Så tyst som möjligt smyger jag runt i huset och samlar ordning det nödvändigaste. När jag slutligen smyger runt i sovrummet för att samla åt mig det sista så vaknar Felix med ett ryck där han ligger i sängen. "O-Oscar?" Frågar han sömndrucket och jag stelnar till innan jag hastigt fortsätter att slänga ner kläder i den stora väskan.
"Oscar, vad gör du?" Frågar han förvirrat och sätter sig upp i sängen med sömniga ögon. Jag känner hur tårarna spiller över samtidigt som jag hastigt drar igen dragkedjan på väskan och när jag slutligen reser mig upp med väskan slängd över axeln så möter jag hans panikslagna blick.
"J-jag orkar inte m-mer" snyftar jag fram och han spärrar upp ögonen samtidigt som han kommer upp på fötter. "V-vad menar du?" Frågar han panikartat och jag backar bak några steg när han är påväg mot mig.
"J-jag lämnar dig" yttrar jag med en sorgsen stämma och han stannar upp i sina rörelser. "M-men..." Är allt han får ur sig och jag snyftar till vilket får honom att ta ytterligare ett steg framåt.
"O-Oscar nej j-jag kan förändras, jag, d-det var ett misstag, j-jag snälla jag gör vad som helst" yttrar han panikartat och jag skakar bara på huvudet medan tårarna rinner.
"D-du har begått f-för många misstag, jag k-kan inte leva såhär, j-jag kan inte leva med dig n-när du behandlar mig såhär" orden lämnar mina läppar i en sorgen, desperat stämma och han skakar gång på gång på huvudet samtidigt som hans egna tårar spiller över.
"Oscar" han ropar mitt namn när jag hastigt och klumpigt börjar att jogga nerför trappan med tårarna som begränsar min syn.
"Jag älskar dig" hör jag honom yttra vilket får mig att stanna upp med handen på handtaget.
"M-man misshandlar inte någon man ä-älskar" snyftar jag ur mig och det är första gången jag faktiskt yttrar ordet. Misshandlar. För det är vad han gör.
Och innan han hinner svara så slänger jag igen dörren och inom några få sekunder sitter jag i bilen påväg bort från honom medan tårarna rinner längs med kinderna. För trots att jag vet att jag tagit rätt beslut så älskar jag honom och att lämna honom gör nästan mer ont än att stanna.
YOU ARE READING
18 år || foscar
FanfictionBirthday boy, jag vet vad du önskar dig mest, mig. [Sexuell och aningen våldsam]