- 27 -

74 7 2
                                    




"Aww det är så gulligt att se hur du kärat ner dig så mycket Aiden" flinar Grace mot Aiden som står och surar vid ena väggen av hennes rum på sjukavdelningen. Aiden står och blänger på henne med armarna korsade över bröstet. Bredvid Grace håller Amina på att byta förband på Grace ben och jag ser hur hon himlar med ögonen åt Grace retande. Trots att Grace vaknade igår har hon redan hunnit bli otroligt uttråkad så nu ger hon sig på vem som än kommer in. Så sent som vid lunch när jag kom med mat till henne såg jag hur hon retade en av vakterna som håller koll på henne. Han hade hunnit bli helt röd om kinderna och visste inte vart han skulle kolla någonstans. Han såg otroligt lättad ut när jag sa till honom att vänta utanför rummet.

Så nu har hon alltså gett sig på sin stackars vän som kärat ner sig i Amina, inget vi inte visste tidigare. Hon var på mig imorse och det är ärligt talat rätt skönt att slippa hennes retsamma kommentarer riktade mot mig.

Jag ser hur Amina drar åt bandaget lite extra hårt runt Grace ben och ett klagande aj slipper ur Graces mun. Ett skadeglatt skratt lämnar Aiden och Aminas munnar och jag kan inte låta bli att flina åt det hela.

"Du borde vara lite snällare Grace. Glöm inte att det är jag som ser till att du blir frisk jag kan även göra det motsatta" flinar Amina mot Grace. Grace i sin tur bara fnyser och himlar med ögonen.

"Men jag är så uttråkad Amina" klagar hon tillbaka. Jag skrattar hjärtligt åt henne.

"Rätt åt dig Grace. Minns du när du, Amina och Cameron förbjö..." jag avbryter mig själv och känner hur det smärtar inom mig när jag minns tillbaka på den tiden jag hade varit irriterad och nästan lite arg över att de tre inte låtit mig träna eller göra något kul för jag var skadad. Men det är inte själva händelsen som smärtar utan en viss person... Cameron, den avskyvärda och egoistiska personen som jag hatar, älskar.

"Förbjöd dig för att träna?" hjälper Amina mig på traven. Jag vaknar upp ur mina funderingar och ser mig förvirrat omkring men nickar när jag uppfattar att Amina hjälpt mig.

"Men, det är inte samma sak. Det är inte rättvi..." börjar Grace protesterar men blir avbruten av ett högt tjutande ljud. Det kommer i olika tutningar och vi alla börjar genast lyssna. Jag och Amina har fått utbildning i vad de olika antalet tutningar betyder.

En tutning låter, en andra kommer därefter. Vi lyssnar spänt på om det skulle komma en till och när den sista tutningen kommer går det en rysning genom min kropp. Vi blir anfallna! Och värst av allt, en eller flera har tagit sig in i anläggningen!

En tutning betyder övning. Två betyder att vi blir anfallna och den tredje betyder att vi blir anfallna och har intrång i anläggningen.

Aiden och Grace kollar förvirrat på mig och Amina. Amina har blivit helt vit i ansiktet. Jag stegar snabbt fram till de olika hyllorna som finns i rummet med alla verktyg för sköterskorna och doktorerna. Jag kastar snabbt ut en hel del gasbindor och annat jag inte vet vad det är för något och tillslut längst in får jag syn på det jag letar efter, en pistol. Jag tar den och kollar så den har skott i sig vilket den har.

Aiden och Grace blir ännu mer förvirrade och Amina är om det är ens är möjligt ännu vitare i ansiktet. Jag går fram till henne och tar hennes händer. I dem lägger jag pistolen och stänger hennes händer om den.

"Jag vet att det var länge sen du var ute i strid, och jag kräver inte det av dig nu heller. Du ska ta med dig Grace och Aiden ner i bunkern tillsammans med resten av människorna som inte är krigs dugliga. Förstår du?" frågar jag henne allvarligt. Hon nickar sakta med huvudet. Hon har aldrig gillat att vara ute i strid det var därför hon blev vårt teknikgeni.

Fuck, how could it be like this...Where stories live. Discover now