18 år || foscar

t r e t t i o

"Oscar"

Jag vaknar ur min djupa sömn och sätter mig förvirrat upp i sängen för att sömndrucket blicka bort mot tröskeln där Omar som jag för tillfället bor hos står uppenbarligen nyvaken i dörröppningen. "Han är här igen" yttrar han trött och jag vet att han syftar på Felix som lyckats lista ut vart jag befinner mig och ständigt dyker upp full, bedjandes om att jag ska komma tillbaka.

"Ska jag ringa snuten igen?" Frågar han med en trött röst och har redan telefonen redo i handen vilket får mig att suckandes ta mig upp på fötter och skaka på huvudet. "Låt mig försöka prata med honom först" yttrar jag sömnigt och drar snabbt på mig kläderna från gårdagen och reser mig ur soffan jag sover på.

När jag är påväg att passera honom för att nå ytterdörren där Felix regelbundna knackningar, rop och slag hörs så stannar han mig genom att ta tag om min arm.

"Du har aldrig berättat exakt vad han gjort mot dig men fan jag har sett dina blåmärken och något har fått dig att byta nummer, ständigt byta bostad och försöka hålla dig så anonym som möjligt. Jag släpper inte ut dig till honom för jag är inte blind, han är uppenbarligen farlig" yttrar han aningen oroligt men jag skakar av mig hans arm och sänder honom en trött blick.

"Han kommer att väcka hela trapphuset, jag ska bara prata med honom. Han kommer inte att skada mig" yttrar jag lugnt samtidigt som jag fortsätter min väg bort mot ytterdörren.

Jag låser upp dörren men låter kedjan vara kvar så att dörren bara öppnas någon decimeter. Direkt möter jag hans glansiga, gröna ögon och han kommer upp på fötter när han upptäcker mig. "Oscar" sluddrar han ur sig och jag fäster blicken i marken, klarar inte av att se på honom. Att se honom såhär.

"Du måste gå hem Felix, du kommer att väcka hela trapphuset" yttrar jag lugnt och metodiskt trots att tårarna trycker på bakom ögonlocken.

"D-du måste f-följa med. O-Oscar, kom tillbaka t-till mig" sluddrar han ur sig och alkoholen i hans andedräkt fläktar mot mig genom dörrspringan. "Gå innan vi ringer polisen" yttrar jag hårt och får använda all inre kraft för att inte bryta ihop framför ögonen på honom. För jag älskar honom, jag saknar honom och att vår relation slutade i den här skiten krossar mig totalt.

"J-jag älskar d-dig Oscar, snälla" hans ord sticker som knivar och jag lyfter försiktigt på blicken för att möta hans blick som intensivt möter min vilket får tårarna att falla. "Bara gå Felix, jag ringer polisen" snyftar jag fram innan jag stänger igen dörren och vrider om låset.

Jag sjunker ner med ryggen mot dörren och placerar ansiktet mot knäna samtidigt som tårarna rinner. Jag uppfattar snart Omars försiktiga harkling och lyfter på huvudet för att hastigt stryka bort tårarna.

"Ä-är du ok-" jag avbryter honom genom att komma upp på fötter och menande nicka mot telefonen i hans hand. "Ring polisen så blir du av med honom, jag letar upp en ny plats att bo på imorgon, du ska inte behöva stå ut med det här. Dessutom, nu vet han vart jag är så då måste jag flytta igen" får jag ur mig med en känslokall ton och Omar möter min blick med sorgsna ögon.

"Oscar...du ska inte heller behöva stå ut med det här, finns det inget sätt att hålla honom borta?" Frågar han försiktigt och jag skakar lite på huvudet. "Han har redan besöksförbud men det skiter han fullständigt i" mumlar jag ofokuserat fram samtidigt som jag hastigt packar ihop mina grejer och sjunker ner på soffan.

"Jag letar upp något nytt imorgon, tack för allt Omar" yttrar jag med ett litet leende innan jag sjunker ner under täcket och suckar djupt för mig själv.

Att den där jävla festen då vi låg skulle leda till detta, att min patetiska lilla crush på honom skulle resultera i detta. Om jag vetat det hade jag aldrig ens bjudit honom den där kvällen.