Stuck with his baby o.m

23

Vanessa's perspektiv

Idag är det dags. Idag är dagen då jag gifter mig.
Oscar var inte hemma, men jag och mina tärnor förutom Thea satt i bilen påväg mot kyrkan. Jag skakar, jag är så nervös. Så himla nervös. Ni förstår inte
Bröllopet är inte för en om några timmar, men det är mycket som ska fixas innan det. Jag ska fixa mig, sminkas, locka håret. Vi ska även ta lite bilder med tanke på att jag är gravid och så. Jag har ingen aning om vart Oscar håller hus men så länge han kommer i tid och är klar så är jag nöjd. Oscar har en tendens till att komma sent till väldigt väldigt viktiga saker.

Jag gick ut ur bilen och tjejen som ska fixa mig kom och mötte oss. "Välkomna" sa hon och log. Jag log mot henne och vi skakade hand. "Följ med här" sa hon och visade med handen vart vi skulle gå. Jag tackade och gick upp på den långa grusvägen som ledde fram till en röd stuga som låg lite längre bort från kyrkan. Vi gick in och hon höll upp en dörr som ledde in till ett stort allrum. Jag log och satte mig på stolen som var menat för mig.
"Stora dagen" sa hon, med namn Ida. Jag nickade ivrigt och tog några djupa andetag. Hon log och delade upp mitt hår innan hon började locka mitt hår. Thea klev in. Jag tittade på henne igenom spegeln som hängde framför mig och hon gick fram till mig. "Du kom" sa jag och hon nickade. "Tänker inte missa min bästa kompis bröllop" sa hon lågt och jag kramade om henne. "Jag har saknat dig så mycket" viskade jag och hon kramade lite hårdare. "Jag har saknat dig, jättemycket" svarade hon tyst och jag släppte.

Sminkad, klart. Klänning på, klart. Håret, klart. Nu är det fotot kvar. Och bröllopet förstås.
"Du kan ställa dig" sa min fotograf. Jag lyfte lite på klänningen innan jag ställde mig framför den vita bakgrunden som han satt upp.
"Okej så om du kanske ställer dig lite på sidan med händerna på magen med ett leende så blir det perfekt" sa han och jag gjorde som han sa, såklart. Han knäppte några bilder innan han gick fram till mig och visade. "Ååh, min favorit" sa jag glatt och pekade på bilden.

"Den var superfin" sa han och jag nickade instämmande. Vi tog några fler bilder innan mina tärnor kom in påklädda. Deras klänningar var svagt rosa och lite kortare än min. "Vänta va, omg. Du är gravid" sa jag snabbt utan att tänka mig för och Thea la sina händer på sin mage. "Ja, asså. Ja" sa hon och log svagt. "Vem är pappan?" Frågade jag ivrigt och hon skrattade lite. "Daniel heter han" svarade hon och jag kramade om henne hårt. "Ååh, grattis" sa jag och hon besvarade kramen med ett leende.

Oscar's perspektiv

Jag öppnade dörren in till kyrkan och gick in. På högre sidan satt Vanessas familj, vänner och släkt samlad. På vänstra sidan så satt min släkt samlad. Vänner. Jag log mot dem som jag fick ögonkontakt med medan jag gick fram till altaret. Jag blundade kort och tog ett djupt andetag. Mitt hjärta slår i 180. Jag mår illa, tänk om jag spyr på hennes klänning? Tänk om hon får kalla fötter och inte vill gifta sig? Säger nej?
Tankarna snurrar runt och det vrider sig i magen. Inget ska få förstöra den här dagen, ingenting.

Musiken gick äntligen igång och dörrarna öppnades. Hennes tärnor steg in. Emily, Sanna och Thea.
Jag mötte hennes blick och var fortfarande rak i ryggen. Det är inte mitt barn, inte mitt barn.
Sa jag tyst i huvudet för att inte tappa fokus.
Vanessa klev äntligen in med hennes pappa på sin högra sidan och en blombukett i vänstra handen. Hon log mot mig och alla andra.
Tårarna rann ner för mina kinder. Försiktigt torkade jag bort tårarna när jag gick fram till Vanessa och hennes pappa. Han nickade kort mot mig och tog min hand. Jag pussade Vanessa på kinden och tog över hennes arm när vi fortsatte gå fram mot altaret.

Prästen babblade på när det avgörande ordet skulle komma. Vi ställde oss med ansikte mot ansikte och tog varandras händer.
"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Vanessa Christina Sofia Lövf, Vill du ta Oscar Hans Olof Molander till din man och älska honom i nöd och lust?" Frågade prästen och jag kramade om Vanessas händer. "Ja" sa hon tydligt och jag log. "Då frågar jag dig, Oscar Hans Olof Molander, vill du ta Vanessa Christina Sofia Lövf till din hustru och älska henne i nöd och lust?" Frågade prästen igen och jag nickade. "Ja, tusen ja" svarade jag och prästen log. "Då var det ringen" sa prästen tillslut och jag vände mig om mot Omar som höll i ringarna. Jag tog ena ringen och satte på den på Vanessas finger. Hon log och tog andra ringen och satte på den på mitt finger.
Vi fortsatte hålla varandra i händerna.

"Då var det dags för era löften" sa prästen. Vi upprepade det som prästen sa till oss och riktade det mot varandra. Små tårar lämnade Vanessas kind som hon strök bort med sin tumme. Jag log mot henne och hon gav ifrån sig ett lågt skratt. Prästen log mot oss och stängde sin bok. "Nu kan du kyssa bruden" sa hon och jag la min hand på Vanessas kind innan jag kysste hennes läppar mjukt. Gästerna busvisslade och jag skrattade lite.
"Ni har nu genomgått ett äktenskap tillsammans. Jag förklarar er Vanessa och Oscar Molander för äkta man och hustru" sa prästen och alla klappade.

Folket började röra sig ut ur kyrkan medan jag och Vanessa stod kvar.
"Du är så vacker, så himla vacker" sa jag och strök mina händer över hennes mage. Hon log. "Tack. Du är jättefin, du är så stilig" sa hon och skrattade tyst. Jag log och kramade om henne länge, våra läppar möttes i en lång kyss.
"Redo för att gå ut?" Frågade jag och hon log o nickade. Jag tog hennes hand medan vi styrde våra steg mot dörren. Prästen öppnade dörren till oss när vi gick ut på trappan. Gästerna började kasta ris över oss, några fotograferade.
Jag log hela tiden, Vanessa också. "Jag är världens lyckligaste" sa jag och kramade om henne.