Fuck, how could it be like this...

-6-

Kapitel 6

Den smärta som for igenom min kropp från axeln förblindade mig. Jag visste att William dragit in mig i bilen men allt annat var svart. Jag såg ingenting. Mina ögonlock var öppna och ändå såg jag ingenting. Smärtan förblindade mig. Det gjorde mig vansinnig, men samtidigt väldigt rädd. Jag hade blivit skjuten förr lite överallt men aldrig upplevt en sådan här smärta.

Mina händer sökte sig omkring och jag kände hur någon annans händer omslöt dem. Antagligen Williams. Jag hörde skott smälla mot plåten på bilen när vi körde iväg. Även Aminas allvarliga röst när hon gav order om vart vi skulle till Navid som körde.

Smärtan i axeln blev bara värre och jag började andas snabbare. Må det inte var något allvarligt för vi kan inte ta in på sjukhus. För ja, vi finns inte i registret, det finns ingen yrkesmördare. Jag hörde Williams lugna, mjuka röst försöka prata med mig. Även Aminas röst hördes snart bredvid mig. De hjälpte mig upp i sittande ställning trots att jag skrek att jag skulle ta livet av dem båda om de så rörde min axel.

Jag kunde fortfarande inte se något, när någon stoppade en flaska i min ena hand samt några tabletter i min andra hand. Jag förstod snabbt att jag skulle ta dem och stoppade utan några konstigheter in tabletterna i min mun och satte flaskans öppning mot mina läppar. En smak av cola fyllde min mun och jag rynkade på pannan. Att ta tabletter ihop med cola är inte världens bästa idé.

----

Jag såg på håll hur Jacob kom närmre och närmre Chanel. Hur han höll ett krampaktigt tag om sin pistol och samtidigt ropade hennes fake namn Lo. En svart skåpbil kom körande från andra hållet mot Chanel och jag visste att det var hennes kompanjoner. Jag andades ut när jag insåg att Jacob inte skulle hinna döda henne. Skulle han gjort det hade mitt uppdrag varit slut och Lawrence hade blivit riktigt arg och kanske till och med tagit bort min ställning i gruppen. Det kunde jag inte riskera.

-Flashback-

"Varför måste just jag göra det? Varför kan inte Aiden göra det? Han är väl lika kvalificerad som jag?" fnös jag irriterat. Jag ville inte lämna denna platsen som tagit så många år att bygga upp för att Lawrence ville värva någon ny.

"Du vet mycket väl att hans gåvor är bättre att ha här i fall vi blir attackerade än ute på fältet. Du kan skydda Chanel på avstånd, det kan inte Aiden göra. Dessutom har du mer kunskaper om den världen hon lever i" sa Lawrence strängt till mig.

Jag såg i ögonvrån hur Aiden stod lutad mot väggen och flinade. Ingen av oss ville lämna detta stället och det hade blivit som en tävling mellan oss vem som skulle bli tvungen att åka ut. Och som alltid blev det jag.

"Fine, men detta är sista gången. Sen är det Aidens tur" fnös jag och lämnade surt Lawrence kontor.

-End of flashback-

Grace som mött upp mig här på taket så fort hon meddelat att Chanel lämnat festen följde Jacob intensivt med blicken. Som tur var så hade jag numera vant mig vid att hon dök upp på nya platser utan förvarning tack vare henne gåva. Det var heller ingen nyhet att hon avskydde Jacob riktigt mycket. Jag antog att det bara hade att göra med att han dödade för skoj skull, vilket Grace hatade.

Ur mångas perspektiv skulle nog det här se ut som något romantiskt där vi låg tätt bredvid varandra och tittade ut över gatorna. Men så var det absolut inte. Grace var visserligen en väldigt vacker och snäll tjej men hon är som en syster. Det skulle inte fungera.

Dessutom ligger vi här och spanar på två yrkesmördare för att se till att den ena yrkesmördaren inte blir dödad. Rätt vrickat ur mina ögon.

Och för mig existerar inte kärlek. Kärlek är något som gör en sårbar och det fungerar inte i mitt liv. Jag måste ha fokus på topp och kunna prestera i panikartade situationer. Att sätta mitt liv framför någon annan fungerar inte när jag sitter i den ställning hos Lawrence som jag gör.

Jag kände hur Grace snabbt puttade till mig med armbågen i sidan och min fokus riktades återigen ut mot gatan. Jag såg snabbt vad hon ville att jag skulle se. Bilen hade nästan kommit fram till Chanel men Jacob hade hunnit ikapp och riktade nu pistolen mot henne. Bilen sladdade in framför Chanel så hon fick tvärnita. Dörren öppnades och en kille som jag tror hette William eller något liknande sträckte sig efter Chanel som nu bara hade blicken på Jacob. Jag insåg snabbt att han skulle träffa henne i bröstkorgen om han sköt. Killen i bilen skulle aldrig hinna dra undan henne. Jacob hade rört sig fortare än vad jag kunnat ana.

Jag sträckte snabbt fram min hand och koncentrerade mig på pistol som Jacob höll i. Precis när han tryckte in avtryckaren tog jag full fokus på kulan som for ut ur vapnet. Det var precis så vi inte var för långt ifrån och jag lyckades vrida kulans riktning lite, lite grann. Jag såg hur den plöjde in i Chanels axel och hur hon sedan försvann in i bilen som sladdade iväg. Mina ögon släppte inte bilen med blicken och jag råkade få kontakt med en tjej som satt bredvid föraren. Hennes ögon kollade chockat på mig och snabbt hukade jag mig ännu mer så hon inte skulle kunna se mig mer.

Jag hoppades innerligt att hon inte insåg vad jag nyss gjort. Eller ännu värre, jag hoppas inte Grace visste att tjejen i bilen hade sett mig, för då var jag så död.

---
Hmm vilken är denna nya karaktären tros?