Stuck with his baby o.m

10

Jag är på bättringsvägen nu och ska försöka sätta igång med skrivandet lite smått igen. Tack för att ni orkar stå ut med mig <3 Som ni ser så har jag avpublicerat några fanfictions, det är för att jag inte hinner med så många just nu.

Oscar's perspektiv

Det hade gått en månad ungefär sen pausen började. Vi har inte pratat så mycket, lagom. Det känns bra, för jag saknar henne och jag tror att Vanessa saknar mig med. Hon säger det iallafall. Att det är tomt utan mig. Jag älskar henne, jag är så rädd att jag ska förlora henne. Ibland så tänker jag att jag typ måste fria till henne eller något bara för att kedja fast henne vid mig, men då så kommer det alltid en tanke om att man inte kan köpa kärlek. Utan det handlar om att jag måste skärpa mig, visa för henne hur mycket jag älskar henne.

Jag har börjat gå hos en psykolog, det funkar. Inte världens roligaste grej men det funkar, det är värt det. Jag mår mycket bättre.

Vanessa 16:30
Vad gör du? Vill du träffas? Kan komma över en stund.

Oscar 16:34
Gör inget speciellt. Du får gärna komma över, jag saknar dig

Vanessa 16:56
Jag kommer, men jag sover inte kvar.

Oscar 16:57
Längtar.

Jag log och la ner min mobil. Min blick flackade runt över lägenheten och jag tog ett djupt andetag. Det ser ut som att det har varit ett bombnedslag här. Det är grejer och kläder överallt. Jag började med att plocka upp alla kläder från golvet.

Det gick en timme. Jag är nervös. Tänk om hon har träffat någon annan? Tänk om hon inte är kär i mig längre eller något? Det är miljontals tankar i mitt huvud.
Det plingade på dörren, jag snabbade mina steg mot dörren och öppnade. Jag mötte hennes ögon och hon log försiktigt mot mig.