Stuck with his baby o.m

4

Oscar's perspektiv

"Jag ska åka och träffa Felix en stund" sa Vanessa och jag blundade kort. "Nej, varför?" Frågade jag och hon suckade lågt. "Oscar, låt mig" sa hon och jag tittade på henne. "Nej" sa jag och hon satte armarna i kors. "Du är orättvis. När du vill göra något så måste jag alltid anpassa mig till det, ibland kommer du inte ens hem. Du hör inte ens av dig. Jag får inte ens åka hem till min kompis" sa hon och jag suckade lågt. "Det är min bästis" sa jag och hon drog sin hand igenom sitt hår. "Han är min vän. Sluta larva dig nu" sa hon och jag ställde mig upp.

"Du åker inte nånstans" sa jag och gick fram till henne. Hon gick ifrån mig och gick till hallen. "Vanessa!" Skrek jag och tog tag i henne. "Släpp mig" sa hon. Jag stirrade bara på henne. "Men hallå? Ser du vad du gör?" Sa hon och jag svarade inte. "Oscar!" Skrek hon och skakade på mig. Jag släppte henne snabbt och tittade ner. "Vad har hänt? Varför är du såhär?" Frågade hon och tittade in i mina ögon. "Jag vet inte.." Svarade jag. Tårarna började rinna. "Snälla rara du, tänk efter innan du gör och säger vissa saker. Snälla" bad hon och torkade bort mina tårar. Jag nickade lite och hon kramade om mig. "Jag vet inte vad som händer.. Förlåt Vanessa" sa jag och hon strök mig över ryggen.

"Låt mig få åka en stund till Felix, jag blir inte borta länge. Jag måste bara prata med någon, ring Oscar eller Omar. Eller någon annan" föreslog hon och jag nickade. Hon kysste mig länge innan vi sa hejdå. Sen försvann hon ut ur lägenheten. Jag lutade mig mot väggen och suckade.