Fuck, how could it be like this...

-9-

Kapitel 9

"Lo! Vi har en ledtråd!" William smäller upp dörren in till mitt rum. Irriterat stönar jag till och kastar min huvudkudde mot honom. Jag har turen med mig att inte ha allt för mycket baksmälla men lite finns det där som vanligt. William skrattar hjärtligt åt mig innan han försvinner ut ur mitt rum.

Vi har inte fått en ledtråd på länge så därför är jag extra nyfiken på vad vi lyckats få fram. Snabbt lyckas jag få på mig ett par svarta tajts och en oversized vit tröja. Bara för att göra det så bekvämt som möjligt för mig. Mitt rufsiga hår slängs upp i en tofs under tiden jag märker hur mitt gamla rökbegär ökar. Det har hänt lite då och då den senaste tiden efter Tylers död att jag har rökt lite bara för att lugna mig själv. Speceillt när jag vart sjuk.

Jag plockar fram en cigg ur lådan på mitt nattduksbord tillsammans med en tändare. Snabbt tänder jag ciggen och tar ett djupt bloss. Genast börjar jag känna mig mer avslappnad och kanäntligen gå ut till mitt team för att kolla hur det går.

De har slagit sig ner i ett av de större rummen bredvid mitt som var inrett med både datorer, soffor och allt där till. Som något väldigt bekvämt kontor skulle man kunna kalla det.

Jag går in och slår mig som vanligt ner i en av sofforna. Jag gillar dem mycket mer än de stela stolarna.

"Lo, du skulle sluta röka sa du" suckar Amina från datorn. Jag himlar bara med ögonen åt henne. Jag vet att hon bara vill mitt bästa men ibland kan hon vara lite väl överbeskyddande. Dock slår hon aldrig William.

William däremot tyckte inte det räckte med en tillsägning. Han tog snabbt ciggen ifrån mig och fimpade den hårt mot golvet. Jag vet någon som kommer bli otroligt arg över att William smutsat ner hans dyra golv, aka Richard. Men det är rätt åt William som tog min cigg!

"Ta en alvedon och lite vatten istället" fnös han och nickade mot bordet där ett glas och ett litet piller fanns. Jag himlar bara med ögonen åt honom men gör ändå som han sa.

Amina som har granskat mig hela tiden och när hon var säker på att jag inte skulle yttra mig mot William eller liknande så tog hon till orda. "Vi vet nu vart chefen kommer befinna sig ikväll" Flinar hon men entusiastiska ögon. Jag höjer bara på ena ögonbrynet åt henne i en gest att hon ska fortsätta prata för att jag faktiskt inte kan läsa hennes tankar och kan därför inte på något vis veta vart han befinner sig. Dessutom är jag fortfarande sur på William.

Amina bara himlar med ögonen åt mig innan hon fortsätter att prata med blicken fäst i datorn. "Han ska tydligen befinna sig på en gala ikväll. Inte vilken gala som helst, utan idrottsgalan. Många stora idrottsprofiler kommer vara där och jag är rädd för att han har ett kommande mål bland dem" säger hon allvarligt.

"Så vi ska smyga oss in på galan, för att sedan följa efter chefen? Vet du hur svårt det kommer bli med alla vakter de har där!" utropar jag. Den enda ledtråden vi har och vi kan inte följa den...

"Du måste tänka ett steg längre Lo" suckar Amina åt mig. "Richard har ordnat VIP-biljetter, men fick bara tag i två. Du och William ska gå som vanliga inbjudna gäster men hålla ögonen på chefen. Allt förstått?" Amina är bestämd och alltid nogrann med att vi inte missförstått något. På det vis var det sällan något som missuppfattades och uppdragen gick som de skulle.

-----

"Du kan inte mena allvar Amina! Ska jag ha detta på mig?! Hur ska jag kunna fly, eller slåss om det skulle behövas då?" klagar jag frustrerat på min vän som satt på min säng. Jag själv stod och granskade mig i spegeln. Jag har en svart lång, aftonklänning med bar rygg ända ner till svanken. På ena sidan vid benet var klänningen skuren så man kan se mitt bara ben och höga svarta klackar. Håret var lockat och hängde ner för min bara rygg. Runt halsen fanns ett enkelt halsband med ett hjärta på. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte såg snygg ut i outfiten, men jag var tvungen att tänka på det praktiska före det snygga.