sur sådär, fattar ingenting.
Matchen började precis, kapten var Evelina idag, hon är lagets andra kapten och när jag är borta eller sjuk och inte kan spela så är hon kapten.
Hon platsar bra som kapten.
Vet inte vilka vi möter men något finskt lag.
Vi leder just nu med 3-0, detta finska lag var inte bättre än Saint Gabriel som vi mötte i semin och bp som vi mötte i kvarten.
VI VANN FUCKING GOTHIA GULD!
Vi vann världens största ungdomscup, oh My god.
