Felix perspektiv
Vi är ute och går på stan, och ska äta lunch någon stans, men det går inte så bra. Det är ett helt led av fans. Julia går bredvid mig och håller min hand, trots alla fans som kommer från alla håll och vill ta bilder, videohälsningar och kramas.
Och det är inte bara svenska fans, finska, norska och danska fans också, från alla möjliga fotbollslag. "Felix, jag har samling om 45 minuter." Säger Julia stressat, juste, klockan är kvart i tre, och Julia har match halv fem och samling halv fyra och vi måste även ta oss till hotellobbyn där samlingen är. "Juste." Jag drar med mig Julia mot Ogge. "Vi måste gå." Säger jag stressat, och Ogge nickar och vinkar åt Omar och Oscar som
står och pratar med några fans.
Och sekunden efter har Omar ropat till alla fans att vi måste gå och äta, men alla följer efter oss ändå.
Vi skulle inte hinna gå på en pizzeria eller en annan resturang så det fick bli subway.
Så nu sitter vi på subway, med kanske fyra fem fans också, som följde med in. "Oscar får jag känna på ditt hår." Frågar en foooer. Oscar bara skrattar men viker fram huvudet. "Felix du och Julia är jättegulliga." Säger en annan foooer och ler mot både mig och Julia sitter bredvid mig.
Julias perspektiv
Vi kom precis till lobbyn, samlingen är om tio minuter. Men jag ska gå upp till hotellrummet och fixa fotbollsväskan också. "Hejdå, lycka till." Säger Felix och ger mig en kyss och en kram. "Tack, hejdå killar." svarar jag och går mot hotellet.
Matchstart om fem minuter, och vi håller på och kör ett taktiksnack, vi har aldrig mött detta lag, och dem verkar riktigt bra.
"Okej, såhär ska vi göra, vi ska pressa på dem hårt från början, så både dem och vi blir trötta, eftersom dem inte har så många avbytare, bara en så tröttar vi ut dem fort, blir ni trötta, kom och byt, okej?" Vi alla nickar och lyssnar på Eric. "1,2,3" skriker jag och resten av laget skriker "AIK."
Det är ungefär två till tre minuter kvar av matchen och den är riktgt jämn, det står fortfarande 0-0, trots alla målvakter vi egentligen haft och borde gjort mål på.
Plötsligt bryter sig Maja fri från högerkanten, och fintar en spelare, hon passar mot mig i mitten där jag står i straffområdet med en spelare från Saint Gabriel.
Jag springer fram och låtsas skjuta, men gör en skottfint och jag är helt fri, jag mot målvakten.
Precis när jag ska placera den i vänstra hörnet så känner jag något mot min vänsterfot, så jag ramlar, och jag kan höra hur hela publiken skriker av frustration, medan jag skriker av smärta, helvete, dendär bitchen glidtacklade mig med dobbarna först.
Jag kan höra hur domaren blåser skarpt i visselpipan, och för en sekund så slocknar allt runtomkring mig.
"Julia." Min tränare har satt is och bandage runt min fot, fast fotbollskon har han inte tagit av mig, och den sitter åt som fan.
Jag ligger fortfarande av på planen, så lång tid kan det inte gått, bara några få sekunder. "Kom." Säger Eric och Magnus min andra tränare sluter upp vid min vänstra sida och Eric på min högra och hjälper mig halta och hoppa av planen.
Och nu gråter jag av smärta.
Vi fick straff, men den är inte skjuten än, för att våra tränare står och diskuterar om vem som ska skjuta den.
Ingen i mitt lag är en söker straffskytt, den ända är jag, men det går inte nu, fast jag vill verkligen ta den, mer än allt annat. "Eric, jag kan ta den." Säger jag seriöst och reser mig upp. "Nej, du är skadad." Svarar Eric allvarligt. "Nej, det går bra, jag lovar." Eric bara skakar på huvudet. "Snälla." Svarar jag och drar bort bandaget och lägger isen på sidan och reser mig sedan upp. "Jag klarar det." Säger jag. "Ja, okejdå." Suckar Eric och ger mig en klapp på axeln. "Du klarar det."
Jag ger honom en nick innan jag haltar ut på planen.
Jag ska alltså i skjuta en straff med foten jag knappt kan gå på.
Eller knappt och knappt, jag kan inte gå på den.
Alla tittar förvånat på mig när jag lägger upp bollen på straffpunkten. Och tar sats.
Allt går i slowmotion, det känns som om det tar minst 30 sekunder att nå fram till bollen.
Jag sätter foten mot bollen och trycker till. Men precis när jag skjuter, hinner jag bara se att den nuddar nätet, och att jag har gjort mål, men sekunden efter slocknar allt.
1h senare
Jag vaknar upp i ett vitt rum, lite blått också.
"Åh, bra att du är vaken." Hör jag någon säga från andra sidan rummet och jag tittar dit, en sjuksköterska står och pratar med pappa om något jag inte hör.
Och Fooo sitter bredvid mig på min vänstra sida med stolar.
"Vann vi matchen?" Slumrar jag. "Ja, ni vann." Skrattar Felix. "Min fot värker." Suckar jag och lutar huvudet bakåt och blundar.
"Julia, vi vet inte riktigt om du har brutit foten än, vi måste kolla upp det imorgon, på eftermiddagen då det inte finns någon tillgänglig läkare. Men vi kommer linda den, sen får du komma tillbaka imorgon på eftermiddagen, tid kommer ni få ett sms om ikväll, men ingen mera fotboll, okej?" Jag nickar bara, fan.
Jag fick även kryckor, och bandage hårt lindat runt min fot, som värker så inihelvete.
