Idag är dagen då Felix kommer hit och våra familjer ska åka till USA tillsammans, och Felix ska bo här i två veckor.
Antar att jag kommer få vara isolerad på mitt rum dessa veckor, sen ska jag stanna i Sverige när dem åker, för gothia cup ska jag spela.
"Julia, Felix kommer snart, så du vet." Ogge har stått och gjort hembakad pizza, som jag inte tänker äta. Medans jag har suttit i våran ganska så nya soffa och surat hela dagen, sedan mamma och pappa stack till flygplatsen.
Det plingar på dörren och jag ger ifrån mig en ljudlig suck. "Ogge Felix är här." Han ropar från köket att jag ska öppna. "Fan eller." Jag sitter kvar i soffan och tittar på vampire diares, aldrig att jag öppnar. "Men snälla Julia, något kan du ju göra." Jag suckar. Och reser mig motvilligt upp, och styr mina steg mot hallen.
När jag öppnar dörren möts jag av en förvånad Felix med en väska med sina saker. Jag är lika förvånad som honom att jag öppnade. Han säger tja. Men jag svarar inte, ger honom en sur blick och går tillbaka till vardagsrummet.
"Julia kom nu, pizzan är klar." Ogge sticker in huvudet i vardagsrummet från köket. "Nej, jag äter sen." Han suckar och kliver in i vardagsrummet.
"Julia du kan inte vara sur förevigt."
Jag suckar. "Han är en idiot." Han ser på mig med en konstig blick. "Ge dig." Jag suckar. Och vänder blicken mot tvn igen. Men plötsligt blir allting svart. Och Ogge ställer sig framför tvn med tv-dosan i handen. "Kom nu." Innan jag hinner svara så har han tagit tag i min arm och bokstavligen dragit in mig i köket, där Felix sitter och tittar på sin telefon.
Han vänder blicken upp åt och möter mig med blicken för en sekund. Men jag vänder snabbt bort den igen. Jag sätter mig ner på stolen bredvid Ogge. Och tar en pizzabit, där det är minst champinjoner på. Champinjoner är något jag hatar, mer än Felix. Och då är det illa.
Middagen var god. Men det var stelt. Ogge var den enda som försökte föra en en konversation, Felix pratade lite då och då, men jag förblev tyst.
Just ni ligger jag i vardagsrummet och ser på vampire diares, med godis som Felix och Ogge hade gått och köpt till mig, generösa.
"Julia, vi måste prata." Felix står med ryggen mot väggen precis vid ingången till vardagsrummet. Jag suckar. "Nej." Jag vänder blicken mot tvn igen.
Felix har tagit ett kliv längre in i vardagsrummet.
"Jag har inte fått förklara mig." "Felix, jag såg, DU kysste henne, DU var otrogen, vad mer finns det att säga." Felix ser ledsamt på mig medans jag ser surt på honom. "Jag råkade." "Felix, hur fan råkar man kyssa någon, förklara det, förklara det Felix, du är så jävla patetisk." Jag skrev ut dem sista meningarna, så nu har också Ogge kommit ner. "Chilla Julia." Tårarna börjar rinna nerför mina kinder, och Felix står bara och stirrar på mig. "Kan du inte ta det lugnt någon gång?" Ogge pratar med sur röst och ser argt på mig. "Ja förlåt, för det är ju bara jag, hela tiden." Att min bror alltid ska stå på alla andras sida, mina föräldrar också. Och det är sååå jobbigt, så fort jag bråkar med någon är allt mitt fel. "Julia jag menade inte så." "Nej Ogge, vet du vad, jag är alltid de där tredje hjulet, det är du mamma och pappa, dem bryr sig bara om dig för att du har lyckats i livet, inte ett piss om mig, alltid är det mitt fel, jävla idiot." Nu gråter jag oavbrutet. Jag hinner få en blick på hur förvånad Ogge är av mina ord innan jag rusar upp till mitt rum.
