Fuck, how could it be like this...

- 28 -

Blicken blir något klarare och jag ser Cameron stå framför mig. Något har förändrats, han ser nästan lite orolig ut.

"Mr Lawrence" han uttalar namnet med sån försiktighet. "Vad gör du här? Jag har inte gett dig mitt klartecken?" Cameron låter avvaktande och verkar inte riktigt veta hur han ska hantera situationen.

Jag förstår att det är Lawrence som håller mig uppe med en pistol mot mitt huvud. Men jag är för utmattad för att orka bry mig. Vill han döda mig så låt han göra det.

Men jag förstår inte hur min energi kan ta slut så snabbt. Jag använde den i max några sekunder.

"Oh Cameron. Jag visste att du skulle misslyckas. Jag visste att du var för svag för henne för att kunna döda henne själv" det riktigt hörs hur Lawrence flinar när han säger det. "Det är därför jag har tagit saken i egna händer. Och se, hon är mer död än levande" ett hest skratt lämnar honom där efter.

Cameron verkar inte hänga med på vad han menar. Det viskas oroligt runt omkring oss bland alla krypskyttar och ingen vet hur de ska hantera situationen. De har fått order om att inte skada mig. "Vad menar du?" Camerons röst är stadig och allvarlig. Han blickar mellan mig och Lawrence som om han försöker lista ut det själv.

"Varje gång hon har legat med dropp har jag injicerat henne med stora mängder energi dödande. Hon hade egentligen många år kvar att leva men det kunde jag inte låta henne få göra" jag riktigt hör skadeglädjen i hans röst.

"Hur? Du trodde ju hon var på vår sida?" det är Aidens röst som hörs numera. Han står fortfarande uppe på muren och har följt allting.

"Kära Aiden. Du förstår jag visste från början att Lo är för smart för sitt egna bästa. Det skulle aldrig gå att hålla allt dolt för henne. Så jag fick utnyttja henne så länge jag kunde och sen se till att hon gjordes av med"

"Lawrence, släpp henne. Hon kan inte göra dig någon skada" Cameron försöker rädda mig och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag möter suddigt hans blick och ser rädsla och oro. Men varför?

"Det finns tjugotal krypskyttar här som kan ta ner dig på bara en sekund. Du har ingen chans Lawrence" Aiden försöker även han få mig fri.

"Du är bunden till mig via ett kontrakt Cameron" Lawrence försöker med sin sista livlina.

"Det var innan du bröt det genom att ta egna beslut. Släpp Lo" Cameron låter allvarlig på rösten men den är samtidigt annorlunda. Något har förändrats. Han låter mjukare, som om han har känslor.

Jag känner pistolen försvinner från mitt huvud och i en snabb rörelse puttar Lawrence mig till marken. Jag hinner precis ge ifrån mig ett skrik innan jag hårt slår i marken. Jag blir liggande utan att ha någon ork till att göra något.

Ett skott hörs och en smärta sprider sig genom kroppen. Allt är svart runt omkring mig och min syn har försvunnit. Ett isande skrik lämnar mina torra läppar och det känns som om någon håller på att skära upp min mage. Samtidigt känner jag hur energin sakta, sakta lämnar min kropp.

Skott hörs runt omkring mig och flertal skrik lämnar mina läppar. Någon rullar över mig från sidoläget jag ligger i till på rygg. Jag känner hur något tryckts mot såret i min mage och smärtan övermannar mig. Mörkret kommer närmre och jag famlar efter personens arm.

"Chanel?" Camerons röst hörs precis bredvid mig och jag förstår att det är han som försöker stoppa blödningen. Jag ser inget men tar ett hårt grepp om hans arm. Rädd för att jag ska försvinna helt om jag släpper honom.

"Energin dödar mig, inte skottet" viskar jag hest fram. Min strupe är torr och det är precis så jag får fram orden.

"Nej, nej, nej! Chanel du kommer överleva detta. Stanna bara kvar hos mig!" flämtar Cameron desperat bredvid mig. Jag har aldrig hört honom så rädd och desperat tidigare.

Jag börjar sakta släppa taget om Camerons arm men han tillåter det inte. Istället tar han tag i min hand och kramar den mjukt. "Lämna mig inte Chanel. Förlåt för allt, jag älskar dig"

Orden får mitt hjärta att klappa lite extra innan mörkret omsluter mig. Jag vill viska jag älskar dig tillbaka men jag är för svag.

Mörkret tar tag om mig och drar mig djupare ner. Mitt medvetande försvinner och snart är omvärlden borta.

Allt jag ville var att se hans ögon en sista gång.