18 år || foscar

f y r a

Jag drar en hand genom håret och rättar till några slingor som hamnat på sniskan innan jag stänger igen skåpet och håller datorn och anteckningsblocket tryckt mot bröstet. Jag går genom korridoren och får snart syn på honom där han står en bit bort, lika attraktiv som alltid.

"Hej Felix" får jag fram med en något skakig röst. Vi har trots allt aldrig umgåtts eller haft ett vardagligt samtal. Han lyfter blicken, möter min och lyfter lite på ena ögonbrynet.

"Hej?" Får han ur sig med en överlägen stämma och några av hans kompisar skrattar lågt vilket får mig att vrida osäkert på mig. Självsäkerheten som jag innan kände är numera som bortblåst.

"Ähm...jag ville bara tacka för helgen, du vet" yttrar jag och försöker få min röst att gå ner i tonläge och låta något sensuell. Men han höjer ännu en gång på ögonbrynet och sänder mig en nonchalant blick.

"Ursäkta?" Frågar han drygt och jag krymper inför hans blick. Har jag drömt allt eller vad är det som händer?

"Ja du vet, äh min födelsedag?" Får jag ur mig tveksamt och äntligen lyfter han igenkännande på ögonbrynen och nickar något för sig själv.

"Ah, vi låg" konstaterar han obrytt och jag lyfter handen för att osäkert klia mig i nacken innan jag nickar osäkert. "Jaaa...och du, alltså jag-" stammar jag ur mig och han skakar lite på huvudet för sig själv.

"Lyssna Oscar, vi låg, du fick ditt birthday sex och jag fick ligga, that's it. Bara för det kan du inte prata med mig som att du känner mig, du och jag delar ingenting, förutom en kväll då vi bara tillfredsställde våra behov" yttrar han och jag känner hur jag sjunker ihop inför hans blick. Hur jag känner mig som en patetisk liten pojke medan han står där med sin självsäkra attityd, piercing i underläppen och tatueringar över armarna.

"Jag..." Meningen mynnar ut i tystnad, för jag finner inga ord, vet inte vad jag ska säga.

"Oscar du är här" han placerar handen nere vid sina höfter för att förtydliga sina ord. "Och jag, jag är här" yttrar han sedan och lyfter handen för att placera den ovanför sitt huvud för att konstatera våra olika nivåer.

"Du måste förtjäna mig" yttrar han sedan självsäkert innan han skrattar lite, självgott, och knuffar sig förbi mig.

Jag ska Felix, jag ska förtjäna dig.