Stuck with his baby o.m

21

Vanessa's perspektiv

Några veckor senare, två dagar innan bröllopet

Fixa fixa fixa. Bråk bråk bråk. Dåligt sexliv. Knappt nån kärlek. Oscar borde få ett pris, årets självupptagna pojkvän går till.. Oscar Molander. Grattis din jävel. Tänkte jag medan jag fixade med tvätten. Idag var han iväg på svensexa. Jag valde att inte ha möhippa då jag hellre lägger all min fokus på bröllopet.

"Knackillibang" sa en röst från dörröppningen in till badrummet och jag skrattade till. "Välkommen in, Ove" sa jag och tittade på Felix som stod och log. "Du, låt mig fixa det där. Du är gravid och ska inte behöva ta hand om precis allt" sa han och la sin hand på min rygg. "Ingen annan gör det så nån måste göra det o det är jag" suckade jag och han bar upp mig. "Nope." Sa han bestämt och gick ut ur badrummet. Han gick in i sovrummet och la ner mig på sängen.
"Koppla av" sa han och tittade på mig med en menande blick. "Vad gör du här ens? Ska inte du vara med på Oscars svensexa?" Frågade jag förvirrat och han skakade på huvudet. "Vi har bråkat lite, dem klarar sig utan mig" sa han och jag nickade kort men förstående. Han gick mot dörren och jag satte mig upp lite. "Du Felix" sa jag snabbt och han vände sig om. "Tack" sa jag och han log mot mig innan han gick ut ur rummet.
Jag slöt ögonen och somnade fortare än någonsin.

Felix's perspektiv

Det är synd om både Oscar och Vanessa. För båda skyller lite på varandra när det gäller allt. Så omaka.
Jag har en hemlighet. Som du ska få veta nu.
Sen första gången jag såg Vanessa nere i källaren så har jag inte kunnat sluta tänka på henne. Jag är så förälskad i henne. Och jag vet att hon skulle vara så mycket lyckligare utan Oscar, sorgligt nog. Men hon kan inte backa nu, hon bär på ett barn som är skapat utav honom. Och hennes bästis bär också på ett barn som är skapat utav honom, komiskt.

Försiktigt så satte jag mig på sängkanten och strök bort några hårslingor som ramlat ner för hennes ansikte. Ett svagt mummel lämnade hennes mun innan hon yrvaket öppnade sina blåa ögon.
"Det var inte meningen att väcka dig" viskade jag och hon gäspade o satte sin hand för sin mun. "Det är ingen fara" sa hon och log lite smått. Jag nickade och hon satte sig upp lite, jag puffade till hennes kudde innan hon lutade sig bakåt.

Jag la min hand på hennes kind och lutade mig fram försiktigt innan jag kysste hennes läppar ömt. Hon besvarade kyssen och la sina händer på mitt bröst, sen puttade hon bak mig försiktigt. "Förlåt, men jag kan inte. Inget hände. Det var ett misstag. Jag ska gifta mig i övermorgon. Vi har inte kysst varandra" sa hon snabbt utan att andas. Jag nickade svagt och ställde mig upp. Sakta så styrde jag mina steg ut ur rummet till hallen där jag tog på mig mina skor. Sedan fortsatte mina steg ut ur lägenheten.