18 år || foscar

t j u g o

Jag vaknar upp i Felix armar. Hans armar håller mig tätt intill sin kropp och allteftersom jag vaknar till börjar paniken att infinna sig. Jag känner mig fångad och känner direkt hur hjärtat börjar att hamra i bröstet och jag försöker förgäves att mig loss. Men hans armar ligger i ett starkt grepp om mig och tillslut får jag panik.

Med slutna ögon börjar jag att sparka och slå vilket får honom att vakna till och hastigt släppa sitt grepp om mig. "Whoa Oscar vad händer?" Får han fram med en sömndrucken röst när jag kryper ihop mot väggen intill sängen.

"Åh, jag höll fast dig och du fick panik?" Han svarar på sin egna fråga och jag nickar konstaterande vilket får honom att suckandes begrava ansiktet i händerna och jag betraktar honom fundersamt medan min andning försiktigt återgår till det normala. När jag inser att han gråter så stelnar jag till.

"Felix?" Frågar jag försiktigt men han svarar inte. Snyftar bara till och utan att tänka hoppar jag närmare honom i sängen och placerar mina händer över hans för att försiktigt förflytta dem från hans ansikte.

"Jag hatar att veta att du är rädd för mig" snyftar han fram och jag placerar hans händer i knäet.

Han tittar på mig med tårfyllda ögon och jag lyfter händerna för att försiktigt låta tummarna stryka undan tårarna som rinner ner längs hans kinder. Utan att tänka mig för låter jag mina läppar smaka på hans och jag lämnar en öm, mjuk kyss mot hans läppar.

När jag drar ifrån så möter han min blick med en aningen chockad glimt i ögonvrån men ler sedan vilket får mig att försiktigt besvara leendet.

Försiktigt placerar jag handen mot hans bröstkorg och trycker till lite för att få honom att lägga sig ner. När jag sedan kryper upp tätt intill hans kropp igen så ligger han stelt med armarna längs sidorna vilket får mig att försiktigt placera hans ena arm om min midja och försiktigt hoppa ännu lite närmare. "Oscar..." Yttrar han tveksamt. "Det är okej, vi måste börja någonstans" avbryter jag honom och han slappnar av.

Han lägger sig på sidan så att han kan möta min blick och lyfter handen för att försiktigt stryka undan lite av mitt hår som faller ner i pannan. "Du är så fin" yttrar han ömt och jag ler försiktigt innan jag sluter ögonen och slappnar av.